Kåldolmar och kalsipper

Strax före midsommar såg vi parkteaterns föreställning Kåldolmar och kalsipper i Rålambshovsparken. Det var en nostalgitripp som heter duga. Mina två äldsta barn mindes musiken från skivan, men Maya kom inte ihåg att vi spelat den. Kanske hade vi skrotat skivspelaren när hon växte upp. Det var i alla fall många mor och farföräldrar i publiken som tagit med sina familjer. Krumeluren var nöjd och hängde med i den något osammanhängande och skruvade historien, men hans lekkamrat blev lite rädd. Nu ska jag försöka leta fram den gamla vinylskivan om vi fortfarande har den kvar.
Här är en lite skakig film med bitar ur föreställningen.



Jag hoppas att föreställningen får turnera vidare. De hade gjort så kreativa scenografilösningar.  Jag skulle gärna se den en gång till. Det var många detaljer jag missade när jag satt med ögat i kameran. Förresten kan jag meddela att vår hund Ylle fått sitt namn från sången om Yllet.

Stolt

Sonen har gjort en musikvideo! Värd att ses... och lyssnas till.
Så här skriver han i kommentaren på Youtube:

Musikvideon producerades under hösten 2012 som en del av ett skolprojekt. Det ledande musikinstrumentet är en Bağlama, ett turkiskt stränginstrument som jag fick lära mig spela under projektets gång. Stora kontraster utlovas!



Allt han tar i låter bra. Han lärde sig spela gitarr i skolan ett par år när han var i tioårsåldern. Sen dess har han fortsatt spela på egen hand. Så här ser instrumentet ut.

Han har filmat allt själv och redigerat videon. Filmen är en del av ett större projekt i skolan där han ska bygga upp en plattform på nätet för unga oetablerade kreatörer. Konstkollektivet.

Handlöst

Sent omsider visar jag lite mera från årets Urkult-festival. Tyvärr bröt jag höger handled sista festivalkvällen och har varit lite handikappad sen dess. Nu är jag opererad och håller på att repa mig så smått, men det lär ta tid. Först nu har jag kommit tillbaka till landet och börjat titta på vad jag har av filmer och foton i min dator.

Jag börjar med en liten filmsnutt från vår tältplats nere vid älven. Urkult är en världsmusikfestival. Många festivalbesökare är musikanter, därför blir det lite av en spelmansstämma med buskspel också. I år tältade vi vid badplatsen. Grannarna runt om oss hade gått musiklinjen på Brunnsviks Folkhögskola och hade Urkult som träffpunkt för återseende.

Ni som läst min blogg tidigare, kanske sett ett inlägg om en låt som lätt fastnar i huvudet, med anknytning till mitt besök i Istanbul i våras. Därför blev det extra trevligt att höra den igen utanför tältet. Varsågoda: "Üsküdara gider iken" spelad vid badplatsen i Näsåker. Musikanterna heter Arsalan och Mats. Om jag hittar länkar till deras "myspace-sidor" eller liknande kommer jag att uppdatera här.

Nu trillade 25-öringen ner - Uppdaterad

När vi promenerade omkring i Üsküdar förra veckan pratade min syster om en melodi hon hade i huvudet. Jag fick en svag aning om att jag hört den... men vi kunde inte riktigt komma ihåg hur den gick. Nu fick jag ett mejl från henne med en länk till den här filmen. Det lutar åt att det blir en sån där låt som fastnar i huvudet:) Lyssna och se den som vågar ta risken.




Efter Christinas kommentar har jag letat lite mer fakta om sången. Hamnade t.ex. på en sida som heter useless-knowledge.com. där har Thomas Keyes gjort ett inlägg  där han berättar om sången. Bland annat skriver han så här:

"“Üsküdara”, or more fully “Üsküdara Gider Iken” (While Going to Üsküdar), is a very famous Turkish song, also known as “Kâtibim” (My Secretary). It was composed by Muzaffer Sarýsözen (1899-1963) and Nuri Halil Poyraz (1885-1950). It was sung in the US by Eartha Kitt in the 1950’s."

Då blev jag ju så nyfiken att jag letade rätt på Eartha Kitts version. Här kommer den:



 Här kommer texten, först på turkiska och sedan Thomas Keyes egen översättning till engelska.

ÜSKÜDARA (Turkish lyrics)

Üsküdara gider iken, aldýda bir yaghmur.
Üsküdara gider iken, aldýda bir yaghmur.
Kâtibimin setresi uzun eteghi çamur.
Kâtibimin setresi uzun eteghi çamur.

Kâtip uykudan uyanmush gözleri mahmur.
Kâtip uykudan uyanmush gözleri mahmur.
Kâtip benim ben kâtibin el ne karýshýr.
Kâtibime setereti balto ne güzel yarashýr.

Üsküdara gider iken, bir mendil buldum.
Üsküdara gider iken, bir mendil buldum.
Mendilimin içine de lokum doldurdum.
Mendilimin içine de lokum doldurdum.

Kâtibimi arar iken, yanýmda buldum.
Kâtibimi arar iken, yanýmda buldum.
Kâtip benim ben kâtibin el ne karýshýr.
Kâtibime kolalý da gömlek ne güzel yarashýr.

ÜSKÜDARA (Tentative English Translation)

As I was going to Üsküdar, it started raining.
As I was going to Üsküdar, it started raining.
My secretary’s long skirt trailed in the mud.
My secretary’s long skirt trailed in the mud.

The secretary was tired and her eyes were sleepy.
The secretary was tired and her eyes were sleepy.
My secretary and I were not holding hands.
My secretary’s coat was not very comely.

As I was going to Üsküdar, I found a handkerchief.
As I was going to Üsküdar, I found a handkerchief.
There was Turkish delight (kind of candy) inside my handkerchief.
There was Turkish delight inside my handkerchief.

Looking for my secretary, I found her at my side.
Looking for my secretary, I found her at my side.
My secretary and I were not holding hands.
My secretary’s starched blouse was not very comely. 

Urkult - alla sorters musik

Nu lovar jag att inte tjata mer om Urkult... bara visa en liten filmsnutt om hur blandat det kan vara med alla sorters musik i olika form... Varsågoda.

Ylle - en operatalang

Ylle går igång på opera. Åtminstone manliga tenorer. När vi åkte hem från ateljén på måndagskvällen berättade i de radio om Per Grundén, som just gått bort. Inslaget illustrerades av några sånger ur hans karriär. Ylle stämde in, känslosamt och tonrent. Det är inte ofta hon låter oss höra sin djupa stämma. Det krävs en operatenor på radion. Samma sak hände när Luciano Pavarotti gått ur tiden. Även då i bilen på väg från jobbet.

Tack till Lucia Kangur Röed, som låtit mig leka med hennes foto av Ylle!

Kuryakin

Oj vad tiden går! Igår lyssnade jag på P3 Lab när jag satt och jobbade. Fick höra en intervju med Petter Gjöres och Johan Norberg som berättade om sitt band Kuryakin och sin nya skiva, A new day. Å vad glad jag blev! Petters familj var våra favoritgrannar när vi just flyttat till Kungsängen. Min teckning är ett försök att visa hur han såg ut när vi först träffade den sprallige lillgrabben på dagiset Geologen. Med nyss utslagna framtänder,  halmgul kalufs, Polarn&Pyretrandig och med uppnosiga näbbtofflor.
Genom åren har vi lyssnat till hans cellospel på många skolavslutningar, musikskolekonserter och allt möjligt musicerande på fester hemma i Kungsängen.

 Och nu kan ni alla få höra vad det blev av pilten. klicka och njut!
 Myspace by Kuryakin