Knarvel och fönster

 Nu har jag äntligen målat dörren och satt dit en knarvel på den lilla kiosken vid Risten Lakvik Museijärnväg. Knarvelgubben täljde jag av ett vedträ. Oftast täljer jag i ene och då oljar jag bara in mina saker, men när jag nu hade en björkbit kunde jag inte låta bli att måla den.

 Pennorna som stått utanför Fox ateljé på Katarina Bangata har fått flytta med till Lakvik. De får samsas med några smultronplantor. Fönstret kom på plats idag. Det före detta hönshusfönstret har fått fina glas från Clason Glas på Södermannagatan i Stockholm.

Nästa gång vi kommer hit får jag måla innerväggar och hyllor vita och fixa en bättre disk vid säljluckan. Kanske hinner jag med att bygga luckor och spika på knutar också. Det är mycket pill med ett litet hus.

Musikaliska kor och virkade våfflor

 Förra veckan var det fullt hus här i Lakvik. Sommarens sista varma vecka. Krumeluren hade varit med sina föräldrar i Vimmerby och fått en mysse och en slidkniv.

 Olle spelade flöjt och fick en oväntad publik.

 Äntligen blev lekplatskiosken på Risten Lakvik Museijärnväg invigd. Den är inte helt klar, men det spelade ingen roll för ungarna. Jag spikade ihop en dörr i bakgrunden och tjuvlyssnade på barnens lek. Iroda Saidova fick låna min kamera för att dokumentera premiären. Här kommer några av hennes 150 bilder från i lördags.

 I en paus från spikandet blev jag hundvakt till franska basseten Saffran och minitaxen Bismarck. Här blir jag serverad tallkotteköttbullar till kaffet. Mina plommonlövspengar blir ifrågasatta av servitören.

Våfflorna är klara!

Dags att åka hem

Lite vemodig sista dag på landet. Det är så obeskrivligt vackert nu med alla höstfärger.

 Än finns det blommor.

 En liten padda stod som förstenad på vägen. Kanske var den död, eller för kall för att orka röra sig.

 Takstolarna är nu ihopskruvade. Så här på väg mot järnvägen var jag mycket nyfiken och nervös. Skulle de passa?

 Det gjorde de inte riktigt. Mitt urtag som jag trott skulle hamna mitt över hörnen, hamnade alldeles för långt ut. Det var bara att gå hem och hämta sticksågen. Och hurra! Nu är takstolarna fastspikade.

Takstolar till lekhuset

 Jag är i Lakvik några dagar. Ensam med Ylle. Det är ett sånt här avbrott från vardagen som jag längtat efter. Och planerat att göra så mycket av... Men som vanligt hinner jag inte med alla vilda projekt jag tänkt ut. Nu har jag i alla fall börjat snickra ihop takstolar till den lilla kiosken vi påbörjade under sommaren. Geringssågen jag fått i födelsedagspresent någon gång i forntiden har äntligen kommit till nytta.

 Så här ser ändarna ut innan jag täljt dem klara.

 Köket i "röda huset" får bli snickarverkstad nu när sommaren är över.

 Som vanligt har jag flera saker på gång samtidigt. Fönstret jag renoverar har suttit på ett hönshus. Karl-Inge i järnvägsföreningen skänkte det till vårt kioskbygge. De små kvadratiska fönstren hittade Lennart i en antikaffär. Dem sparar jag till banvaktstugan som blir nästa projekt på vår lekplats vid muséijärnvägen. Kanske nästa sommar...

Nu återstår att se om jag mätt rätt och att takkonstruktionen håller. Det här är mitt första husbygge. Även om det är litet bör det ju vara stadigt.

Lekplatsbygget fortskrider

Den här söndagen fick jag en byggarkompis i Lena Djurström och vi monterade reglar på den lilla kiosken. Vi tog hjälp av traktens små barn för att välja höjd på serveringsluckan. Spårhunden Saffran övervakade bygget. Tjejer kan!

Lekplatsbygge

 Den här sommaren har jag jobbat på Risten Lakvik Museijärnväg igen, som jag berättat om i ett par tidigare inlägg. När det varit fullt med arbetskraft i kaféet, har jag kunnat koncentrera mig på lekplatsbygge. Det kommer ju alltid barnfamiljer och vi har saknat lekplats för alla ungar.
Under vintern efter förra säsongen har Lena Djurström och jag fantiserat och lagt upp planer. Inspiration har vi bland annat fått från lekplatsen nära min ateljé i Stockholm, Bryggartäppan, som jag har bloggat om tidigare. Nu började vi lite smått med att ta dit leksaker. Briotåget blev genast populärt.

I bakgrunden på första bilden ser man tegelhögen som blivit dumpad bakom stickspåret. Det första jag gjorde av våra lekplatsplaner var att jämna ut den för att utöka den möjliga lekytan. Här ska vi göra en tågövergång med bommar som barnen kan fälla. Vi har också fått löfte om ett gammalt diesellok som vi kan fixa till och måla fint. Det blir kul för ungarna att klättra på och pilla på knappar och spakar, när det blir parkerat på den lilla spårstumpen.

 En ny gunga blev inköpt. Curt och jag skruvade ihop den. Holmen hjälpte oss att gjuta fundamenten. Lena inspekterar.

 Här tar jag första spadtaget till bygget av en liten kiosk, där barnen kan leka kafé och sälja våfflor av tyg.

 Gungorna med klätterställning kom snart väl till pass.

 Vad gör du? frågade barnen när jag grävde. Letar skatter och maskar sa jag såklart.

 När sista turen gått för dagen parkerades bromsvagnen i närheten, så att jag kunde hämta singel. En bromsvagn måste vara mycket tung för att kunna bromsa ett helt tåg, men det lilla jag norpade gjorde ingen skada.

 Igår började jag skruva ihop de första reglarna. Nu är tågsäsongen över och jag kan jobba ostört.

 När huset blir klart ska det se ut som en liten kopia av det gamla våghuset från Mjölby station. Man vägde lastvagnarna intill den. Där inne fanns tidigare avläsningsapparaturen till den stora vågen.

I skymningen var golvet färdigt. Nästa moment blir att resa reglar. Ylle hade tråkigt.