Juldagspyssel

Vilken fin vinter vi har! Krumeluren är en baddare på att skotta snö.

 Ylle går fram som en mullvad i snön och ser ständigt ut som om hon ätit gräddbakelse.

 Junior bad henne sätta sig på kälken... och där satt hon en bra stund. Varmt och skönt om baken på fårskinnet.

 Krumeluren och hans morbror byggde en vulkan.

 Pudersnön krävde en hel del vattning för att gå att bygga med. Junior och Krumeluren bygger en koja med trappa och rutschkana.

 Snowracing!

 Våra julgäster hade sin lilla 4 månader gamla Sally med sig. Det var den sötaste katt jag träffat. Hon är otroligt nyfiken. Mycket att utforska i vårt röriga hus. Med hund, småbarn och en äldre kattmatrona i faggorna letade hon upp säkra spaningsplatser.

 På julafton åt vi svensk julmat, men idag bakades det uzbekiska piroger.

 Degen gjordes igår. Kavlad och vikt i flera omgångar hade den fått vila ett dygn hoprullad till en lång korv. Nu skars den till puckar som kavlades ut en och en.

 Fyllningen bestod av nötfärs, lök, tomater, paprika, salt och svartpeppar. Knytena penslades med vatten och ströddes med vallmofrö innan de bakades i ugnen ca 45 minuter. MUMS!

Sally på en smal stolsryggg utforskar Tårtas massageapparat. Hon blev mer och mer modig.

 Mysigt och trångt kring matbordet.

 Krumeluren ställer ljus i sin snökoja.

Även vulkanen glöder. Det var en fin juldag i Kungsängen.

Coxinha de frango

Krumeluren ska snart ha treårskalas. Då vill han såklart bjuda på det godaste han vet. Coxinha de frango. Friterade knyten med kycklingröra i. Vi är nybörjare. Det krävs lite fingerfärdighet.

Här kommer en liten filmsnutt från vårt knåpande. Det är Krumeluren och hans mamma som syns i bild.
  För dem som är intresserade lägger jag också in ett par filmer från YouTube från experter på området. Coxinha betyder "litet lår" på portugisiska. Därav formen på de små bitarna.

Kantarellpremiär!

 Årets första kantareller,....

 första skörden i squashlandet,...

några Cevapcici från midsommarfesten och en köpetomat. Mmmm!!!

Missräkning och glädjeämne

 I fredags när jag och Krumeluren var nere vid Mälaren med Ylle, såg vi en hel stor ring av fjällskivling. Då hade vi ingen korg, men ett par dagar senare var vi tillbaka och plockade. Jag är mest van vid stolt fjällskivling, så för säkerhets skull googlade jag på rodnande fjällskivling. Till min stora besvikelse läste jag att det finns en form som växer i parker och trädgårdar och den kan ge magont. Det här fotot tog jag alldeles nyss, nu när korgen stått tre dagar. Därför ser de lite vissna ut. Sorgligt slut för så vackra svampar, men kanske har vi i alla fall räddat andra svampplockare från magont.

I stället för svampkok, gav vi oss i kast med kassen citroner som jag beställt från "Årstiderna". De levererar ekologisk frukt och grönsaker till dörren, en gång i veckan om man vill. Nu för tiden beställer jag bara sporadiskt. Lisa hade diskuterat marmelad med en vän häromdagen och han berättade att han aldrig köper marmelad i butik eftersom det är så mycket gift kvar i skalen. ... Jag är ingen marmeladmänniska och hade nog tänkt använda dem till hummous och sånt, men två kilo citroner kanske var att ta i. Så för första gången i livet gjorde vi ekologisk marmelad!

 Kärnorna band jag in i en kompress och lät koka med. De innehåller tydligen en massa pektin, så att marmeladen stelnar bättre.

 Varma burkar!

Den blev riktigt god. Nu ska vi fixa fina etiketter.

Middagspaus

Inte bara jobb. Kerstins kompis Margareta har kommit som en räddande ängel från Schweiz. I tre dagar har hon jobbat som en igel. Tvättat skåp och snickerier och släpat ris och nedhuggna träd. I går var hon utpumpad och kände av ryggen. Så idag fick hon en ledig dag på landet i ensamhet. Middagen blev efter hennes önskemål. Hon äter inte annat kött är lamm och fågel. I undantagsfall nötkött. Nu lagade hon till en underbar middag.Tärnat fårkött. Skulle varit innanlår, men blev lammstek i brist på annat.
Först fräste hon ingefära och vitlök en smula, sen la hon i köttet. När allt var stekt spädde hon med rödvin, soja och vatten och lät puttra lite. Kryddade med bl.a. rosmarin. Fantastiskt gott! Till det åt vi Tahina-sås med vitlök, Tahina och vatten, Basmatiris och en sallad, med rivna morötter och körsbärstomater som grund - och med de kryddor vi hade i landet, mest citrontimjan, gräslök, persilja och citronmeliss... och köpe-basilika. Det har inte blivit mycket odlande denna sommar:(

Skål!

Nu har vi fått en deadline för röjningsjobbet. Den 8:e september kommer mäklaren och fotograferar. Innan dess måste vi ha målat det vi ska och HOPPAS att vi hittar en golvfirma som kan fixa den inkissade parketten till dess.

Kinesiskt nyår - Tigerns år

Vi var bjudna att fira det kinesiska nyåret hemma hos Shu, som nu bor i farmors hus på Svartsjölandet. Han hade också bjudit in Lennarts bror och hans familj, som bor i närheten.

Ylle är helt nöjd med att vara i centrum, bland grabbarna, medan Maya och jag försökte snappa upp lite av Shus konster i köket.

Shu bjöd på en underbart god nyårsmiddag. Först fick vi en soppa med kyckling, tofu, frikadeller och krispiga grönsaker. Toppad med färsk koriander, mums. Maya fick förstås en speciallagad vegetarisk portion.

Sedan kom rätt efter rätt fram. Shu hade jobbat hela dagen. Han hade inte ens varit utanför dörren, såg vi när vi kom, för det låg ett fint otrampat pudersnötäcke på gården.

Efterrätt på gång. Friterad banan med glass.

Det godaste jag ätit, sa Marc. Mycket bättre än på restaurang!

Farmor var nog med på ett hörn. Jag tror att hon skulle varit lycklig över att hennes hus fortsätter att vara en plats för fest och glädje.

Farfar också. Han hade nog velat vara med i hatt-spexandet som sedan följde.

Maya har hittat farmors hattlåda.

Vad sägs om denna?

Hatten i taket för Tigerns år!

Det var min tur att vara chaufför, kan man förstå när man ser Lennart bjuda upp dill dans.

Helt OK.

Sötast av alla.

Nu blev det natta!

Man får stå ut med mycket.

Det är inte så lätt att göra konster när man blir filmad. Men envis som han är, Marc, så lyckas det till sist.

Muffa strosade förvirrat omkring. Hon har lite svårt att orientera sig nu för tiden. Nästan blind och så gott som döv. Det var lite dramatiskt en stund. Maya hade släppt ut hundarna på kisspaus medan vi satt och njöt av maten. Det tog ett tag innan vi märkte att hon saknades. Vi fick ge oss ut på jakt efter den gamla damen. Vilse i mörkret och kylan.

En bra bit bort på landsvägen hittade Maya henne. Framför en stillastående bil... "Hon gick rätt in i lyktan" sa kvinnan, som turligt nog stannat och nu redan hunnit gå runt och fråga i de närmaste husen om någon kände igen den förvirrade hunden. Muffa hade inget emot att bli hemburen, trött och frusen som hon var. Som tur var helt oskadd.