Arbetsdag på Risten Lakviks Museijärnväg

Även på vintern jobbar vi vid järnvägen. Idag var vi fem tappra som trotsade kylan för att göra underhållsarbete. Kurt sitter under en passagerarvagn och målar den nyrenoverade boggien.

En gammal brandspruta och en cykeldressin väntar på omvårdnad. Det finns många projekt som får läggas på framtiden.

Holmen, Hasse, Klas och jag flyttade användbar kubb till gamla vagnhallen. Där ska den gamla Decauville-rälsen bytas ut mot permanent räls och då behövs friska syllar. I vår ska vi stuva om lok och vagnar, så att vi kan komma åt att dränera, lägga isolering  och ny grusbotten i nya vagnhallen.

Ångloksbestyr

 Nu är det trafikdag igen på Risten Lakvik Museijärnväg. Redan igår eftermiddag började vi elda i pannan. Det tar sin tid att värma upp ett lok som stått still sedan förra helgen. I år har vi ett stort vedlager. Uppsågade gamla kådrika bjälkar brinner bra. Nu i morse fortsatte vi eldandet. Här får pannan lite tillskott av koks också. Vi har fått ett lass gratis nånstans ifrån. Koks brinner inte, men när man fått upp värmen är det bra att ha lite koks som blir vitglödande när vi drar på i uppförsbackarna. Det ger extra kraft. Idag är det strålande väder och vi hoppas på många resenärer och fulla vagnar.

Idag var det min tur att ta hand om smörjningen av alla rörliga delar. Det gäller att inte glömma ett enda litet smörjhål. Annars kan saker skära ihop och bli förstörda.  Det finns många olika. Somliga har ett fjädrande lock att trycka ner när man fyller i oljan, andra kan bara helt enkelt vara små smörjhål. Mässingslocket framför oljekannan på bilden lyfter man av. Därunder finns en veke som man för ner i ett litet hål och som ska mata in olja under körningen. Såna hål slukar mera olja och jag får ta till en större oljespruta. Skulle tro att jag gjorde av med tre liter innan jag var klar med de kalla lederna. De leder som hör till varma ventiler kräver en annan mer trögflytande olja. Det är mycket att hålla reda på för en lokförarlärling som jag, men kul är det nu när jag börjar förstå lite av hur det fungerar! Förstelokförare Tommy är en bra handledare. Alltid lugn och pedagogisk.

Knarvel och fönster

 Nu har jag äntligen målat dörren och satt dit en knarvel på den lilla kiosken vid Risten Lakvik Museijärnväg. Knarvelgubben täljde jag av ett vedträ. Oftast täljer jag i ene och då oljar jag bara in mina saker, men när jag nu hade en björkbit kunde jag inte låta bli att måla den.

 Pennorna som stått utanför Fox ateljé på Katarina Bangata har fått flytta med till Lakvik. De får samsas med några smultronplantor. Fönstret kom på plats idag. Det före detta hönshusfönstret har fått fina glas från Clason Glas på Södermannagatan i Stockholm.

Nästa gång vi kommer hit får jag måla innerväggar och hyllor vita och fixa en bättre disk vid säljluckan. Kanske hinner jag med att bygga luckor och spika på knutar också. Det är mycket pill med ett litet hus.

Lekplatsbygget fortskrider

Den här söndagen fick jag en byggarkompis i Lena Djurström och vi monterade reglar på den lilla kiosken. Vi tog hjälp av traktens små barn för att välja höjd på serveringsluckan. Spårhunden Saffran övervakade bygget. Tjejer kan!

Lekplatsbygge

 Den här sommaren har jag jobbat på Risten Lakvik Museijärnväg igen, som jag berättat om i ett par tidigare inlägg. När det varit fullt med arbetskraft i kaféet, har jag kunnat koncentrera mig på lekplatsbygge. Det kommer ju alltid barnfamiljer och vi har saknat lekplats för alla ungar.
Under vintern efter förra säsongen har Lena Djurström och jag fantiserat och lagt upp planer. Inspiration har vi bland annat fått från lekplatsen nära min ateljé i Stockholm, Bryggartäppan, som jag har bloggat om tidigare. Nu började vi lite smått med att ta dit leksaker. Briotåget blev genast populärt.

