Jessica Palmgren skrev igår om en
korkek i Göteborg. Det fick mig att dyka ner i mina gamla minnen från när den
galna kvinnan här på bilden och jag kuskade runt i Andalusien.

Jag tror fotot är från tjurfäktningsarenan i Ronda. Det var på den turen vi så småningom hamnade i Ferdinands korkekslundar.

Det var duggregn i luften och de nakna stammarna blänkte mörka.

Här är en av Ferdinands släktingar, lika godmodig han.

Utmed vägen låg korkflaken staplade.

Det är lite svårt att tänka sig att de här skrovliga barkbitarna ska bli fina runda vinkorkar.


På hemvägen till Almuñécar tyckte vi oss nästan se självaste Ferdinand i motljuset under sitt favoritträd.

Det drog ihop sig till oväder och vi skyndade oss nerför de slingriga små vägarna... lite vilse var vi också.

Sista bilden får bli den med de här underbara farbröderna. Så typiska för varje liten by i södra Spanien.