Skurgolv

Vilken lycka att skura golvet! Det låter kanske konstigt, men ett skurgolv i köket på landet som efter en vinter och vår varit ingrott med slabb och lera blir som nytt igen. Köket i "röda huset" fungerar  som min verkstad för fönsterrenovering och snickarprojekt under höst-vår. Om sommaren bor här i huset våra gäster. De som besökt oss sedan midsommar har fått stå ut med snickarröran, men nu gjorde jag en röjstädning och det blir sommarfint.
Jag skurar med linsåpa, två brädor i taget. Häller ut en sträng såpa på torrt golv. Skurar med rotborste doppad i vatten- Det blir en grå sörja som sedan torkas bort med en urvriden svabb. Skavanker som små hack i golvet försvinner. När golvet torkat blir det underbart lent att gå barfota på.

Sommarvärme

 Nu övar vi bländarval på fotokursen. Förra veckan var det tidval. Jessica fotade mig igår när jag gjorde första uppgiften. Såg rätt kul ut, men var svårare än jag trodde.

Nere vid Gröna udden hördes stoj och skratt. Någon skola hade friluftsdag skulle jag tro. En mamma och hennes lillkille lekte med en drake. Ylle och jag strosade länge och blev extra sena till jobbet.

Till sist slänger jag in en bild från igår. Jag gick förmiddagspromenaden på tippen i Hässelby. Då kom jag att tänka på några bilder som jag sett, men inte kunnat göra för att jag inte haft något foto snett uppifrån ett stadsområde. Grejen är att försöka få det att se ut som ett landskap till en modelljärnväg eller liknande. Här är mitt första försök.

Medevi Brunn

Följ med på en grötlunk!

Augustikänsla

Varje år vid den här tiden blir jag lite melankolisk. Plötsligt märker jag att naturen tystnat. Fågelkvitter och insektssurr har upphört. Vinden friskar i och lövträden susar, som om de hyssjar på oss.

 Jag och Ylle är ensamma på landet. Den här sommaren har varit intensiv och jag har inte haft tid eller energi att blogga, eller ens läsa era bloggar. Vi har haft många gäster i omgångar. Kul och härligt, men nu pustar jag ut, får tid att jobba ifatt. Här kommer några foton från vår morgonpromenad.

 

Blomstertid

 På vår morgonrunda går vi förbi en fin trädgård, där det just nu ser ut så här.

 Det är en parkliknande stor tomt, med ett hus som är mitt drömhus. Ända sedan vi flyttade till Kungsängen 1983 har jag längtansfullt spanat på det fina gamla huset.

 Det här var förr en handelsträdgård. Flera av villatomterna bakom huset var en gång stora odlingssängar.

 För många år sedan målade jag av huset i ungefär den här vinkeln. Jag satt på en sten vid stranden och målade. Vart målningen tagit vägen minns jag inte. Kanske såld, kanske bortskänkt.

Jag kan rapportera att det fortfarande går bra att resa pendeltåg med Ylle. Jag sprayar mina byxben med Adaptil. Så här låg hon hela den dryga halvtimman tågresan varade idag. Med nosen inpressad mellan mitt ben och bänken och sniffar endorfiner. Det är jätteskönt att slippa den stressade hund jag berättade om tidigare. Hon kanske inte direkt njuter av tågresan, men hon står i alla fall ut.

 Vägen från Södra station till ateljén är kantad av Magnolia.

 När jag laddade in dagens bilder i datorn upptäckte jag att någon lånat min kamera i helgen. Det är nog den äkta mannen som är upphovsman till resten av bilderna.

 Olles kreativa odlingslåda grönskar redan. Han har till och med satt ut en tomatplanta, vilket känns lite vågat än så länge på den här breddgraden.

 Så hittar jag foton på mig själv. Idel överraskningar.

 Kvällssol.

Vacker flicka läser. Kanske är det Kallocain. I alla fall diskuterade vi den häromdagen.

Kejsarinnan Erin övervakar trädgårdsarbetet från sin tron på verandan.

Förkläde

 Ja, så här ser vi ut i våra förkläden, några av oss som jobbar i cafeet på Risten-Lakvik Museijärnväg. Den här bilden är från förra helgen.

När jag är ledig därifrån får jag själv agera förkläde. Frieriet fortsätter med oförminskad kraft.

Natt och dag väntar Knutte troget utanför huset.  När Kerstin, Ylle och jag går våra långa
morgonpromenader hänger han såklart med. Vissa bitar går vi utmed stora landsvägen. Därför tar vi med ett extra koppel till Knutte. Det vore ju förfärligt om han skulle bli överkörd. I början var han svårfångad. Han glider undan som en streetsmart strykarhund, men nu låter han sig truligt motvilligt bli kopplad den biten. Han har ju märkt att vi släpper honom så fort vi kommer av vägen igen.

 I hästhagen har det blivit tillökning. Ett litet stoföl och ett hingstföl. Jag tror vi får göra ett besök hos veterinären om en vecka, för att kolla om Ylle behöver en P-spruta.

Romans i Lakvik

Ylle har en trogen älskare här i Lakvik. Eller, kanske inte så trogen, han har säkert tikar lite här och var som han uppvaktar. Men Ylle är KÄR! Särskilt nu när hon höglöper. Det är lite sorgligt att behöva ingripa och begränsa. Hade det varit för några år sedan när jag letade fästman till henne utan att lyckas, hade jag nog blivit väldigt glad över ett gäng bastarder med de här två som föräldrar. Men nu är Ylle nio år och för gammal för sånt tyvärr.