I bakgrunden på första bilden ser man tegelhögen som blivit dumpad bakom stickspåret. Det första jag gjorde av våra lekplatsplaner var att jämna ut den för att utöka den möjliga lekytan. Här ska vi göra en tågövergång med bommar som barnen kan fälla. Vi har också fått löfte om ett gammalt diesellok som vi kan fixa till och måla fint. Det blir kul för ungarna att klättra på och pilla på knappar och spakar, när det blir parkerat på den lilla spårstumpen.

 En ny gunga blev inköpt. Curt och jag skruvade ihop den. Holmen hjälpte oss att gjuta fundamenten. Lena inspekterar.

 Här tar jag första spadtaget till bygget av en liten kiosk, där barnen kan leka kafé och sälja våfflor av tyg.

 Gungorna med klätterställning kom snart väl till pass.

 Vad gör du? frågade barnen när jag grävde. Letar skatter och maskar sa jag såklart.

 När sista turen gått för dagen parkerades bromsvagnen i närheten, så att jag kunde hämta singel. En bromsvagn måste vara mycket tung för att kunna bromsa ett helt tåg, men det lilla jag norpade gjorde ingen skada.

 Igår började jag skruva ihop de första reglarna. Nu är tågsäsongen över och jag kan jobba ostört.

 När huset blir klart ska det se ut som en liten kopia av det gamla våghuset från Mjölby station. Man vägde lastvagnarna intill den. Där inne fanns tidigare avläsningsapparaturen till den stora vågen.

I skymningen var golvet färdigt. Nästa moment blir att resa reglar. Ylle hade tråkigt.

Gamla emaljskyltar

Museijärnvägen där jag leker café under helgerna har många fina gamla skyltar uppsatta på fasaden. I söndags när jag jobbat med att rensa vår framtida lekplats från nässlor och slagit en yta med lie, fick jag syn på denna lilla skylt.

Vår levande uppslagsbok, kallad "Holmen", berättade att Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget var ett försäkringsbolag som fanns i början av förra seklet. Det gick efter en tid i konkurs, eftersom så få anslöt sig och så många anmälde hagelskador. På den tiden var det svårt att bevisa att det var andra väderfenomen som som orsakat skadorna på skörden. Det är annat nu  för tiden, då försäkringsbolagen verkar hitta alla möjligheter att undgå att betala ut ersättning.

I Nordisk Familjebok, Uggleupplagan kan man läsa:
"Hagelskadeförsäkring är en försäkringsform, som har till ändamål att ersätta de genom hageloväder vållade skadorna å växande gröda. I utlandet, särskildt Tyskland, har denna försäkring varit länge praktiserad, men i Sverige, där risken för hagelskada är mindre än i sydliga länder, har hagelskadeförsäkringen ännu icke fått någon afseendevärd utbredning. Det första svenska försäkringsbolaget mot hagelskada bildades1862 och gällde endast landskapen Skåne och Halland. 1873 bildades Västmanlands läns hagelskadeförsäkringsbolag, och sedan följde flera länsbolag, så att 1906 sex svenska bolag arbetade i hagelförsäkring.

1900 bildades ett för hela Sverige gällande bolag, Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget, hvilket enligt statistik, hämtad från Meteorologiska centralanstaltens erfarenhet, indelade riket i zoner med olika premietariffer. Men ej heller detta bolag har fått någon stark anslutning. I de 7 svenska bolagen, samtliga ömsesidiga med rätt till uttaxering, ifall något år skador och förvaltningskostnader skulle öfverstiga premieinkomsten, uppgingo 1906 premierna till 134 270 kr. och skadeersättningarna till 110,884 kr."

