Ylles nationaldag

Det var lite svettigt att klä upp sig inför nationaldagsfirandet tyckte Ylle. Men hon gillade sitt pärlörhänge.

Där ser man

Jag har en längre tid tjatat på Lelle att han ska klippa sig. Senast häromdagen. Efteråt visade det sig att han just samma dag redan varit hos frisören. Jag hade inte lagt märke till skillnaden. Det var en försiktig frisör.

Prinsessan Ylle

Nog för att jag gillar att vara i centrum, men nånstans här går gränsen, sa Ylle, när turisterna flockades och ville bli fotograferade vid hennes sida.

Level up

Nu har jag levlat upp, som min dotter påminde mig om i går. Ännu ett år har lagts till min erfarenhetssamling. Jag blev varmt firad av familjen med en underbar middag hemma hos Krumeluren. Stort varmt tack! Senare på kvällen underhöll Ylle med harpospel och skönsång. Hon har oanade talanger den hunden!

Tack också till Lucia Röed, som bidragit med underlag till denna bild.

Ylles okända förfäder

Mycket är höljt i dunkel, när det gäller Ylles gamla italienska släkt. När vi städade i hennes lådor, trillade det här fotot ut. Vi gissar att det är gammelfarfars farfars ogifta mostrar. Kända för sin utsökt mustiga matlagning.

Moster Lucinda till vänster i bild, var mycket sträng och höll noga på att alla familjens valpar skulle ha fint borsskick. Hon höll också sin syster Gina, till höger på bilden, under herrans tukt och förmaning och tillät inget gläfsande i köket. Det hjälpte dock föga. Gina var en riktig pratmakare och berättade historier dagarna i ända.

Ett stort tack till Lucia Röed, som bidragit med material till denna bild.

Nya tider

En liten kommentar till valet.

Sailor och Ylle

Ylle anar att den långa sjöresan påverkat Sailor i en något underlig riktning.

Triangeldrama

Vad månde röra sig i den oberörde knektens huvud?

Surtanten i terapi

Här kommer en liten rapport om hur det gått för Ylle och mig sedan besöket hos hundpsykologen förra veckan. Först en bild av den galna hunden före behandlingen. Fotograf: Lucia Röed

Jag fick fyra saker att träna på:

1. Låt henne inte lämna dig när du står stilla, lägg ev ut en godbit som hon får fokusera på i början, varva sedan med att belöna ibland från dig, Snabb korrigering när hon lämnar dig, backa.

Det där hade jag tidigare inte tänkt på som ett problem, men som Caroline Schager gjorde mig uppmärksam på att det var. Alltså, när jag tex stått och pratat med någon på gatan har Ylle antingen pockat på min uppmärksamhet, eller strosat runt och nosat så långt kopplet räckt.

Efter ett par korrigeringar under de här dagarna så har Ylle fattat galoppen. Nu är hon mer avslappnad och kan vänta intill mig. Det jag gjort är att blixtsnabbt nypa till helt lätt på rumpan när hon var på väg ifrån mig. Ylle blev väldigt förvånad första gången. Det som jag har ändrat hos mig själv är att jag inte tittar på henne (mer än i ögonvrån).

2. Gå emellan - låt henne inte korsa din väg, utveckla störningarna, belöna hennes korrekta beteende.

Ännu en sak jag inte sett som ett problem, men som jag fått ändra mig om. Ylle har ju alltid varit otroligt bra på att gå fot. Både med och utan koppel. Men när jag låter henne gå mer fritt far hon ibland lite hit och dit med nosen i backen. Då kan hon både segdra och rycka iväg. Tidigare har jag korrigerat med att stanna, vänta in hennes ögonkontakt (som kommer snabbt) och så kommer hon intill och vi går vidare. Eller så har jag gjort ett litet ljud, med samma snabba effekt. Men särskilt i början av en promenad har hon glömt sig efter en stund och jag har fått korrigera flera gånger under en promenad.

3. Mindre prat, var tydlig och utstråla "pondus" med kroppen. Jobba med ben och händer, blicken framåt. Kort koppel vid möten, du alltid närmast mötande hund. Beröm henne när hon sköter sig.

Hundmöten under promenad är över huvud taget INGET problem längre. Otroligt vilken skillnad! Jag kan knappt tro att det är sant. Ylle tyckte det var konstigt att byta sida och gå på min högersida när vi fått en mötande hund om babord. Även med detta fattade hon systemet snabbt och jag har fått rutin på det där sidbytet. Tidigare gick vi i stora böjar om vi mötte okända hundar, men det behövs inte längre.

4. Koppelträning - jobba med tempoväxlingar och att byta riktning, lär henne att följa dig istället för tvärtom... Byt riktning direkt när hon börjar öka farten.

Det jag nu har gjort är att vara tydligare med vad som är jobb, "bara ta sig fram-promenad" och så "frihets-promenad". Jag har ändrat kroppshållning så att jag är rakare mer avslappnad och tänker på att inte titta på Ylle. Resultatet har blivit att hon travar med som den värsta hunddagishund även när det inte är "fot" och "gå fint" som gäller.

Som ni ser på denna bild är det en viss förändring som skett på en halv vecka. När det gäller att leka med alla andra hundar, som när Ylle var ung, det är inte realistiskt att förvänta sig, tror Caroline Schager. Men Ylle kan komma till att tolerera andra hundar. Även på detta område har det gått bra den här veckan, de få gånger som vi fått chansen att träffa hundgänget på Katarina Bangata. Där finns bland annat en Lagottotik som tidigare fått höra en och annan svordom från Yllisen. Nu har vi lite försiktigt vågat oss på att stanna kvar intill och det har resulterat att vi nu har ytterligare en hund som Ylle känner sig trygg med. Nu kan de dra några repor kring Nackas hörna och Ylle blir glad och ivrig när de ser varann. Kanske kan vi hoppas på att bekantskapskretsen ökar ännu lite till. Men jag tänker ta det väldigt långsamt, det vore tråkigt med bakslag nu när vi börjat få lite hopp.

Pauslek - jobbflykt

Jag har arbetskväll på jobbet, men kunde inte hålla mig från att titta runt på era bloggar. FrånMiras mirakel hamnade jag på A Polarbears Tale. Där finns en massa fina gamla målningar. Då kunde jag inte låta bli att göra några hundkollage, såna som jag provade att göra när Christina på Stribergs station och jag delade ateljé och hon gjorde en hel rad kollage med sina och andras hundar. Dem har man tidigare kunnat njuta av på hennes hemsida, men tyvärr har den sidan kommit bort på grund av att Telia dragit in alla sina gamla webutrymmen. Jag saknar verkligen Christinas alla roliga bilder och hoppas att vi kan få se några repriser på bloggen framöver. Här är i alla fall mina två jyckar i fransk utstyrsel.

Muffa, den gamla damen. Muffafotot har min kollega Cilla Johansson tagit, när hon var hundvakt för ett par år sen.

Ylle som sömmerska blev inte riktigt lika lyckad... men jag visar den ändå. Ylle var på modellcasting i våras och blev fotograferad av Lucia Kangur Röed.