Pionfestivalen

Varje år firar man pionernas blomning med en grandios festival i Louyang. Det råkade vara just den helgen då vi var där. Det är en stor händelse. Folk kommer långväga ifrån för att se blomsterexplosionen. Det var nog delvis därför det var så fullt på tåget från Beijing.

  Vi tog en mopedtaxi till den största Pionparken. Det kändes lite småläskigt att vingla omkring i det lilla fordonet mitt bland all tung trafik. Kolla taxiförarens inbyggda varma handskar. Smart och enkel lösning, som mycket annat i Kina.

Shu betalar. Minns inte vad det kostade, men billigt var det.

  Våren var lite sen i år och blomningen hade knappt börjat. Det måste vara vanskligt att pricka in rätt helg för festivalen. Pioner blommar ju överdådigt, men snabbt övergående. Det minskade inte besökarnas entusiasm. Folk klampade omkring i blomsterfälten och letade upp de exemplar som kommit igång. Fotoivern var stor även här.

 Många sorter fanns där.  Här en enkel men oemotståndlig blomma.

 Lite ogräs antagligen:) Trevligt med ett hederligt Löjtnantshjärta ibland alla överdådiga pioner.

Blomsterfotografer av alla sorter. Här är några proffs som diskuterar bästa vinkel och bländare.

 Trädgårdsarbetarna jobbade på.

 Sensuell knopp, eller hur?

 ...och överallt poserades det. Här knäppte jag just när flickan släppte de tillkämpade leendet och pustade ut.

 ... Sugen på en ananasklubba? Flugfritt exponerad i ett terrarium.

Här kunde man köpa nymålade solfjädrar med blomstermotiv.

Anakronistisk dam. Traditionellt vitsminkad med mobilkameran i högsta hugg.

Blomsterkärleken planteras i den unga generationen.

Festivalkommers

Utanför området kunde man köpa mer ätliga produkter. Någon som vet vad som säljs här?

Christina behövde köpa plåster till sitt skavsår, så vi uppsökte ett apotek. Apotekarens söner var upptagna med dataspel.

De levde sig in i leken. Fin kostym eller hur?`

Något som jag har väldigt svårt för är att se inspärrade fåglar som den här stackaren.

Sen bar det av mot Xían.  Den här gången hade vi fått tag på åtminstone en sovplatsbiljett. Med lite förhandling med konduktörerna kunde vi sitta där alla tre. Så länge det var ljust var det spännande att se landskapet vi for igenom.