Konstupplevelse

 Vi gick på vernissage. Utan stora förväntningar. Blev berörda, vidrörda, omrörda. Det var rent utsagt djävla bra! Tipset fick vi av våra vänner.
Det är något som heter Arts Project Australia. Ett konstprojekt som erbjuder ateljéer och utställningsmöjlighet till konstnärer med intellektuella funktionshinder. Verksamheten startade redan 1974 av Myra Hilgendorf, som ansåg att konstnärer med handikapp skulle behandlas med samma värdighet och respekt som sina kollegor utan handikapp.

 Temat för denna utställning är "At the Table". Art Project Australia finansieras delvis av försäljningen av konsten och dels av olika bidrag och donationer. Bland annat får man bidrag från den federala regeringen för sitt arbete med "Supported Employment".

 Vi fick möjlighet att prata med flera av konstnärerna. Här visar Jodie Noble sitt verk.

I entréhallen satt några affischer  från tidigare utställningar. Man utser "curators" från den etablerade konstvärlden. Jag tror det är en av de viktiga orsakerna till att utställningen höll en så god kvalité.

Upphovsmannen till de tre stora pastellerna ovan heter Julian Martin. Han är en av projektets medlemmar som säljer bäst. Under tiden vi var på vernissagen såg jag att han fått flera "röda prickar". Konstnären får behålla 60 procent av försäljningsvärdet på sina verk.

 Här är min absoluta favorit på hela utställningen. Konstnär: Steven Ajzenberg. Detta verk är utan titel, men har ett klart mat-tema. Han hade ytterligare en bild med på utställningen, "lonely orchestra", men där tilltalade mig titeln mer än bilden, så den får ni inte se.

Här ovan en annan godbit i sin enkelhet: "Cup", av Dawn Edward. Nedan ett verk av Leo Cussen, utan titel. Också en favorit.

 Här visar projektets föreståndare lokalerna, med lager och verkstäder. Man har just paketerat flera verk som skall skickas till utställningar i USA och Italien.

Lennart i samspråk med Peter Kaye, en annan av projektets konstnärer.

Han hade ingen tavla med på denna utställning, men han tog oss med in på kontoret och visade ett av sina verk. 

Lömsk flugsvamp i paradiset

 Välkommen på en promenad i Melbournes botaniska trädgård. Vi startar i barnens område.  Skylten gör mig glad.

 ...och vatten gör väl alla barn glada en varm dag. Nu säger jag inget mer... ni får titta och njuta.

Öronbedövande

Igår hade jag lite tid för mig själv, medan Lennart gick på möten. Jag tänkte mig en lugn dag med fågelkvitter i den botaniska trädgården som jag hört så mycket om. På väg till spårvagnen stannade jag till vid en gatukonstnär och hans utrullade verk.

Jag gjorde en donation. Det vore ju synd om konsten skulle dö.

När jag sedan klev av spårvagnen möttes jag av ett öronbedövande vinande och påmindes om att det pågår en liten biltävling i Melbourne de här dagarna. Jag blev nyfiken och spatserade mot ljudet. Tänkte att det nog var alldeles om hörnet. Det var en bit att gå. Väl framme var oväsendet nästan outhärdligt.

Den som vill kan klicka på filmen och få ett litet smakprov.

Jag hade inte den minsta lust att gå in på området, men om jag haft det, skulle jag fått rannsaka mig själv utifrån det digra regelverk som stod anslaget vid ingången.

Jag vände i stället tillbaka mot parken. Övervägde att ta spårvagnen till andra sidan stan för att undkomma missljudet, men när jag närmade mig grönområdet tystnade plötsligt bilarna och jag tyckte mig hamna bland änglar, eller snarare fjärilar.

Här finns ett monument över de soldater som stupade i det allra första slag vid västfronten under första världskriget som australiensiska bataljoner deltog i. Slaget vid Fromelles 19-20 juli 1916.

Slaget utvecklade sig till en katastrof för australiensarna och man förlorade 5533 man. Under dagarna som följde lyckades räddningspatruller hämta 300 skadade från ingenmansland. När en av soldaterna bar sin skadade vän hörde han ett rop på hjälp: "Don't forget me, Cobber!"   Skulptör Peter Corlett.

Jag kände mig så tagen att jag behövde en fika. Där fick jag själv utkämpa några bataljer med en fräck duva, som ville åt min majsmuffin.

Några bilder från botaniska trädgården följer om en stund.

Dag full av intryck

I dag har vi haft tre intressanta möten på La Trobe University. Plötsligt har jag kastats in i tankegångar jag hade när jag jobbade på dagcenter för personer med utvecklingsstörning på 70 och 80-talet. Vi har träffat personer som arbetar med forskning och utvärdering av verksamheter för personer med intellektuella handikapp.
Vi besökte också en verksamhet som kallas Life Skills, som har sin bas på universitetets campus. Den ska fungera som en brygga mellan skola och yrkesliv för personer som gått ut särskolans gymnasium och behöver extra träning i självständighet och yrkesfärdigheter för att ha större chans att hitta ett arbete i samhället i stället för att hamna i skyddad verkstad eller dagcenter. På universitetsområdet driver de till exempel ett cafe´ som serverar vegetarisk mat, odling av grönsaker och en biltvätt.

Magnus Tiderman, som satt ihop vårt program av studiebesök, jobbar som gästprofessor här en period. Annars jobbar han på högskolan i Halmstad.

La Trobe är ett stort universitet med stor bredd av fakulteter som pedagogik, hälsovetenskap, humanistisk fakultet, social vetenskap, ekonomi och juridik. Man är också stora på biomedicin.

Magnus berättade att La Trobe University är ett av de mer radikala universiteten i Australien, med samhällsutveckling och som målsättning. Statyn som står på huvudet, herr La Trobe själv, var delstaten Victorias förste guvernör. Att han just står på huvudet har något att göra med att han var en nyskapande person som ställde saker på ända om jag uppfattade det rätt.

Bildmaterialet i dagens inlägg är inte särskilt relevant. Livliga diskussioner och många intryck tog över idag. Efter alla möten strosade vi några timmar utefter spårvagnslinje 86. Här är staden vidsträckt med låg bebyggelse. Fasader liknande dem man ser i västernfilmer. Fint och märkligt. Nu märker jag att jag inte gjort i ordning en enda bild som illustrerar detta. Kanske är det hundabstinensen som fick mig att välja dessa bilder.

I de här kvarteren finns gott om antikvitetsaffärer som vi dreglade i utan att handla.

Jämte den här Volvon vilade vi våra trötta fötter någon halvtimma, medan vi njöt av en underbar färskpressad juice. Vad vill ni ha i? Allt, svarade vi. Ja, det blev selleri, ingefära, citron, melon, gurka, rödbeta, morötter, ananas, vindruvor, apelsin, jordgubbar och säkert något annat jag glömt. Gott blev det i alla fall.

Gatukonst jag gillade. Har sett mycket från spårvagnsfönstret. Kanske hittar jag tillbaka någon dag.

Sedan träffade vi våra vänner igen och åt en god middag. Jag beställde "flathead fish tail". Det är en lokal plattfisksort. Mmmmm.