måndag 9 maj 2011

Kinaresans fjärde dag

Efter den långa tågresan, kom vi fram till Louyang mitt i natten. Vi letade hotell i närheten av stationen. Första hotellet hade bara ett dubbelrum ledigt, så vi letade vidare. Då hamnade vi på resans billigaste hotell, i alla bemärkelser. Ett dubbelrum kostade 70 yuan. Vi ville först se rummet... I trappan möttes vi av en tung stank av urin, men vi var verkligen trötta och stålsatte oss. Rummet såg hyfsat rent ut i dunklet, men vi kände oss tveksamma. En trappa upp finns finare rum, lovade portieren och vi följde med. Väl inne i det rummet luktade det inte så starkt. OK, vi tar det.

Så sa vi godnatt till Shu och började göra våra toalettbestyr för natten. Korridorens enda toalett var fruktansvärt skitig. Dörren gick inte att stänga. Utrymmet utanför, enda platsen att tvätta sig, var en enda röra av bråte. Det fungerade både som gästkök, tvättstuga och hygienutrymme och hade ingen skiljevägg mot korridoren. Jag hade svårt att hitta ett någorlunda rent ställe att ställa min necessär. Drog snabbt av mig tröjan och tvättade mig med öronen på helspänn ifall någon skulle komma. Folk kom och gick hela tiden. I rummet intill vårt pågick ett våldsamt gräl. Vi bankade i väggen.
Vid närmare granskning var lakanen inte så värst rena. Jag bredde min schal över kudden och la mig försiktigt och tänkte på loppor. Men bet ihop.
Efter en kvart muttrade Christina från sängen intill om vägglöss. Hon hade en stor spricka i väggen alldeles intill sin säng. NEJ, här sover vi INTE. Vi klädde på oss igen, smög nerför kisstrapporna och gick tillbaka till det första hotellet igen. Som tur var fanns rummet kvar. "But it is something wrong with the bathroom", sa hotellkvinnan. Det visade sig att badkaret var helt upptrasat, men vi kunde duscha om vi stod i ena änden, försäkrade hon. Det var i alla fall rent, utan elak lukt och vi fick rabatt pga badkaret. Här somnade vi ovaggade, efter ett SMS till Shu att vi bytt hotell.


 Nästa dag skulle vi titta på Longmengrottorna vid Yifloden. Vid busshållplatsen fotograferade jag söta ungar. Det var så enkelt i Kina. Ingen blev sur, tvärtom verkade alla glada över uppmärksamheten.



 Några vaktelägg på spett var gott. Christina har en liten film om våra förmiddagsmåltider på sin blogg.
 Vid en kilometerlång bergvägg vid Yiflodens strand finns ungefär 2000 grottor och nischer och mer än 100 000 statyer. Under de buddhistiska härskarna i Norra Wei påbörjades samlingen av religiösa skulpturer. De efterföljande Sui- och Tang-dynasierna fortsatte.
 Vi var inte de enda som tagit oss dit. Vi fick trängas för att komma intill klipporna för att se något.
 Klippväggen skyddades av ett räcke, men på vissa ställen kunde man sträcka sig fram och nå skulpturerna. Klicka på den här bilden så ser ni hur svartglänsande Buddhans ansikte och hand blivit av alla smekningar.
 Trappor och spänger ledde oss likt ett långt lämmeltåg utefter bergssidan.

 Det är väldigt populärt att bli fotograferad med sevärdheter som bakgrund. Här har en proffsfotograf ställt upp en familj och föst undan resten. Jag passade på att "tjuvfota". Såna här bilder blir ju för det mesta rätt trista...
 ... men om man väntar lite, tills fotografen är klar, kan man få mycket roligare bilder.
 Utsikt mot andra flodstranden med fler grottor och nischer.
 Vi skuffades vidare i sakta mak av folkmassan. Här var en sån liten Buddha folk kom åt att klappa.
 I vissa nischer hade man satsat på många småbuddhor. Hela väggen blir ett reliefmönster.
 De lite djupare liggande skulpturerna hade spår av ursprungsmålningen kvar.
 Jag blev lite trött av allt skuffande och den oändliga mängden skulpturer, så jag slog mig ner i en trappa och tog fram skissblocket i stället. Alla var så upptagna av att fotografera, att jag tänkte jag kunde teckna folk i smyg. Det gick nu inte. Jag hade knappt börjat snabbskissa några barn innan jag blev omringad. Fler ville bli tecknade. Mammor släpade fram sina småflickor. Jag fick inte någon arbetsro, så jag gav strax upp.


 Jag återgick till att titta på folk.
 ... och fler grottor.


 Så kom vi fram till den största grottan Fengxiansi. Den är från 675 e Kr. På bilden ovan är Himmelskungen avbildad till vänster, med en pagod i ena handen och en krossad demon under foten.

 Många skulpturer har under historien blivit vandaliserade eller stulna. Senaste förstörelsevågen var under kulturrevolutionen, då rödgardisterna gick loss på flera av de stora skulpturerna.
 Den 17 meter höga Vairocanabuddhans ansikte sägs ha utformats efter Kejsarinnan Wu Zetian. Den har fått smeknamnet "Österns Mona Lisa".

 En demon.
 Ananda, en elev till Shakyamundi som grundade buddhismen. Han hade ett enastående minne och sammanställde de buddhistiska sutrorna.
 Hur många foton som togs bara denna dag kan man ju fundera över.
 Det gavs många tillfällen för mig att hitta fina motiv.



 Vi var rejält trötta i både huvud och fötter. Då blev vi varse att enda vägen tillbaka var framåt, vidare över bron och utefter andra stranden. det blev en lååång promenad.
 Från andra sidan fick man en uppfattning om mängden håligheter i berget.
Det här får bli slutbilden. Den som orkat titta hela vägen hit, borde få medalj.

7 kommentarer:

ArtSparker sa...

Amazing, those doors in the rock.

Pettas sa...

Nå, nog orkar jag längre än så här innan jag börjar fundera på medalj.
Tycker att jag kunde ha varit med ett bra tag ännu. Mycket intressant och fina bilder. En så totalt annorlunda värld, snudd på overklig.
När kommer det mera?:D

Mira sa...

Jag orkade också. Inte svårt alls. Otroligt vilket tålamod dessa människor måste haft, som stått och knackat ut alla nischer och skulpturer. Sen kom där rödgardister med släggan. Tur att de inte fick sönder så mycket.

reneesfotoblogg sa...

Tajta jeans, mobilen i handen och designade glasögon, vem hade kunnat tro det för några årtionden sedan.
Medaljen ska du ha för att vi får ta del.

Mian sa...

Inte ett dugg svårt att orka!
Jag kan inte läsa mig mätt på dina och Christinas intressanta inlägg.
Jag kikar in på era bloggar varje dag när jag åker till jobbet med tåget. En skön start på dagen.

Cecilia N sa...

Det var en lättförtjänt medalj!

Vad fick i så fall de/den som gjorde de där småbuddherelieferna?
Det var ju knappast något som de gjorde med en stansstämpel, eller?

Karin på FOX sa...

Stort tack alla som orkat titta och kommentera.
Ja man har fått en del fördomar tilltufsad, om hur folk i Kina har det. De senaste årens boom i ekonomin verkar ha gett utdelning till många. Alla verkade ha mobiler och digitalkameror.