Chefen tror att jag jobbar, men jag snikar till mig några minuter att rapportera på bloggen. Jag är dålig på att kommentera era inlägg och svara på era kommentarer här, för internet är långsamt och jag har kort tid på mig.
Nu har vi tömt vinden i föräldrarnas hus. Igår hittade vi några sparade alster som måste förevigas innan vi körde till sopstationen. Först en rullgardin, typiskt 70-talsaktig. Den var en skoluppgift under mitt år som Estet-student på Kjesäters Folkhögskola 1974. Hemsk. Jag använde den aldrig. Men huvudfotingen använder jag fortfarande som signatur i brev.
Nu kommer en rad med kulisser från min mellanstadietid. Roliga timmen. Mina kompisar och jag spelade olika små teaterstycken. Och la ner en himla massa tid på dekoren... för en enda föreställning. Vårt garage var dekorverkstad. Pappa Tårtan sponsrade med material och goda tekniska råd.
Fnissar åt den halvt hängda hunden, bunden vid bageriets dörr. Modell var vår svarta dvärgschnauzer Basta.
Här kommer en tekniskt mer avancerad kuliss. Riktiga gångjärn till dörren.
Interiören till tågkupén var ännu mer avancerad ursprungligen. Rullen med det "rörliga" landskapet utanför fönstret hittade jag inte.
Här är en fängelsecell enligt vår barnsliga fantasi. Pjäserna de figurerade i har jag alldeles glömt, men jag tror flera kom från en bok med dramatiseringar av Astrid Lindgrens böcker.
En detalj ur fängelsedekoren. När var det Per Oscarsson strippade i Hylands hörna?
Här är den kuliss som gav mig idéen till våra. Storasyster spelade också teater i skolan. Hon tror det var Rödluvan och vargen.
Här är en annan konstnärlig och dessutom spirande politisk sak från kanske sjätte klass. Min kompis Torbjörn, vars mamma jag bloggade om
här, var idésprutan och jag den praktiska verkställaren. Det var när debatten om miljöförstöringen började bli aktuell. Sopmonstret är lite skamfilat och många vidhängande detaljer har ramlat bort. Slangen ur rumpan tömde lort i en hink med lervatten. Skapelsen fick något slags hederspris och blev utställd på Länsmuséet i Linköping. Vi gick dit varje dag för att röra om i hinken, för den eländiga leran sjönk ju till botten.
Nu kommer en rad med kulisser från min mellanstadietid. Roliga timmen. Mina kompisar och jag spelade olika små teaterstycken. Och la ner en himla massa tid på dekoren... för en enda föreställning. Vårt garage var dekorverkstad. Pappa Tårtan sponsrade med material och goda tekniska råd.
Fnissar åt den halvt hängda hunden, bunden vid bageriets dörr. Modell var vår svarta dvärgschnauzer Basta.
Här kommer en tekniskt mer avancerad kuliss. Riktiga gångjärn till dörren.
Interiören till tågkupén var ännu mer avancerad ursprungligen. Rullen med det "rörliga" landskapet utanför fönstret hittade jag inte.
Här är en fängelsecell enligt vår barnsliga fantasi. Pjäserna de figurerade i har jag alldeles glömt, men jag tror flera kom från en bok med dramatiseringar av Astrid Lindgrens böcker.
En detalj ur fängelsedekoren. När var det Per Oscarsson strippade i Hylands hörna?
Här är den kuliss som gav mig idéen till våra. Storasyster spelade också teater i skolan. Hon tror det var Rödluvan och vargen.
Här är en annan konstnärlig och dessutom spirande politisk sak från kanske sjätte klass. Min kompis Torbjörn, vars mamma jag bloggade om här, var idésprutan och jag den praktiska verkställaren. Det var när debatten om miljöförstöringen började bli aktuell. Sopmonstret är lite skamfilat och många vidhängande detaljer har ramlat bort. Slangen ur rumpan tömde lort i en hink med lervatten. Skapelsen fick något slags hederspris och blev utställd på Länsmuséet i Linköping. Vi gick dit varje dag för att röra om i hinken, för den eländiga leran sjönk ju till botten.
