Arbetsdag på Risten Lakviks Museijärnväg

Även på vintern jobbar vi vid järnvägen. Idag var vi fem tappra som trotsade kylan för att göra underhållsarbete. Kurt sitter under en passagerarvagn och målar den nyrenoverade boggien.

En gammal brandspruta och en cykeldressin väntar på omvårdnad. Det finns många projekt som får läggas på framtiden.

Holmen, Hasse, Klas och jag flyttade användbar kubb till gamla vagnhallen. Där ska den gamla Decauville-rälsen bytas ut mot permanent räls och då behövs friska syllar. I vår ska vi stuva om lok och vagnar, så att vi kan komma åt att dränera, lägga isolering  och ny grusbotten i nya vagnhallen.

Dags för kräftor!

Nu är det några år sedan vi hade eget kräftvatten, så vi är nödgade att köpa kräftorna i  den lilla matbutiken i Björsäter, Mårtens Handel, just levererade av en kräftfiskare på byn. En pärla bland butiker, med fin ost och delikatessdisk.  Torftigt med ekologiskt utbud, men det har bättrat sig lite i år.

Nu får kräftorna ett sista bad innan de ska kokas, stackarna. Min syster får utföra det grymma arbetet.

I morgon ska vi frossa! Vi har redan provsmakat några ljumma nykokta. Godast så! Ljumma.

Lokförare minsann

Nu har jag fått mitt mössmärke som visar att jag är lokförare. Mössan är väl inte riktigt ätt i övrigt. Tror det är en polismössa. Jag hittade den när vi hade loppmarknad i Västertorp. I lördags körde jag först som eldare en tur. Sedan körde jag som lokförare. För första gången med passagerare i vagnarna. Som tryggt var hade jag min utmärkta handledare Tommy med i hytten.

I lokförarjobbet ingår så klart att ta hand om loket. Idag hade pannan kallnat så pass att jag kunde sota. Med en tre meter lång viska sotade jag de 80 rören. Det tog sin tid och jag blev överraskad av ett störtregn. Jag väntade ut skurarna i förarhytten. Här kan ni se några av de viktigaste reglagen en lokförare på ett sånt här litet ånglok har att hantera.

Det gäller ju att hålla tryck och vattennivå på ett säkert och effektivt sätt. Om vattennivån lämnar panntaket bart kan det bli glödande och kollapsa. Nu säger Tommy att det inte är nån risk att det går så långt på det här loket. Man håller koll på vattennivån på ett lodrätt glasrör. För att få upp trycket i pannan kan man pumpa in kallvatten. Jag kan handgreppen men exakt hur det fungerar kan jag inte i alla detaljer. Spaken här lyfter jag upp, sen gäller det att öppna kranen under, kolla på ett rör utanför hytten som först sprutar ånga. Vrida och lyssna,  när ångströmmen blir en vattenstril och till sist bara droppar och ljudet blir det "rätta". Det är ett finlir, som blir extra svårt om vattnet man sprutar in har hunnit bli uppvärmt när man kört några turer.

Med full fyr i pannan kan man sedan kolla när trycket stiger. För att ta oss upp för backarna från Risten station måste vi komma upp till elva kilo innan loket ger sig iväg. Förra sommaren råkade jag och lokförare Roger ut för vedbrist där nere. Vi fick flänga runt och leta brädbitar och pinnar för att kunna ta oss iväg. Det gick som tur var.

Om draget i pannan är för dåligt kan det hjälpa att spruta ånga genom systemet. Det gör man med den här kranen i mitten. Varken trevligt eller effektivt att det ryker in i hytten.

Här är regulatorn, spaken som man reglerar farten med. Spaken till höger reglerar färdriktning. Nu när loket står still ska den så klart vara i neutralläge.

Här är bromsspaken. Hytten är verkligen inte särskilt ergonomiskt byggd. Lite knepigt att nå att hålla en hand på regulatorn och en på bromsspaken och dessutom nå att se om spåret är fritt. Då är det särskilt bra att vi kör med både lokförare och eldare i loket.

 Ytterligare ett viktigt reglage. När loket står still en längre stund vid stationerna bildas det kondens vid kolvarna. Då skjuter man in den här spaken en stund före avfärd så att det blåser rent. Något tjugotal meter efter start kan man dra ut den igen.
Nu har ni fått en liten första lektion i lokföreriet. Är det någon som är nyfiken på att lära sig mer är ni välkomna hit till RLJ på lokförarutbildning.

