Skattletare i trädgården

 Krumeluren och hans morbror letar skatter. För att söka med metalldetektor måste man ha tillstånd för varje enskild plats. Vår trädgård är såklart inmutad.

 Morfar Lennart tycker mer om att elda.

 Här har apparaten gett utslag. Krumeluren håller en miniletare för att söka efter metallföremålet medan de gräver.

 Oj nu knastrar det ordentligt. Skatten måste finnas i jorden som morbror har i handen! Men nej, det var ju hans egen ring som gav utslag. Bara att gräva vidare.

Skatten funnen! Den här gången bara ett värmeljus. Spännande nog, men tidigare under året som gått har det hittats både ringar och mynt. Bra ställen att leta på är badstränder. Där tappas både ett och annat.

Vabbade

Mycket katt har det blivit på de få inlägg jag gjort den senaste tiden. Nu blev det en leopard. Jag passade en snuvig krumelur ett par dagar. Samtidigt var där hantverkare som drog ny el i lägenheten. När jag plockade ur några skåp i köket för dragning av nya kablar kom ansiktsmålningslådan fram.

Oväntat besök

Jag har en intensiv arbetsperiod och hinner varken blogga eller läsa andras bloggar så mycket. Men idag när Krumeluren oväntat kom och hälsade på i ateljén tog jag fram kameran en stund. Han ville gärna ha "rosa fiskmås" till middag, men det hade inte Konsum i sitt sortiment, så det blev tomatsoppa och ostmacka i stället. Det gick bra det också.

Figurerna från adventskalendern är såklart populära att pilla med.

Det är en ny kemibok med Berta drake som är på gång.

Krumeluren ville också måla. I alla fall en liten stund.

Sedan fick jag hjälp med blommorna.

"Till vänster står en liten blå man med långa ben och små fötter och tittar på en stor elefant".

Tadam!

Äntligen, divanen är klar! Blev däckad av en förkylning efter förra inläggets röjning på ateljén, så det tog lite tid att få ihop det. Kanske tog jag ut mig... eller troligare mötte jag nån illvillig virus i fredags när vi var på barnteater.

Har du varit på teater förut? frågade jag Krumeluren när vi väntade på att Pippis jul skulle börja.
- Ja, jag har sett Galinha Pintadinha i Brasilien, med mina föräldrar och en kompis. säger treåringen vältaligt som en liten herre.
Galinha Pintadinha är en sagofigur alla ungar i Brasilien älskar att se på TV och populär som barnteater. Här ett litet klipp med en sång Krumeluren kan.

Salongen var fylld av förväntansfulla ungar och deras föräldrar. De flesta andra barn medförde en mor eller farförälder. Krumeluren hade åtta vuxna med sig haha. Mamma, pappa, mormor, moster med sin pojkvän och morbror med tjej och "svärmor". Vi tog alla chansen att gå på barnteater med K som alibi.

Vi hade riktigt kul! Det är så härligt när ungarna lever sig in i spelet och hojtar tips till skådespelarna när det blir dramatiskt.

Klossarna

Den absolut bästa leksaken jag har är klosslådan. Min pappa Tårtan lät såga upp bitarna i exakt en halv tegelstens storlek. Det gör att de är suveräna att bygga med. Två bitar på "flatan" blir lika höga som en bit ställd på kant. Och två bitar på kant är lika höga som en bit ställd på högkant. Det blir oändliga möjligheter.

De av mina gamla bilar som överlevt mina och mina barns hårdhänta lekar, får också komma till glädje igen.

Den gamla Mercan har förlorat sin förare i någon sandlåda, men i övrigt är den i fin form.

Här är en annan favorit.

Tigern blev sugen.

Tigerns mamma...

... och mormor, ser mer galna ut än vanligt.

Blixten McQueen är favoriten

Så har det varit kalas! Stort, stojigt och skojigt. Krumeluren blev ordentligt firad av dagiskompisar och vänner.

Coxinha de frango

Krumeluren ska snart ha treårskalas. Då vill han såklart bjuda på det godaste han vet. Coxinha de frango. Friterade knyten med kycklingröra i. Vi är nybörjare. Det krävs lite fingerfärdighet.

Här kommer en liten filmsnutt från vårt knåpande. Det är Krumeluren och hans mamma som syns i bild.
  För dem som är intresserade lägger jag också in ett par filmer från YouTube från experter på området. Coxinha betyder "litet lår" på portugisiska. Därav formen på de små bitarna.

