Ylles hörna

Idag fick jag fick ett 9 år gammalt foto av Jessica. Det är taget på Ylles första födelsedag. Jag som bor i förorten kommer alltid sent till jobbet. Den här dagen hade mina kollegor Jessica och Christina överraskat med att byta ut de två skyltarna till Nacka-monumentet, Nackas Hörna till det för dagen mer passande namnet Ylles Hörna.

 De hade såklart fnissande hoppats att jag skulle se busstrecket på Ylles och min väg till jobbet. Det gjorde jag inte. Man går ju med ögonen i backen, särskilt när man går på gräsmattor där hundarna rastas. Men efter hurrarop och presentutdelning på ateljén, begav vi oss allihop för att beundra de snygga skyltarna. Födelsedagsbarnet poserar stolt.

Nacka-monumentet som är en skulptur föreställande Nacka Skoglund läggande sin legendariska hörna (som skruvades rätt in i högra krysset), besöks så gott som dagligen av Hammarbysupportrar och skolklasser på stadsorientering. Så även på Ylles födelsedag. En och annan blev smått förvirrad.

 22 september 1984 avtäcktes professor Olle Aldrins skulptur. Nacka föddes alldeles intill, på Katarina Bangata 42. Fox illustration där, Ylle och jag jobbar finns på nummer 40 på samma gata.

Städkrumelurer

Vårt städschema har jag visat en gång tidigare. Det blir ofta så roliga små signaturer med sex tecknare som turas om att städa. Den uppmärksamme ser förresten att det bara är fem för tillfället. Själv har jag nyligen blivit befriad från den allmänna städningen eftersom jag sköter bokföring, hyra och momsdeklarationer. Då missar jag ju krumelurandet, men det är det värt.
Klicka gärna upp bilden så ni ser de små gubbarna.
Första testbilden med nya kameran:)

Robotar tar över!

Tillbaka på ateljén efter sommaren. Ylle och jag delade en gourmérulle från Sibylla till lunch då det slog mig att det kanske är min städvecka. Jag spanade oroligt mot anslagstavlan...

Glatt överraskad kunde jag pusta ut!

Första luckan i Fox Magiska Adventskalender

Emma satt ensam i sin enkla bostad och funderade över tillvaron. Livet kändes torftigt på något sätt.

Du kan följa adventskalendern på vår hemsida. Där finns också några av tidigare års Magiska Adventskalendrar. 

Ferdinands korkekar

Jessica Palmgren skrev igår om en korkek i Göteborg. Det fick mig att dyka ner i mina gamla minnen från när den galna kvinnan här på bilden och jag kuskade runt i Andalusien.

Jag tror fotot är från tjurfäktningsarenan i Ronda. Det var på den turen vi så småningom hamnade i Ferdinands korkekslundar.

Det var duggregn i luften och de nakna stammarna blänkte mörka.

Här är en av Ferdinands släktingar, lika godmodig han.

Utmed vägen låg korkflaken staplade.

Det är lite svårt att tänka sig att de här skrovliga barkbitarna ska bli fina runda vinkorkar.


På hemvägen till Almuñécar tyckte vi oss nästan se självaste Ferdinand i motljuset under sitt favoritträd.

Det drog ihop sig till oväder och vi skyndade oss nerför de slingriga små vägarna... lite vilse var vi också.

Sista bilden får bli den med de här underbara farbröderna. Så typiska för varje liten by i södra Spanien.

Midsommar

I år firade vi midsommar i farmors hus på Färingsö. Vår kinesiske vän Shu har bott där sedan i höstas. Snart ska han åter göra en långresa tillbaka till Kina, landvägen genom många länder. Vi startade firandet vid Färingsö hembygdsgård.



Vi hittade en liten plats för vår utflyktsfilt mitt i vimlet.

Krumlurens första midsommar. Nu har han fått syn på...

...Mormors nykrullade hår.

Hej!

Maya å Jocce.

Olle, Shu och Ylle i samspråk.

Krumeluren och morfaster fasansfull.

Krumelurens eskapader...



Krumeluren har mååååånga sysslingar.

Shu och jag kollade hembygdsgårdens alla insamlade gamla föremål. Här ett bord...

...som kan bli en stol.

Sen fortsatte vi i farmors trädgård. Min kollega Åsa, som Shu känner sedan tidigare var förstås bjuden. När jag skulle förklara vägen för henne, visade det sig att hennes kompis Cissi, scenografen, bor granne, så då var det självklart att också hon blev inbjuden.

Grillad majs hör Brasilianska midsommarfirandet Sao Joaou till.


Badmington med takkänning.

Fox idag-här firas det

Jag fick besök idag. Många. Först kom min uppdragsgivare (bauta-evighets-jobbet) från Örebro och hälsade på tillsammans med en kollega. De hade med sig BLOMMOR, som tack för slitet. Gulligt tycker jag.

Slutrusch idag med de sista bilderna dit. Måste ju bli helt klar nån gång. Nu har jag bara 48 konturbilder kvar att göra. Kul att bli firad lite i förväg i alla fall.
Dessutom firar jag att det nu har varit 1000 besök till min blogg sen jag började räkna i mars. Hurra!

