Eldnatt med Laleh

Här kommer en glimt av Eldnatten på årets Urkultsfestival. Det är med den festivalen inleds, men de flesta kommer till Näsåker redan dagen innan eller tidigare. Många aktiviteter, workshops och mindre konserter startar också tidigare. Men eldnatten är något speciellt! Näsåkers festplats ligger så vackert, högt ovanför älven. Som en naturlig amfiteater med branta läktare i sandslänten. Medan man sitter och väntar på att spektaklet ska börja, går solen ned och den nästan fulla månen kikar fram genom tallskogsranden.

Handlöst

Sent omsider visar jag lite mera från årets Urkult-festival. Tyvärr bröt jag höger handled sista festivalkvällen och har varit lite handikappad sen dess. Nu är jag opererad och håller på att repa mig så smått, men det lär ta tid. Först nu har jag kommit tillbaka till landet och börjat titta på vad jag har av filmer och foton i min dator.

Jag börjar med en liten filmsnutt från vår tältplats nere vid älven. Urkult är en världsmusikfestival. Många festivalbesökare är musikanter, därför blir det lite av en spelmansstämma med buskspel också. I år tältade vi vid badplatsen. Grannarna runt om oss hade gått musiklinjen på Brunnsviks Folkhögskola och hade Urkult som träffpunkt för återseende.

Ni som läst min blogg tidigare, kanske sett ett inlägg om en låt som lätt fastnar i huvudet, med anknytning till mitt besök i Istanbul i våras. Därför blev det extra trevligt att höra den igen utanför tältet. Varsågoda: "Üsküdara gider iken" spelad vid badplatsen i Näsåker. Musikanterna heter Arsalan och Mats. Om jag hittar länkar till deras "myspace-sidor" eller liknande kommer jag att uppdatera här.

Hällbilder vid Nämforsen

Årets Urkultfestival startade vi med en guidad tur vid hällristningarna nere vid Nämforsen. Per H Ramqvist, professor i arkeologi vid Umeå universitet berättade om bilderna och vad man vet om människorna bakom dem.

Vi brukar varje år vara med på ett bildtolkningsseminarium på RockArt hällbildscentrum. Då är några konstnärer / bildmänniskor inbjudna att göra sina personliga tolkningar av hällbilderna, utan att vara påverkade av arkeologernas teorier. Det brukar bli spännande diskussioner och vilda tolkningar. I år var två bildlärare och en konstnär inbjudna. De gick runt bland bilderna och fotograferade och valde ut minst var sin bild att göra sin tolkning av.

Det allra vanligaste motivet här är älgar i olika former. Älgar utan horn. Det kan ju tolkas som att det är älgkor som avbildas, men troligare är att det är vinterälgar. Älgen längst till höger på bilden ovan, tycker i alla fall jag ser ut som en tjur. Den här gruppen ser ut som en hel älgfamilj, men vi vet inte om den knackats in vid samma tillfälle. Det kan ha gått hundra år mellan olika bildelement.

Den här hällbilden har varit uppe till diskussion vid flera av seminarierna vi varit på.  Någon ser en dansande schaman på ryggen av en älg. En intressant detalj är det lilla utskottet på älgens nosrygg. Det är INTE ett öra. Öron var de fenomenala på att göra. Sådana utskott finns på flera älgar, även på ristningsplatser i Norge. De har ett namn, som jag såklart glömt. Även älgen längst till höger har något slags utskott på manken.

Runt om oss brusar forsen. Det finns ett kraftverk med en damm ovanför, som reglerar vattenflödet. Jag gissar att området var än mer svårtillgängligt under stenåldern då forsen flöt fritt. Det var säkert bara mitt i sommaren som man kunde ta sig till hällarna.

Här och var finns varningsskyltar som säger att vattnet utan förvarning kan släppas på för fullt.

Här har man täckt över delar av klipporna för att bli av med algpåväxt. Sedan ska hällen noggrant rengöras och ristningarna målas i på nytt. 

Ett skepp... och en massa andra detaljer. Det är väldigt svårt att avgöra om bildgruppen ska ses som en enhet eller om man knackat in överlappande bilder vid olika tidpunkt. På kvällens bildseminarium hade en av konstnärerna tolkat det som ett dramatiskt skeppsbrott. Det trodde inte professorn på. Man tolkar de uppstickande pinnarna som symboler för manskap. På någon bild var två båtar avbildade intill varann. En av tolkningarna av den var att det ena skeppet visade antal man som for iväg på utfärd, det andra, med färre pinnar, tolkades som det antal som kom med tillbaka.

Det här ser nästan ut som en kentaur. Men det kan lika gärna vara bildelement utan samröre med varann. En stor svårighet är själva imålningen av de svårupptäckta ristningarna. När nästa imålning ska ske av den övertäckta hällen, ska man gå mycket mer noggrannt tillväga. Då ska man måla som forskarna gör i Sibirien, måla varje ojämnhet i huggen. Bilderna blir taggigare, men förhoppningsvis mer riktiga och utan att "bättra på" bilderna. 

Kerstin studerar en grupp ristningar. Fantastiskt att kunna göra så fina bilder. Arkeologerna har tvistat om hur det gått till rent praktiskt. En italiensk arkeolog hade hävdat att de höggs med älgbensklubba och stenmejsel. Han utmanades av en bohuslänsk gammal stenhuggare, som gissade att de knackats fram med en behändig rund sten. De två tävlade om vem som kunde hugga en bild snabbast. Stenhuggaren vann över vetenskapen.