 Här är förresten resultatet av mitt rensande. En bit kvar. I bakgrunden kan ni se den nymonterade gungan. Igår göt vi fundamenten. Nu skissar vi på en banvaktarstuga i lekstugestorlek och försöker övertala tågherrarna att ge oss ett av alla hopplöst rostiga renoveringsobjekt till lok att göra i ordning till lekplatsens krona. Just det sistnämnda verkar i nuläget vara svårt att uppnå... men vi jobbar på det:)

Tågpremiär 2013 i Lakvik

Den här helgen har vi kört igång tågsäsongen vid Risten Lakviks Museijärnväg. Jag och några andra tanter driver caféet vid Lakviks station. Ångloket väntar på en reservdel, så för dagen kördes tåget med ett disellok. Vi hoppas att vårt ånglok ska kunna rulla redan nästa helg. Har ni vägarna förbi Lakvik någon helg under sommaren rekommenderar jag en Lakviksfika och en liten tågtur ner till Risten. Där kan den som känner sig sugen ta sig ett dopp i sjön. Några resenärer köpte en utflyktskorg i caféet och fikade vid stranden mellan två turer.

 Jag höll mest till i köket och fixade rallarmackor eller diskade. Mary är en hejare på våfflor och Lena säljer och håller ordning på oss alla.

 Det finns mycket att titta på för stora och små.  Lite större barn kan låna dressin och ta en tur till hållplatsen Backasand och tillbaka. Men det krävs en vuxen för att vända de tunga dressinerna.

En SPÅR-hund hör väl till en järnvägsstation. Den franska Basseten Saffran sköter städningen under caféborden i trädgården och får mängder med klappar. Ylle fick tillbringa dagen i bilen och på biljettexpeditionen. Hon och Saffran har inte dragit riktigt jämnt.Det har vi idag försökt råda bot på med en lång promenad tillsammans. Det gick lugnt och fint till, så det finns hopp.

Tågdag

Liksom förra helgen jobbade jag på järnvägskaféet på Risten-Lakviks Museijärnväg. Idag hade jag min reservkamera med mig.  Här kommer resande. Anders, för dagen konduktör och ciceron, ser till att ingen hoppar av innan tåget stannat tryggt vid perrongen.

Vill man åka med får man köpa biljett av Curt, som också jobbar som stins och är ordförande i RLJ järnvägsförening. Så här ser det ut innanför biljettluckan. Lägg märke till den lilla glasrutan som står öppen. Det är genom den han talar med de resenärerna. Alldeles under den finns den fiffiga skjutlådan, genom vilken pengarna kommer in och biljett och växelpengar åker ut.

Här berättar Gert om loken, vagnarna och verksamheten. Till vardags jobbar han på Tekniska Muséet i Stockholm.

Gert kopplar på loket igen inför nästa tur. Lokförare Fredrik kollar att det går rätt till. Han jobbar i vanliga fall på ett kärnkraftverk.

Anders är både konduktör och tandläkare. Här tar han välbehövlig lunchpaus på kontoret, mellan två turer.

Stationshunden Saffran kontrollerar noggrant att ingen smula från lunchen ligger och skräpar på kontorsgolvet. Hon är en liten fransk Basset. Järnvägens SPÅRhund i dubbel bemärkelse.

Mina trevliga arbetskamrater Lena och Mary har allt under kontroll. Mary skötte våffelbaket idag. Lena serverar och håller koll på oss andra. Det blir emellanåt rätt stressigt när resenärerna från ett fullsatt tåg väller in och vill fika.

Ebba är den enda av oss som får betalt för att jobba. Hon sommarjobbar och får lön från kommunen. Det är hon verkligen värd. En trevlig och duktig tjej. Hon hade också bakat inför dagen. Här nedanför kommer ett par bildbevis på hennes goda bakverk.

Mums!!

Väntsalen var full av cafégäster hela dagen.

Trots att det regnade mest hela eftermiddan så var det många sällskap och barnfamiljer som kom och ville åka tåg. En och annan långväga, välinitierad tågentusiast också, som jobbar i liknande sammanhang  på andra orter.

En fördel med regnvädret är att ångan blir extra vacker då, till glädje för alla småknoddar och deras mormödrar.