Bryggartäppan invigd!

Så var det äntligen klart för invigning av lekplatsen i Bryggartäppan. Trängsel och feststämning!

Bland invigningstalarna fanns ingen mindre än Björn Ranelid.

 

Men barnen gillade Clownen Manne bättre!  

 

Våra vänner Bockarna Bruse från Stora Blecktornsparken var också på plats dagen till ära.

Nu öser jag bara på med bilder. Det blev lite för trångt för Ylle och mig, så vi smög iväg till jobbet.

Här fanns jycklare, positivhalaren Jan-Evert och den galne eldslukaren Magnus.

På kvällen, när vi var på väg hem från ateljén, var parken fortfarande full av barn och vi  stannade till för att njuta lite mera.

Här bor Per Anders Fogelströms Henning och Lotten med sina barn.

Något jag gillar är att det inte är en perfekt parkanläggning med gräsmattor och gångar. Här kan i stället fantasin flyga vart den vill. Säkert finns mycket att göra sig illa på och nässlor här och var, men så blir det ju också en liten bild av hur det såg ut här på Söder för inte alltför länge sen.

Sommar i Bleckan och smygtitt i Bryggartäppan

Häromdagen hade jag en barnvaktardag i högsommarvärmen. Krumeluren hade haft ögoninflammation och fick inte gå till dagis. Inte så dumt att få en sån anledning att smita från jobb och andra plikter. Vi drog oss mot Stora Blecktornsparken, där det finns en fin parklek med en massa djur. På vägen ville han stanna vid tulpanplanteringarna. "Jag äääälskar blommor", sa han. Just nu är hela Söder prytt av tulpanbunkar i sjuttiotalsfärger.

 Krumelurens favoritsång för tillfället är den om Bockarna Bruse. Den sjöng han såklart när vi gick förbi fåren i Stora Blecktornsparken. Jag frågade om han inte kunde någon sång om får. Hade väntat mig en snutt Bä bä, vita lamm. I stället gjorde han en genast en framställning av Eric Saades Manboy med koreografi och allt.

 Sen kom vi fram till Bockarna Bruses hage och vi återgick till barnvisan medan vi plockade lite maskrosor åt getterna.

I Bryggartäppan är lekplatsbygget i full gång. Nu närmar sig invigningsdags. Ni kanske minns att jag berättade om den i mars.

Nu ser man bättre hur det kommer att se ut. Det blir hur fint som helst! Den frodiga grönskan och blommande syrener gör det helt oemotståndligt. Syrendoften blandas med den mättade doften av Falu rödfärg och nytjärade dörrar.

14 juni kl. 14.00 blir det invigning med pompa och ståt!

Häromdagen när jag gick förbi, hörde jag en kommentar från en man som passerade - Varför bygger de så skruttiga hus? De ser ju helt fallfärdiga ut!

 Det hade han ju helt rätt i. Jag blir så inspirerad av alla sneda och vinda hus! Jag vill bygga själv i sommar! Här är en bild från i april när jag var förbi och blev visad runt av lekplatsbyggarna. Då var jag orolig att husen skulle vara farliga att klättra på, men jag blev överbevisad om hållfastheten när jag fick se hur stadigt allt är byggt. Det här är som ni ser ett dass i miniatyr. Min ciceron och jag diskuterade om de eventuellt skulle råka användas för sitt ursprungliga syfte. Den här parken har ju länge varit fyllekamraternas favoritplats. "I så fall får vi väl skruva fast dasslocken", sa han.

Bryggartäppan

 Idag händer det grejer! På väg till Konsum slängde jag som vanligt en blick in mot Bryggartäppan, för att se hur det går för lekplatsbyggarna. Efter några bistra vintermånaders stillestånd myllrade det av glada snickare.

 Grunderna var klara i december. Hela tiden har parken varit stängd med gallerstaket. Annars sneddar vi alltid genom den. Den lilla bruna pricken till höger i bild är snickarhunden, som njuter i solen.

 Temat för lekparken är Per Anders Fogelströms roman "Mina drömmars stad". Det är Lekplatsbolaget som står för utformningen. På deras hemsida kan man läsa om deras olika projekt. Krumeluren och jag har varit på Mulle Meck-parken i Solna. Den är verkligen fin.