Lunch i det gröna. Här sitter mina kollegor Cilla och Jessica och smörjer kråset. Ylle säger att det är orättvist att hon inte får smaka. (Hon fick lite av mina mackor sen)

Jag har dagen till ära besökt grannen frisören och knollrat håret. Har man en krullig hund får man ju göra sitt bästa som look-alike. Nu får jag inte kamma mig på två dygn.
Sen har det varit ett lämmeltåg av besök av kompisar barn och barnbarn. Men nu är jag och Ylle ensamma kvar och det är dags att börja jobba igen.

Mingelbilder

Kartago förlag bjöd på releasefest för tre nya serieböcker. "Fucking Sofo" av FOX-kollegan Lena Ackebo, "Rapport från kriget", en ny Arne Anka av Charlie Christensen och "Rocky 18" av Martin Kellerman.



Jessica från FOX illustration och Gunnar från Alfabeta hade hittat bekväma fåtöljer när jag anslöt.

Här pågår en diskussion om Martin Kellermans integrering av engelska uttryck i sina figurers språk. Det är ämnet för en akademisk avhandling som den här tjejen jobbar med.

Rolf Classon berättar om de tre böckerna och deras upphovsmän.

Här presenteras Arne Ankas skapare Charlie Christenssen.

Lena Ackebo in action.

I vimlet skymtade jag Tecknarens redaktör Dick Schyberg, längst till höger.

Profilering

Nu har vår pennburk kommit ut för att hälsa sommaren välkommen och berätta om vad vi på FOX illustration håller på med. I skyltfönstret visar Lena Ackebo utdrag ur sin nyutkomna bok Fucking Sofo.

Vår närmaste granne frisersalongen c/o Sofo är färgglad i år!

Här visar Li's Tapetseri och Fia Fox på Stilbrott vad de håller på med. Det var de som för ett par år sedan väckte idén om att vi skulle profilera oss för flanörerna på gatan.

Roligaste arrangemanget tycker jag ändå Mackelbot har gjort. Det är en datafixarfirma, som vi har stor glädje av att ha som granne. Vi har bara 50 meter till räddningen om datorn fått fnatt. Han samlar på allsköns avlagda sladdar och mojänger. Har din svindyra sladd gått av kan du säkert hitta en här för en tjuga. Dessutom samlar han på gamla cyklar som han fixar till och säljer till hugade spekulanter.

Vi minns John

I morgon 8 maj är det 4 år sen John dog. En av de sista genuina Söderkisarna.
Han hade sin snickarverkstad i källaren till huset där vi har ateljé. Han kom nästan varje dag förbi och snackade. Rätt mycket. Ofta hade vi ju inte alls tid, vilket han inte tog så mycket notis om. Men han var en guldgruva av historier. Visste allt om husen i stan. Arkitekter, skandaler, kuriosa, historia. Film, litteratur, sport och poesi. Och världspolitiken. Hans analyser av gulfkriget, som pågick då, var briljant. Det var i början lite överraskande. John med sin Söderslang och sitt svärande, som hämtat från en 30-talsfilm.

Om vintern var det han som höll trottoaren fri från snö framför vår dörr.

Och han hjälpte oss många gånger att fixa saker till lokalen. Här har han specialanpassat en av våra arbetshörnor. "Det här blir BRA, sörru!"

Det översta fotot i inlägget tog jag när John hjälpte Christina Alvner att hänga upp den ståtliga Tutan Podenco på betongväggen. Då gick han och hämtade sin dunderborrmaskin och sin ryska militärmössa och ville bli porträtterad. Guldknapparna på snickarbyxorna glittrar i kapp med mössmärket.

Christinas hund Gaia tyckte han bäst om av våra hundar, men sedan de flyttat fick Muffa duga. "Du känner ju mig! Skaru ha en pannkaka?"

Han var en anarkistisk själ av eget slag. Under flera år var han "icke existerande". Fanns inte i några register och kunde följaktligen varken gå till vårdcentralen eller få någon pension eller ha ett bankkonto. Det kom sig av att han fått en mobiltelefon med abbonemang av en vän. När han glatt pratat upp en saftig summa pengar och så småningom förvånat insett att det kostade att använda telefonen, slängde han den och gick under jorden.

Han drog sig fram på att göra snickarjobb åt folk. Levde enkelt och bytte tjänster. En av hans vänner lyckades så småningom övertala honom att "börja finnas" igen. Han hade ju faktiskt en massa retroaktiv pension att få ut. Det visade sig vara både svårt och krångligt i byråkratins värld, men det gick till sist.

Idag mötte Jessica en annan av hans gamla vänner, Stickan, på gatan. Stickan påminde om att det är fyra år i morgon, sedan Johnte dog. Vi har fortfarande hans dödsannons på anslagstavlan, så vi pratade häromdagen om att göra något i fönstret till hans minne. Så nu gjorde vi det.

Christina på Stribergs station har skrivit ett inlägg om John för ett par år sen, under etiketten Människor mot strömmen. Där kan man bland annat läsa Jessicas fina nekrolog till John. Den skrev vi nu ut och satte i fönstret. Jag tror att vi är många i kvarteren häromkring som saknar honom.