Broderat tåg i Lakvik

 Nästa helg är det tågpremiär vid Risten-Lakvik Museijärnväg. Vi tittade in härom dagen för att se hur det går med förberedelserna. Jag bad Olles kompis Alex, som jobbar på SJ, att posera med tågklarerarens uniformsmössa vid skrivbordet på stationsexpeditionen. Vi hoppas att han kommer tillbaka i sommar för att jobba som konduktör.

 Lena Djurström, som basar för järnvägskaféet är med i Broderiakademin. I vår har hon och hennes vänner broderat ett tåg.

 Väldigt kul tycker jag det blev! Får se om vi nu kan övertyga de konservativa herrarna i föreningen att låta det få en plats i väntsalen.

Lena jobbar med att sy nya gardiner till vagnarna. Det ska bli fint till premiären! Kom förbi och åk en tur i sommar. Från 28 juni till 10 augusti går tågen fyra turer om dagen lördagar och söndagar. Lakvik station  ligger 3,5 km från Björsäter, på vägen mot Åtvidaberg.

Här en länk till karta så att ni hittar. Hemsidan för RLJ hittar ni här. Föreningen har också en facebooksida. Sök efter Risten-Lakviks Järnväg.

Tågpremiär 2013 i Lakvik

Den här helgen har vi kört igång tågsäsongen vid Risten Lakviks Museijärnväg. Jag och några andra tanter driver caféet vid Lakviks station. Ångloket väntar på en reservdel, så för dagen kördes tåget med ett disellok. Vi hoppas att vårt ånglok ska kunna rulla redan nästa helg. Har ni vägarna förbi Lakvik någon helg under sommaren rekommenderar jag en Lakviksfika och en liten tågtur ner till Risten. Där kan den som känner sig sugen ta sig ett dopp i sjön. Några resenärer köpte en utflyktskorg i caféet och fikade vid stranden mellan två turer.

 Jag höll mest till i köket och fixade rallarmackor eller diskade. Mary är en hejare på våfflor och Lena säljer och håller ordning på oss alla.

 Det finns mycket att titta på för stora och små.  Lite större barn kan låna dressin och ta en tur till hållplatsen Backasand och tillbaka. Men det krävs en vuxen för att vända de tunga dressinerna.

En SPÅR-hund hör väl till en järnvägsstation. Den franska Basseten Saffran sköter städningen under caféborden i trädgården och får mängder med klappar. Ylle fick tillbringa dagen i bilen och på biljettexpeditionen. Hon och Saffran har inte dragit riktigt jämnt.Det har vi idag försökt råda bot på med en lång promenad tillsammans. Det gick lugnt och fint till, så det finns hopp.

Blomstertid

 På vår morgonrunda går vi förbi en fin trädgård, där det just nu ser ut så här.

 Det är en parkliknande stor tomt, med ett hus som är mitt drömhus. Ända sedan vi flyttade till Kungsängen 1983 har jag längtansfullt spanat på det fina gamla huset.

 Det här var förr en handelsträdgård. Flera av villatomterna bakom huset var en gång stora odlingssängar.

 För många år sedan målade jag av huset i ungefär den här vinkeln. Jag satt på en sten vid stranden och målade. Vart målningen tagit vägen minns jag inte. Kanske såld, kanske bortskänkt.

Jag kan rapportera att det fortfarande går bra att resa pendeltåg med Ylle. Jag sprayar mina byxben med Adaptil. Så här låg hon hela den dryga halvtimman tågresan varade idag. Med nosen inpressad mellan mitt ben och bänken och sniffar endorfiner. Det är jätteskönt att slippa den stressade hund jag berättade om tidigare. Hon kanske inte direkt njuter av tågresan, men hon står i alla fall ut.

 Vägen från Södra station till ateljén är kantad av Magnolia.

 När jag laddade in dagens bilder i datorn upptäckte jag att någon lånat min kamera i helgen. Det är nog den äkta mannen som är upphovsman till resten av bilderna.

 Olles kreativa odlingslåda grönskar redan. Han har till och med satt ut en tomatplanta, vilket känns lite vågat än så länge på den här breddgraden.

 Så hittar jag foton på mig själv. Idel överraskningar.

 Kvällssol.

Vacker flicka läser. Kanske är det Kallocain. I alla fall diskuterade vi den häromdagen.

Kejsarinnan Erin övervakar trädgårdsarbetet från sin tron på verandan.

Tågresan till Liuzhou

Så gjorde vi vår längsta tågresa. Drygt trettio timmar från Xían till Liuzhou. Christina har berättat om den. vi delade sovkupé med ett gäng kinesiska pensionärer, som bjöd oss av sin reskost.

Någon slags liten pirog med köttfyllning.

 Vad gör man på en sån lång resa. Shu fick vara vår tolk, så vi kunde prata lite med våra medresenärer. Tittar på landskapet medan det är ljust. Men det är långa timmar. Nu kom min reseponcho till användning.
Inte som plagg utan som tidsfördriv.

Den här bilden tog jag i förmiddags. Ponchon har legat hopskrynklad sen den långa tågresan.

Jag började brodera på den tidigt i våras, som någon kanske sett tidigare på bloggen. Jag hade tänkt att pilla in något från varje plats på resan, men det blev inte tid till så mycket sånt.

 I Louyang broderade jag såklart en liten Buddha från Longmen-grottorna.

På den här tågresan började jag på en buskpion, till minne av Pionfestivalen.
Jag fick aldrig någon användning för ponchon på Kinaresan. Vi hade ju tur med vädret. Men det var ändå värt besväret att släpa med den...





Det är skönt att ha något att göra såna här långa tågresor och det ger något att prata om med sina nyfikna medresenärer. Jag kommer nog att släpa med den på framtida färder också.

Tågdag

Ingen sommar utan en tur med Risten-Lakviks Museijärnväg.

De är en av våra närmsta grannar. När jag var liten gick riktiga tåget här. Sen lades både järnväg och ångsåg ned. Rälsen såldes till östeuropa. Några somrar när jag gick på högstadiet, hyrde jag sommarhäst. Då var banvallen en given galoppsträcka.

Sedan kom några galningar och började lägga ut ny räls. Den sommaren hyrde jag en nervös före detta travare som hette Gayal. Oj vad jag var sur för att min långa ridrunda blev stympad av en försiktig skrittsträcka.


Men sedan har vi börjat uppskatta den lilla föreningen. Jag gissar att det är en av Sveriges minsta museijärnvägsföreningar. De har ca nio riktigt aktiva medlemmar.

En del somrar har vi hjälpt till lite. Sommaren 1997 var jag och diverse besökande släktingar väldigt engagerade i arbetet med att lägga nya spår. Ner till sjön Risten, där föreningen då hade en liten ångbåt om de döpt till Saga II, efter den ångbåt som trafikerade sjön i början av 1900-talet.
Nuförtiden nöjer vi oss med enstaka tågturer och några trevliga fikastunder på järnvägskaféet.