När jag hittar ett gammalt foto kan jag sitta hur länge som helst och titta på ansikten och fundera över människorna och deras öden. Det här är ett av de få foton som finns där min morfar är med.
Han jobbade i gruvan i Malmberget. Jag skulle tro att detta foto är taget strax efter sekelskiftet 1900. Först jobbade han som skrotare. Det är ett farligt arbete då man efter sprängningen bänder och knackar loss de lösa bitarna.
Jag vet inte så mycket om min morfar. Han dog när jag var fem år. Då hade mina morföräldrar flyttat till Linköping. Morfar hette Nils Hällgren och var född 1877. Han var två år yngre än min mormor Klara. Mormor levde tills jag var på mitt trettonde år och dog på själva dagen som Sverige gick över till högertrafik. Jag har alltid trott att min morfar var mannen med väska och storstövlar i förgrunden, men nu när jag ser bilden förstorad i datorn blir jag osäker.
Det kan lika gärna vara den här mannen som står i mitten med stor mustasch. Jag vet att han råkade ut för någon slags olycka, antingen att han ramlade ner eller att han fick stenar över sig. Efter det fick han i stället bli lokförare i gruvan. Efter några år kunde han inte jobba längre och fick pension och ersättning från LKAB. De tog nog väl hand om sina anställda, för morfar fick åka på kurort och få behandling för sin skada.
Det var någonstans i södra Sverige. Där serverades bara vegetarisk mat. Morfar var där ganska länge och han längtade så otroligt efter kött. En dag blev han så glad för att det stod på matsedeln att det skulle serveras nötbiff. Men så besviken han blev när det visade sig vara biffar gjorda på hasselnötter.
Han blev i alla fall bättre, men kunde ändå inte fortsätta det tunga gruvarbetet. Han hade blivit nyfiken på att se mer av Sverige. När min mamma var tolv år tog han med henne till Stockholm för att se den stora Stockholmsutställningen 1930. Ungefär i samma veva flyttade den lilla familjen ned från Malmberget till Sala.
