Vårbruk

 Nu har vi haft Bukashi-hink i köket ett år. Det har gjort susen för vår kompost. För första gången var hela komposttunnan fylld med prima kompostjord.Fyra trädgårdskärror blev det.

 I år har vi bestämt att återerövra ett tidigare potatisland som kärs och ogräs levt rövare i under ett tiotal år. Jag har tidigare försökt kväva ogräset med markduk, men varit för otålig och skurit kryss i markduken för att sätta potatis. Nu fick vi ett tungt jobb att ta bort en markduk som var armerad av ett tätt rotsystem under grässvålen. Vi fick skära bort remsa för remsa av eländet. Tungt som bly. Under låg leran kompakt. Nu blir det odling i pallkragar.
Jag grundade med några lager våta tidningar som barriär mot kärsen. En kärra kompost i var pallkrage. Sedan köper vi matjord av grannen som smidigt fyller med traktorskopan.

Ett par friland orkade vi gräva i lerbotten. Ett för lök och ett för potatis och bondbönor. Bondbönorna hade jag förodlat hemma. Så får det bli när det går för många veckor mellan besöken på landet. Nu ska jag gå in för att jobba med jordförbättring. I sommar ska här täckodlas så mycket vi orkar!

Så smått börjar jag också jobba vidare med lekplatsbygget vid Risten Lakvik Museijärnväg. Den lilla kiosken jag byggde förra sommaren ska få ett fönster. Här provar jag glasen jag fått tillskurna. Det här blir finemang!

Erins trädgård

 Vår altan är en utmärkt plats med god överblick över Erins domäner.

 Eftermiddagssol och lite kyligt idag.

 Jag är så fascinerad av detta ljudlösa djur, som dyker upp från ingenstans särskilt när man har bråttom. Vältrar ut sin sensuella kropp framför fötterna på en och så tydligt uttrycker att hon JUST NU kräver att bli borstad med kardan. Lyder jag brummar spinnandet igång och hon vrider sig njutningsfullt så att jag ska komma åt på de ställen hon vill bli borstad. Det innebär att det är näst intill omöjligt att borsta de ställen där hon har tovor. Man får vara listig och snabbt dra några tag där innan hon vrider sig igen. Det kan ta flera dagar innan tovan lossnar. Men många små kel och borststunder ger resultat till sist.

 Plommonträdet blommar så fint.

 Ännu finns några enstaka påskliljor kvar bland fjolårsgräs och torra blomstänglar i den otuktade delen av trädgårn.

Välkommen värme

 Det här är en bild från i onsdags. Jag hade ridit igen i pensionärsgruppen. Det var så härligt varmt att jag kunde rida i T-shirt. Så jag glömde såklart min väst när jag åkte hem efteråt. Det var bara att ge sig tillbaka. Passade på att ta hundpromenaden kring stallet.

 Här står Lowisa och äter lunch i sin svit. Snart ska det börja byggas nya stallar. Det kommer att bli fint och alla hästar får äntligen boxar, men jag kan tänka mig att Lowisa kommer att sakna sin bostad med utsikt över ridbana och hagar.

 Detta tror jag är en gråsparvshona. Fågelskådarna får rätta mig om jag har fel.

 Intill stallet ligger ett kolonistugeområde. Jag är ju lite grann inne i en period av koloni-spaning, så nu passade jag på att strosa runt bland odlingslotterna och de små stugorna. Vad sägs om den här fina fönsterdekorationen?

 Tuja brukar jag sällan vara förtjust i, men så här fin kan tydligen en tujahäck vara!

Sedan spanade jag på "trädgårdskonst".

Israpport från Svartviken

 Igår såg jag till min glädje att isen gått upp under natten. Nu går det undan med våren!

 Kanadagässen hör inte till mina favoriter. De skiter så mycket. Hela Gröna Udden brukar vara full av bajskorvar. Men så här, ett par på en sten, kan jag tycka är riktigt trevligt.

 Fler än jag var ute och njöt av sjöutsikten igår.

 När vi rundade udden såg vi att det låg en hel del is kvar i viken. Gammelisen var alldeles svart, så viken gjorde skäl för sitt namn, Svartviken.

 Bröderna gräsand patrullerade längs iskanten, medan ringduvan höll koll från ovan.

Koloniträdgårsföreningen Iris

Vi behövde en solskenspromenad innan vi stängde in oss på ateljén. Idag tittade vi närmare på ett koloniområde i Riksby.

Den här stugan hade en intressant grind.

Många trädgårdar är mycket prydliga, andra överlastade. Här gillar man lyktor. Det skulle vara spännande att komma tillbaka en augustikväll.

En fjäril på spaning efter nässlor kantänka. De dyker nog snart upp.

I stugor och trädgårdar fejades det.

Hit kommer jag tillbaka när fruktträden blommar!

Söndagsfrukost i det gröna

Ylle och jag är gräsänkor den här veckan så nu gör vi vad som faller oss in. Som att ta bilen och leta efter en glänta i solen. Medan vi rullade iväg funderade jag på vart vi skulle åka. Lejondal eller Rösaring ligger nära, men då såg jag att telefonen nästan var urladdad så därför åkte vi några mil till.

Jag vet ju att Biskops Arnö är en fantastisk plats om våren. För några år sedan var jag och Emma medryttare i ett stall på fastlandet alldeles i närheten av ön. Därför har jag sett våren från hästryggen här. Det finns underbara ridvägar på ön. Det enda kruxet var den här smala vägbanken för att ta sig över. Den är så smal att bilar inte kan mötas, men att köra om en häst går väl bra, tyckte  lastbilschaufförerna och dundrade förbi.

 Nu var det inte mycket till väg alls. Jag tog inte risken att köra över.

Det tyckte Ylle var alldeles förträffligt. Jag hade fullt sjå att hindra henne från att doppa sig mer än hon måste. Det var tur att jag lämnade bilen på andra sidan. I hjulspåren gick vattnet över mina stövlar och jag höll mig till mittsträngen.

Här ligger Nordens Folkhögskola. Lärarbostäder till vänster och elevhus till höger bakom allén. En bit bortom fälten finns en sträcka gräsklädd väg i en svag lutning där vi nästan alltid kunde galoppera. Men idag drog vi till motsatta sidan genom lövskogen och blåsippsbackarna.

Till sist hittade vi vår solglänta och en plätt fri från myror.

Ylle har full koll på mackan.

Nedanför kullen såg vi ett gäng tranor plaska omkring på den översvämmade åkern. Fumlig som jag är när jag lufsar fram, skrämde jag iväg dem och hann bara få en flyktbild.

En av askarna viskade att det fanns skamlösa flickor i dungen. 

 ... och minsann, där var det lättklätt. Vårkänslorna har vaknat och saven stiger.

När vi kom tillbaka till gården sjöng askkören för full hals ut sin vårglädje.

Vi tackade för oss och plumsade tillbaka längs vägen.