Film

En av de bästa svenska animerade filmerna jag vet är Dunderklumpen. Dagens barnprogram på tv är så oerhört flåsiga. Animerade filmer gör en ofta galen, framför allt för att rösterna till filmerna är så larviga och "tillgjorda". Idag har vi jobbat i köket och behövt lite hjälp av media. Dunderklumpen var mitt val av barnunderhållning. Krumelurens första kommentar till filmen var: Det är ju Pippis pappa. Var är Pippi? Vi vuxna som bara hörde filmljudet fnittrade till alla scener som vi sett så många gånger.

 Beppe är saknad. Och Gösta Ekman, som gör rösten till "En dum en" så suveränt, här är en annan pärla: http://youtu.be/_76uHtxLlM4

Med spring i benen - Nu är det vår!

Idag träffade jag min krumelur vid Nytorget.  Det blev en liten filmsnutt också för att fira att det är vår. Där sjungs bland annat hans favoritsång "Sjörövarfabbe".

Längtar till vårbruket

 Nu sitter jag fast på jobbet med en knepig bild och börjar om för tredje gången. Men i helgen är det trädgårdsmässa. Dit ska jag gå på söndag. I väntan på att få tillfälle att åka till landet och sätta spaden i jorden, visar jag en liten filmsnutt från mitten av mars, då jag fick hjälp med att rensa bort torra kvistar i kryddträdgården.

Kofunderingar

Idag gav mig bloggvännen Pettas dagens skratt. Hon återgav en uppsats om kor skriven av mellanstadieelev. Jag skrattade så att tårarna rann och mina kolleger i rummet intill undrade vad jag höll på med. Läs den!

Jag bidrar med en liten snutt av Krumelurens funderingar på området. Han har börjat leka rollekar med sina leksaker. Efter att han sett Disneys Fantasia säkert 50 gånger och fastnat för de flygande hästarna är det ofta mammas och mosters gamla Barbiehästar som är igång. Här trängs han i stället i soffan med Ylle, morfar och småkossorna.

Hemmadag

Jag har aldrig varit någon "bullmamma". Inte lär jag bli nån bullmormor heller. Men när jag skulle vara barnvakt en hel måndag när det var svinkallt ute och muséer och andra roligheter har stängt, då var det kul att baka bullar.



I dag skulle däremot blivit en jobbardag.... men i stället har Maya visat mig hur man kan göra animation i Photoshop. Så här blev mitt första försök på egen hand.

Den skrattande skidåkaren

Vi längtade efter snö, så vi for till fjällen några dagar. Med en välbehövlig blogg- och datorpaus. December var ju lite arbetskrävande. Nu slänger jag in en liten filmsnutt på Krumeluren och hans service-team under hans premiär som slalomåkare.



... och så några bilder här hemifrån, denna snöfattiga vinter. I söndags, mellan passen i TV-soffan där vi följde slutsträckorna i Tour de Ski, lyckades jag lura med man och hund till min favoritrunda på Lennartsnäs-halvön.

Höstpromenader i Lakvik

Vi for på en långhelgstur till Lakvik. Hösten är konstigt mild. Enstaka sommarblommor bland murknande löv.

Dagarna är mycket korta. Färgerna dova. Landskapet vilar.

Någon tror det är vår.

Vi strosar bland Risten-Lakviks Museijärnvägs alla ting. Rosten målar kartor med arkipelager i fantasilandskap.

Här väntar skatter på att tas omhand.

Krumeluren styr våra vandringar.

Aquaria

När en Krumelur har varit hemma från dagis några dagar, men piggnat till lite, är det lagom med en utflykt. Vi passade på att titta på fiskar på Aquaria på Djurgården. Det var väl värt ett besök!

Även om man är sjuk kan man ju inte ligga på soffan hela dan. Krumeluren ville mata änder. Han snodde raskt morsans smörgås, pillade bort tomaten och gurkan och stoppade mackan i en påse.

En pytteliten snigel promenerade på bilrutan.

Inga änder inom synhåll idag, konstigt nog. Här brukar vara fullt, åtminstone av kanadagäss och vitkindade dito.

Det gjorde inget, tyckte Ylle. Hon agerade gärna gås och dök efter brödbitarna Krumeluren kastade.

Sedan var Krumeluren mogen för en tupplur.