Utsikt från förarplats.

Sotningen klar! Här står jag med viskan utanför vagnhallen. Nån gång i framtiden hoppas vi kunna bygga ett riktigt lokstall också. Här är lite trångt för alla våra lok och vagnar.

Medan jag skrev detta byggde Maya och Lennart en kaninvärld till Albin. Nu får han lite mer att utforska och vi lättare att komma åt att gosa med honom.

Den gamla verandatrallen fick en ny användning.

Ångloksbestyr

 Nu är det trafikdag igen på Risten Lakvik Museijärnväg. Redan igår eftermiddag började vi elda i pannan. Det tar sin tid att värma upp ett lok som stått still sedan förra helgen. I år har vi ett stort vedlager. Uppsågade gamla kådrika bjälkar brinner bra. Nu i morse fortsatte vi eldandet. Här får pannan lite tillskott av koks också. Vi har fått ett lass gratis nånstans ifrån. Koks brinner inte, men när man fått upp värmen är det bra att ha lite koks som blir vitglödande när vi drar på i uppförsbackarna. Det ger extra kraft. Idag är det strålande väder och vi hoppas på många resenärer och fulla vagnar.

Idag var det min tur att ta hand om smörjningen av alla rörliga delar. Det gäller att inte glömma ett enda litet smörjhål. Annars kan saker skära ihop och bli förstörda.  Det finns många olika. Somliga har ett fjädrande lock att trycka ner när man fyller i oljan, andra kan bara helt enkelt vara små smörjhål. Mässingslocket framför oljekannan på bilden lyfter man av. Därunder finns en veke som man för ner i ett litet hål och som ska mata in olja under körningen. Såna hål slukar mera olja och jag får ta till en större oljespruta. Skulle tro att jag gjorde av med tre liter innan jag var klar med de kalla lederna. De leder som hör till varma ventiler kräver en annan mer trögflytande olja. Det är mycket att hålla reda på för en lokförarlärling som jag, men kul är det nu när jag börjar förstå lite av hur det fungerar! Förstelokförare Tommy är en bra handledare. Alltid lugn och pedagogisk.

Knackelie - min nya passion

Äntligen har jag skaffat mig en bra lie. Har tittat runt på nätet i flera år. Först bara på jakt efter ett lätt och fint träorv i stället för det tunga och otympliga stålorv vi har. För många år sedan fanns också ett gammalt nätt blåmålat orv av trä, men det är försvann nog när vi hals över huvud flyttade från vårt förra lantställe.
För några veckor sedan dök det upp en inbjudan till liekurs på Facebookgruppen Lienätverket. Jag anmälde mig med förhoppningen att få köpa en bra lie. Det visade sig att LieMats lär ut hur man slår med och underhåller knackeliar.

Jag kom från kursen med ett helt kit. Österrikisk knackelie, ett danskt träorv, bryne med en praktisk plastslida man fäster på bältet, litet städ och en hammare. Jag fick lien grundknackad innan vi skildes åt på kursen. Nu har jag slagit gräsmatta, vildvuxen kulle och vägren hemma i Kungsängen, så nu var det dags att knacka lien på nytt. Jag var så ivrig att komma igång att slå här i Lakvik att jag inte hade tid att fixa en bra bänk för städet. Ett vedträ från ångloket fick duga som provisorium.

Här kommer lite bilder från liekursen. Alla som har en äng, eller vill göra en blomsteräng av något igenvuxet borde leta upp en liekurs! Även en gräsmatta kan slås med en sån här fantastisk rakbladsvass lie. Det är så meditativt och härligt att slå. Så förvånansvärt lätt. Jag minns min barndoms kämpande med ängen som tungt och jobbigt. Trots pappa Tårtas försök att visa trillade inte polletten ner förrän nu. Att hitta det mest avslappnade sättet och finna att det är det mest effektiva.

Till sist en liten filmsnutt.

Så kom vintern

Första frosten för oss. Sex grader kallt mitt på dagen. Så vackert.

Vi var nyfikna på om det blivit någon is i strandkanten och tog vägen genom hästhagen. Pölarna var i alla fall glashala.

Svamparna hade också blivit överraskade av kylan.

Är dom vassa?

Tunna dimsjok gled över sjön.