Jag kan inte låta bli att låta dem kurtisera lite ändå. Knutte är så ömsint och artig. När det börjar gå lite för hett till och han börjar vilja rida, behöver jag bara ropa Hu! så springer han undan. Men han ger mig en lurig blick som säger att han kommer att försöka igen. Jag måste ha dunderkoll hela tiden!

Här kommer ett litet bildspel:

En ny varelse

Häromdagen satt jag och bläddrade i en estnisk bok från början av 50-talet med bilder från landsbygden. Antagligen ett auktionsfynd. Vilken skatt. Jag kan ju förstås inte läsa texten, men jag blev helt förtrollad av miljöer och människor. Ett svartvitt porträtt av en gammal kvinna fastnade i huvudet och nu på förmiddan gjorde jag det här lilla huvudet i papperslera.

Nu när jag tittar på fotona av lergumman ser jag att hon till och med har några skäggstrån. Det bjöd materialet på. Papperslera är en sorts papier maché med lite lera inblandat.

Till sist en glimt från min ateljé i det gamla köket. Morgonsolen spelar genom de gamla fönsterglasen och trådgardinen. I sinken sitter dockan Grisen och filosoferar.

Morgontur

I vanliga fall är jag en riktig sjusovare. Brukar börja jobba när andra normala människor redan ätit lunch. Men här på landet kommer jag in i en annan lunk och somnar tidigare. Kanske för att jag jobbar mer med kroppen, men framför allt att jag inte tittar på TV eller sitter vid datorn lika mycket som hemma. Så idag när jag vaknade och såg morgondimman skuttade jag genast upp och traskade ut. Det ser ut att bli en fin dag!

Kom nu då! Ylle tycker att jag är för sölig. Det ulliga ängsgräset får mig att stanna och njuta. Jag blir daggvåt långt upp på benen.

Hade jag varit fiskare skulle det nog nappa bra nu. Fisken slår hela tiden.

För feg för ett morgondopp är jag. Ylle har redan tagit sitt.

Räfspinnar

Började dagen med att slå lite gräs. Det finns fortfarande delar av tomten som är helt vildvuxna. Vi lämnade de partier med många blommor inför midsommarhelgen, men nu är det dags för slåtter.

Vi har två räfsor. Den ena är som synes lite tandlös. Jag ägnar resten av dagen åt pinnfixande.

Vi har alltid ett stort lager ene för sommarens behov. Gäster som kommer brukar uppmanas att tälja sig en smörknv tex. Nu letade jag upp en spetig liten bit, som antagligen var tänkt som väggkrok.

Min brukskniv är en suverän liten täljkniv köpt på Clas Ohlson. Jag brukar tälja till skaftet lite, så att det ligger bra i handen. Slida får man fixa själv. Det är också ett sommarnöje. Den här är väl inte någon av mina vackraste, men den funkar. Sitter med ett klick.

Nu börjar första pinnen bli klar.

Där satt den perfekt!

Det hann bli ett par pinnar till innan det började åska igen. Ombytligt väder den här sommaren!

Rapport från två gräsänkor

Lennart är på konferens i Kanada, så jag och Ylle är gräsänkor. Jag skjutsade honom till Arlanda i ottan i lördags, för att sedan hasta iväg de dryga 20 milen till landet och jobba som volontär i Stationsfiket på Risten Laviks Museijärnväg. I brådskan glömde jag kameran hemma IGEN. Jag känner mig på något sätt naken utan kamera. Ajfånen använde jag några dagar, men i går fick jag nog och for och köpte mig en liten billig reservkamera. Den får vara kvar här på landet utifall jag blir utan fler gånger.

Den har i alla fall hyfsad närgräns, vilket inte min vanliga kamera har. Men färgerna blir helt annorlunda och jag får jobba mer i Photoshop. Ändå ser de ut som gamla instamatic-bilder.

Vattenhunden Ylle gillar det här regniga vädret. Det blir ju så många fler härliga pölar att njuta av.

Ååå! En pöl till. Bara ett snabbt dopp... hinner knappt knäppa förrän det bär iväg igen.

Vi går på kantarelljakt. Vinst varje gång!

I det här diket brukade vi fånga grodyngel när barnen var små. Vi hade dem i ett gammalt akvarium och släppte ut dem igen när de fått ben.

På kullen där mina sommarhästar hade sin favoritplats när jag var barn, står Folkes och Gretas gamla däckstolar kvar. De har stått på samma ställe i snart 60 år. Platsen gav kvällssol. Själva kullen skymde den nedåtgående solen vid gårdsplanen, så platsen är den bästa. Jag kan fortfarande se dem framför mig sitta och njuta av de sista värmande solstrålarna, med en whisky i handen. Fåren Jesus och Maria betande intill. De hade sitt lilla fårhus strax nere höger om kullen. Så tog Folke upp en gammal sliten psalmbok, rev ur ett blad och rullade en cigarett.

När vi går hemåt möter vi koflocken. Å vad jag saknar mjölkkorna.

Kantarellpremiär!

 Årets första kantareller,....

 första skörden i squashlandet,...

några Cevapcici från midsommarfesten och en köpetomat. Mmmm!!!