Ursprungligen var Bryggartäppan en muromgärdad fruktträdgård som tillhörde kvarteret Tegen, norr om parken. Byggnaderna där uppfördes 1720 som en bryggerianläggning, som staten sedan köpte och använde till kronobränneri. 1827 byggdes husen om till sjukhus för fattiga. Nu finns där bostäder och ateljéer.
Själva parken har i alla år jag funnits i krokarna, varit samlingsplats för ett glatt gäng A-lagare. Det har väl irriterat en del och förra sommaren togs parksofforna bort, kanske för att göra det mer A-lagsovänligt. Det hjälpte inte mycket. Snart hade en ny soffa byggts av skräpvirke och gänget sitter ju förresten gärna i gräset. Jag har inte störts av dem. De har alltid varit trevliga när jag kommit förbi och ofta har vi pratat en stund om livet och ditt och datt. Nu blir det spännande att se vilka som kommer att njuta av parken i fortsättningen.

Villovägar

Ylle har haft tråkigt. Jag bara jobbar och jobbar. Till sist lät jag mig övertalas till en lunchutflykt. Även jag behövde lite miljöombyte. Vi for runt och letade efter ett gatukök... Hittade inget som såg lockande och hundvänligt ut och vi körde kring Linköping i allt vidare cirklar. Till sist hamnade vi ända bort i Malmslätt. Där finns detta märkliga stationshus. Numera lampbutik. Jag passade på att handla lampskärmar och en skomakarlampa.

Så väldigt vackert man byggde förr. Ett kinesiskt muminhus... Jag ser framför mig hur människorna kurade under taket vid regn medan de väntade på tåget.

Irriterande klotter. När mina barn var i klotteråldern hamrade jag i dem att aldrig måla på vackra gamla fasader. Det tror jag de lydde.
Så många fina detaljer. Dörrarnas plåtskoning med nitar i mönster gör mig glad.

Vi hittade en korvkiosk alldeles intill stationen och satte oss i gräset.

Promenaden tog vi kring Valla gård. Ett friluftsmuseum i utkanten av Linköping. Ylle var nöjd.

Stugan bakom muren heter Östra Torp och är hitflyttad från Rystad. De breda vindskivorna berättar att huset haft torvtak. Jag läser på en skylt att timret i stugans äldsta del fälldes 1661. Det gör det till ett av Östergötlands äldsta bevarade hus i trä.

Salen byggdes till under tidigt 1700-tal och målningarna i taket är bland de äldst bevarade i ett hus av det här slaget.
Den gamla mullbrädan grinar vänligt med sin vassa tandrad.

Stugan visar hur familjen Sofia och August Johansson hade det på 1880-talet. Många av deras möbler står kvar än idag. Sofia Eriksdotter var född i Kimstad 1835 och August Johansson, Gråbonn kallad, för den omålade stugans skull, var född i Rystad 1836.
Boden har flyttats med stugan och är en utkragad tvåvåningsbod byggd under tidigt 1700-tal.

Tvärs över gårdsplanen ligger Mjellerumsgården. Den är hitflyttad från Kisatrakten. En av mina svägerskor har förfäder som ägt gården. Den byggdes under 1700-talet. I hallen finns en inskription daterad 1772. År 1873 köpte Carl Johan Jacobsson och hans far Jacob Germund Johansson Mjellerumsgården av fanjunkaren Gyllenhammar. C J Jacobsson hade 1863 gift sig med Clara Mathilda Carlsdotter. Hon kom från Bänarp i Norra Vi och kallades tack vare sin skönhet för "Ydres ros". Clara Jacobsson skadade sig i höften när hon halkade, och fick då en obotlig benröta. Hon avled 1877 till följd av detta. C J Jacobsson avled 1915.

Ylle inspekterar en ventil från huvudvattenledningen i Kaserngatan - Drabantgatan från 1950-talet. Hon trodde först det var en Agilitytunnel och sprang glatt fram och tittade in i röret, men det var stopp i mitten. Som klättersak dög den bättre.


Odalsmannens Museum var tyvärr stängt för säsongen.


Bonn själv var lika glad ändå.

Hans gamla Oliver-traktor vilar i gräset.

... nån slags väghyvel? Fabrikat: MunkTell.


Inbjudande grind vid allén till Valla Gård.

Min syster är numera väldigt vältalig, men det dröjde ett tag innan hon sa sitt första begripliga ord. Det var sommaren då hon var två och ett halvt år. Då tittade hon enligt min mor upp i skyn och sa: Hämlä blä, vilket betydde himlen är blå. Ett par dagar senare sa hon nästa begripliga ord: Tottohästabro. Det är just en sådan som den nedanstående bilden visar.
Ankorna skrattar åt Ylle, som snopet hindrades av Gunnebostängsel när hon ville jaga dem.

Bakom ett annat staket flirtar geten med oss.

Hennes getkollega blir kliad i pannan av en dam som hittat en praktisk kliarpinne.

Sen gick vi hem och det gjorde getterna också.