Det ÄR lite is i strandkanten. Krumeluren testade. Blev djärvare och djärvare. Fick stöveln full av vatten och blöt bak på kuppen. Då var det dags att gå in till brasan igen.

Knarvel och fönster

 Nu har jag äntligen målat dörren och satt dit en knarvel på den lilla kiosken vid Risten Lakvik Museijärnväg. Knarvelgubben täljde jag av ett vedträ. Oftast täljer jag i ene och då oljar jag bara in mina saker, men när jag nu hade en björkbit kunde jag inte låta bli att måla den.

 Pennorna som stått utanför Fox ateljé på Katarina Bangata har fått flytta med till Lakvik. De får samsas med några smultronplantor. Fönstret kom på plats idag. Det före detta hönshusfönstret har fått fina glas från Clason Glas på Södermannagatan i Stockholm.

Nästa gång vi kommer hit får jag måla innerväggar och hyllor vita och fixa en bättre disk vid säljluckan. Kanske hinner jag med att bygga luckor och spika på knutar också. Det är mycket pill med ett litet hus.

Växtkraft

 Det växer så det knakar i vårt kryddland. Kanske tack vare Bis jordandar som vakar över det.

 Jorden jag fick av grannen visade sig vara utmärkt potent. Ogräset friskar i. Förra helgen jag var här vågade jag inte inte börja rensa. Det gick inte att skilja ogräs från gröda. Idag har jag börjat rensa så smått. Tur att vi gjorde en ritning när vi sådde, så att jag vet vad jag ska leta efter när jag grymt vrålrensar.
Det blir en hel del till komposten nu.

 I den här pallen ska enligt ritningen finnas tre sorters sallad. Två rader hittar jag, men raden med ruccola verkar inte ha tagit sig. Däremot finns några plantor vi glömt anteckna mitt i. Någon sorts böna tror jag. Kanske sojaböna. Spännande att se vad det blir.

 Min första sådd  av bondböna har i alla fall tagit fart. Den delar land med potatisen. Här har jag provat att täckodla. Jag har läst mig till att inte ta i för mycket när jag täckodlar. Hellre lite och bra. Det visar sig stämma. Jisses vad det sjunker undan. Aldrig har jag väl varit så glad åt all kirskål, som jag repar för att fylla på i potatislandet.

 Att jag är på landet över huvud taget denna helg beror på att jag var inbokad som bromsare på tåget. Här kliver en ung konduktörsaspirant ombord.

En bonus denna helg var att det anordnades en runda med "öppna trädgårdar" i kommunen. Jag hann med att fara till Bersbo och handla lite plantor på marknaden  och att besöka Carina Jarnhalls härliga trädgård. Hon bistod mig för några år sedan med goda råd och tillskärning av handblåst glas när jag började renovera våra fönster i Lakvik. Det här gamla äppelträdet är väl ett helt underbart bevis på livskraft. I stort sett endast barklagret ger liv åt det frodiga trädet.

Vårbruk

 Nu har vi haft Bukashi-hink i köket ett år. Det har gjort susen för vår kompost. För första gången var hela komposttunnan fylld med prima kompostjord.Fyra trädgårdskärror blev det.

 I år har vi bestämt att återerövra ett tidigare potatisland som kärs och ogräs levt rövare i under ett tiotal år. Jag har tidigare försökt kväva ogräset med markduk, men varit för otålig och skurit kryss i markduken för att sätta potatis. Nu fick vi ett tungt jobb att ta bort en markduk som var armerad av ett tätt rotsystem under grässvålen. Vi fick skära bort remsa för remsa av eländet. Tungt som bly. Under låg leran kompakt. Nu blir det odling i pallkragar.
Jag grundade med några lager våta tidningar som barriär mot kärsen. En kärra kompost i var pallkrage. Sedan köper vi matjord av grannen som smidigt fyller med traktorskopan.

Ett par friland orkade vi gräva i lerbotten. Ett för lök och ett för potatis och bondbönor. Bondbönorna hade jag förodlat hemma. Så får det bli när det går för många veckor mellan besöken på landet. Nu ska jag gå in för att jobba med jordförbättring. I sommar ska här täckodlas så mycket vi orkar!

Så smått börjar jag också jobba vidare med lekplatsbygget vid Risten Lakvik Museijärnväg. Den lilla kiosken jag byggde förra sommaren ska få ett fönster. Här provar jag glasen jag fått tillskurna. Det här blir finemang!