Vid Nämforsen är de flesta älgarna ifyllda. Men de finns också några av den konturtecknade varianten. Den typen är mycket vanligare på andra håll i taigabältet. Man gissar att folk samlats här vid sommarens laxfiske. Olika grupper av samma stam och kanske även besökare långväga ifrån. Älg jagade man om vintern. I ett stort område runt om i trakten, vid sjöar och vattendrag, har man på senare år upptäckt hällmålningar på stenblock och klippväggar under överhäng. De målningarna tror man är gjorda under vintern. Andra år har vi följt med på exkursioner till sådana platser under Urkult, men i år missade vi det tyvärr.

Här är några ovanliga motiv. Jag tolkar den vänstra som en säl. På stenåldern låg den här platsen helt nära älvens utlopp i havet. Ett annat byte man jagade mycket var bäver. Bäver och lax fanns i överflöd. Ändå finns väldigt få bilder som avbildar dem, om ens någon. Professorn antog att det beror på just överflödet. Det var så vanligt att det inte var märkvärdigt alls. Vinterns älgjakt däremot, krävde list,  skicklighet och gott stöd av "makterna". Kanske användes bilderna vid ungdomens initieringsriter.

En av konstnärerna fångar motiv inför kvällens bildtolkningsseminarium.

Ännu en konturtecknad älg. Kroppen delas av en lodrät linje. Pricken i bröstkorgen kan vara hjärtat. Baktill är mellangärdet med andra organ. Ett slags styckningsschema? Ofta finns två prickar intill varann längst bak. De har tolkats som kalvfoster.

Här har vi samlats till bildtolkning.

Utanför går solen ner över älvdalen, som var en havsvik under stenåldern.

Animationsinspiration

Sedan i somras när vi provade på att göra fil-animation på Urkultfestivalen, har jag tänkt mycket på animering... Vill prova att leka med det själv. Därför har jag börjat titta på animerad film med andra ögon: "Hur gör man-funderingar". Hittade den här filmen sen jag klickat vidare från en en länk hos Stationsvakt. Redan 1919 är den gjord.

Urkult - alla sorters musik

Nu lovar jag att inte tjata mer om Urkult... bara visa en liten filmsnutt om hur blandat det kan vara med alla sorters musik i olika form... Varsågoda.

Fil-animation på Urkult

Urkult är så mycket mer än en musikfestival. Det finns varje år en massa kurser och aktiviteter för både stora och små. Några av vårt gäng gick på Bollywood-dans och andra på Djembe-seminarier. Om ni sett min film om Barnens Urkult såg ni lite av "Caféz" som Krumeluren och jag var på. Det leddes av skådespelare och musiker. Jag hade tyvärr inte kameran med på det första passet, men då var vi med och spelade Shakespeares Stormen. Barn från under året till kanske tio-årsåldern leddes av skådespelare och musiker att göra en fantastisk föreställning i duggregnet utanför cirkustältet. Jättekul!

Jag hade ju spetsat in mig på att lära mig animera i filmjölk. Lisa hängde också på medan Krumeluren sov middag. Maria Lagerborg visade oss hur man gör. Våra filmer kommer så småningom att kunna ses på Urkults hemsida. Här kommer ett litet bildspel om vår animationsverkstad.

Barnens Urkult

 Medan det var värmebölja i Stockholm, hade vi det ganska blött i Näsåker. Vi byggde ett litet läger på tre tält och en bil att bo i. Mellan tallarna och bilen fixade vi en hyfsat torr matplats.

 Blötan hindrade oss inte från att ha roligt!

 Krumeluren hade inte mindre än tre Jockar i vårt gäng som lekte med honom. Här är Jocke och Jockegubben i farten. Andra Jocke var på egna äventyr.

Nu kommer en liten film om vad barnen hade för sig i regnet på Urkultfestivalen.

Urkult 2011

Här kommer en liten glimt från årets festival.

Mot Urkult!!

Äntligen for vi mot Urkult. Krumeluren är inte van vid långa bilresor, så vi tog det lite lugnt. Vid Losjön, en bit norr om Gävle, tog vi lunchpaus.

 När vi kom till Gnarp började vi leta efter en plats att övernatta. Vi vek av mot kusten och hittade ett litet fiskeläge där man kan tälta.  När vi steg upp på onsdagsmorgonen ville Krumeluren förstås ploppa stenar i vattnet. Där var en liten hamn för småbåtar. I en liten snipa såg vi en groda som måste räddas. Lisa hoppade ner i båten och hjälpte den upp.

 I en annan båt hade en liten sork förirrat sig.

 Jag tänkte på sorkfeber och vågade inte ta i den, men som tur var fann jag en håv och kunde rädda den lilla sorken.

Sedan for vi vidare mot norr. När vi passerade Sollefteå lämnade vi finvädret bakom oss.

Snart åker vi!

På tisdag beger vi oss norrut mot Urkulfestivalen! Det är en bit att åka, så vi kanske gör en övernattning på vägen. Krumeluren gillar inte att sitta fast i bilstolen särskilt länge.
Längtar!
Här kommer några bilder från 2006. Jag har de flesta av mina foton på en hårddisk hemma, så de här bilderna från min hemsida får duga som försmak på årets Urkult.

 

Festivalen börjar på torsdagskvällen med Eldnatten. Festplatsen ligger vackert med utsikt över älven. Runt om sitter tusentals förväntansfulla på grässlänten ner mot stora scenen.

Nere vid Nämforsen kan man se de här fantastiska hällristningarna. Förutom alla spännande konserter finns mycket att göra. Jag brukar alltid försöka komma med på någon historisk exkursion. Sen finns en massa workshops med musik, dans, poesi och annat. Vad sägs om en kurs i filmjölksanimation?