Här kommer en liten rapport om hur det gått för Ylle och mig sedan besöket hos
hundpsykologen förra veckan. Först en bild av den galna hunden före behandlingen.
Fotograf: Lucia Röed
Jag fick fyra saker att träna på:
1. Låt henne inte lämna dig när du står stilla, lägg ev ut en godbit som hon får fokusera på i början, varva sedan med att belöna ibland från dig, Snabb korrigering när hon lämnar dig, backa.
Det där hade jag tidigare inte tänkt på som ett problem, men som Caroline Schager gjorde mig uppmärksam på att det var. Alltså, när jag tex stått och pratat med någon på gatan har Ylle antingen pockat på min uppmärksamhet, eller strosat runt och nosat så långt kopplet räckt.
Efter ett par korrigeringar under de här dagarna så har Ylle fattat galoppen. Nu är hon mer avslappnad och kan vänta intill mig. Det jag gjort är att blixtsnabbt nypa till helt lätt på rumpan när hon var på väg ifrån mig. Ylle blev väldigt förvånad första gången. Det som jag har ändrat hos mig själv är att jag inte tittar på henne (mer än i ögonvrån).
2. Gå emellan - låt henne inte korsa din väg, utveckla störningarna, belöna hennes korrekta beteende.
Ännu en sak jag inte sett som ett problem, men som jag fått ändra mig om. Ylle har ju alltid varit otroligt bra på att gå fot. Både med och utan koppel. Men när jag låter henne gå mer fritt far hon ibland lite hit och dit med nosen i backen. Då kan hon både segdra och rycka iväg. Tidigare har jag korrigerat med att stanna, vänta in hennes ögonkontakt (som kommer snabbt) och så kommer hon intill och vi går vidare. Eller så har jag gjort ett litet ljud, med samma snabba effekt. Men särskilt i början av en promenad har hon glömt sig efter en stund och jag har fått korrigera flera gånger under en promenad.
3. Mindre prat, var tydlig och utstråla "pondus" med kroppen. Jobba med ben och händer, blicken framåt. Kort koppel vid möten, du alltid närmast mötande hund. Beröm henne när hon sköter sig.
Hundmöten under promenad är över huvud taget INGET problem längre. Otroligt vilken skillnad! Jag kan knappt tro att det är sant. Ylle tyckte det var konstigt att byta sida och gå på min högersida när vi fått en mötande hund om babord. Även med detta fattade hon systemet snabbt och jag har fått rutin på det där sidbytet. Tidigare gick vi i stora böjar om vi mötte okända hundar, men det behövs inte längre.
4. Koppelträning - jobba med tempoväxlingar och att byta riktning, lär henne att följa dig istället för tvärtom... Byt riktning direkt när hon börjar öka farten.
Det jag nu har gjort är att vara tydligare med vad som är jobb, "bara ta sig fram-promenad" och så "frihets-promenad". Jag har ändrat kroppshållning så att jag är rakare mer avslappnad och tänker på att inte titta på Ylle. Resultatet har blivit att hon travar med som den värsta hunddagishund även när det inte är "fot" och "gå fint" som gäller.
Som ni ser på denna bild är det en viss förändring som skett på en halv vecka. När det gäller att leka med alla andra hundar, som när Ylle var ung, det är inte realistiskt att förvänta sig, tror Caroline Schager. Men Ylle kan komma till att tolerera andra hundar. Även på detta område har det gått bra den här veckan, de få gånger som vi fått chansen att träffa hundgänget på Katarina Bangata. Där finns bland annat en Lagottotik som tidigare fått höra en och annan svordom från Yllisen. Nu har vi lite försiktigt vågat oss på att stanna kvar intill och det har resulterat att vi nu har ytterligare en hund som Ylle känner sig trygg med. Nu kan de dra några repor kring Nackas hörna och Ylle blir glad och ivrig när de ser varann. Kanske kan vi hoppas på att bekantskapskretsen ökar ännu lite till. Men jag tänker ta det väldigt långsamt, det vore tråkigt med bakslag nu när vi börjat få lite hopp.
Många hundar var ute så dags och vi fick flera tillfällen att träna möten. Det går fortfarande bra. När vi strök förbi staketet på hundparken i Vita Bergen kom två morrande Salukis fram. Ylle spände sig lite och morrade tillbaka. Hundägaren kom fram och frågade om vi ville komma in. Efter en stunds småprat då jag sett att de lugnat sig och att det var två sansade hanhundar, vågade vi oss in. Ylle skötte sig utmärkt och lät sig nosas i bak av de försiktiga herrarna. Sen brydde de sig inte om varandra. Stjärna i protokollet!
I södersluttningen blommar Magnolian.
I morgon kväll, 4 maj 19.00 hyllas den av Magnoliasångarna. I handelsträdgården intill kan man då få köpa kaffe och våffla. Det blir vårtal och Magnoliapriset delas ut.
Fåglarnas slumkvarter i parken. 
Kejsarkronorna blommar redan...
... och pepparroten har blivit så här stor. Gödd av hundarnas flitiga kissande.
Tänk om man kunde få bo här. Det ser faktiskt ut att vara ledigt.
Ett par hundmöten till blev det. Först blev vi utskällda av en liten dvärgspets. Ylle låtsades inte ens se den. Sedan kom en dam med två mellanpudlar och frågade om vi kunde låta hundarna hälsa. Bra träning. Ylle höll sig lugn, men aningen spänd, intill mig och lät sig nosas på. 
