Många bilder blir det

Nu när jag går på Grafikskolan hinner jag inte jobba lika mycket som innan. Det enda som jag gör är mina fasta uppdrag för Hemmets Journal. Varje vecka gör jag en illustration till "Lätta krysset" och varannan vecka gör jag dessutom sex bilder till "Storkrysset". För ett tag sedan när Gunnar Zander gick i pension, tiden går så fort, fick jag nya "korsordskonstruktörer". Till Lätta krysset gör jag en bild till Mikael Lucazins korsordsfläta. Igår  fick jag en ny omgång arbetsmaterial och samtidigt ett montage som Mikael satt samman över det vi gjort hittills. Jag gillar hans korsord. Ofta får jag roligt kluriga associationer. Ibland blir det såklart tråkigare. Kanske hälften av vårt samarbete fick plats på bilden här.

Jalmar

Jasså, jaha. Här är det konkurrens om tangenterna. Mina akvareller är fulla av katthår. Det blir mycket retusherande innan jag kan skicka mina bilder. När jag skriver detta blir jag hela tiden boxad av en katt-tass.

fredag 02.43

Var går gränsen för det möjliga? På söndag i ottan, flyger jag mot Australien. Det är inte förhandlingsbart. Biljetten bokad. Deadline för en bok sammanfaller. Flera bilder kvar att göra. En arbetsdag kvar. Tvätta, packa, handla det sista, glöm det!

Oväntat besök

Jag har en intensiv arbetsperiod och hinner varken blogga eller läsa andras bloggar så mycket. Men idag när Krumeluren oväntat kom och hälsade på i ateljén tog jag fram kameran en stund. Han ville gärna ha "rosa fiskmås" till middag, men det hade inte Konsum i sitt sortiment, så det blev tomatsoppa och ostmacka i stället. Det gick bra det också.

Figurerna från adventskalendern är såklart populära att pilla med.

Det är en ny kemibok med Berta drake som är på gång.

Krumeluren ville också måla. I alla fall en liten stund.

Sedan fick jag hjälp med blommorna.

"Till vänster står en liten blå man med långa ben och små fötter och tittar på en stor elefant".

Tadam!

Äntligen, divanen är klar! Blev däckad av en förkylning efter förra inläggets röjning på ateljén, så det tog lite tid att få ihop det. Kanske tog jag ut mig... eller troligare mötte jag nån illvillig virus i fredags när vi var på barnteater.

Har du varit på teater förut? frågade jag Krumeluren när vi väntade på att Pippis jul skulle börja.
- Ja, jag har sett Galinha Pintadinha i Brasilien, med mina föräldrar och en kompis. säger treåringen vältaligt som en liten herre.
Galinha Pintadinha är en sagofigur alla ungar i Brasilien älskar att se på TV och populär som barnteater. Här ett litet klipp med en sång Krumeluren kan.

Salongen var fylld av förväntansfulla ungar och deras föräldrar. De flesta andra barn medförde en mor eller farförälder. Krumeluren hade åtta vuxna med sig haha. Mamma, pappa, mormor, moster med sin pojkvän och morbror med tjej och "svärmor". Vi tog alla chansen att gå på barnteater med K som alibi.

Vi hade riktigt kul! Det är så härligt när ungarna lever sig in i spelet och hojtar tips till skådespelarna när det blir dramatiskt.

Utrensning

 Puh! Tar en paus och rätar på den trötta ryggen. Inte kom jag ihåg att det var så här tungt att flytta en ritningshurts. Det är en extra stor en... 100 cm djup och 134 cm bred. Nu ska jag flytta in den i mitt lilla rum på ateljén. Den ska bli underrede till en divan är det tänkt. En divan är just vad jag längtar efter nu.

Här ligger innehållet från tre av de tio lådorna. Kanske det är dags att göra sig av med en massa gamla bilder. Men då kan jag ge mig sjutton på att något förlag frågar efter ett original för ompublicering.

Bildjobbare

De flesta illustratörer i Sverige är med i Illustratörcentrum. Jag hade IC- hemsidan som startsida i min dator i flera år. Men liksom med bloggar kan man bli sittande alltför länge... Där kan man sitta och bläddra bland alla bilder och inspireras och bli nyfiken. De illustratörer som uppdaterar sin portfölj ofta har chans att synas på förstasidans bildspel. Det har jag länge varit för slö för... men nu tänker jag skärpa mig. Denna vecka är temat "fågelperspektiv"
Värt ett besök!

Hur har jag det på jobbet idag...?

Ja... jag läser igen bloggar jag missat i stället för att jobba som jag borde. Då hamnade jag hos Skaffaren, som slängt ut denna fråga och hos Mira, som replikerat. Något i ofas med tiden langar jag in den här bilden från min sommarateljé.

Någon gång i juli var här städat och vackert. Då kom en fotograf som skulle fotografera mig i arbete, för ett reportage i Hemmets Journal där jag målar korsordsbilder. Kanske kommer det reportaget inom kort:) Sedan dess har här förfallit. Jag har så lätt att bara jobba på, medan lådor och bråte hopar sig omkring mig. Jag trivs ändå väldigt gott i det här gamla köket. Vatten får jag hämta i en hink. Den står i den gamla "sinken"... våtplatsen i köket beklädd med zinkplåt. Praktisk och bra. När jag behöver byta målarvatten, slänger jag bara ut lortskvätten genom fönstret. Här finns allt jag behöver. När jag målar står jag vid bordet närmast. Ljusbordet ligger till vänster. Skissar och skannar gör jag i bortre hörnan, vid datorn, där det är minst störning från solstänket utifrån. Om det kniper i höst kan jag tända i järnspisen för att inte frysa.
Men nu går jag ut i solen och gräver lite.

Robotar tar över!

Tillbaka på ateljén efter sommaren. Ylle och jag delade en gourmérulle från Sibylla till lunch då det slog mig att det kanske är min städvecka. Jag spanade oroligt mot anslagstavlan...

Glatt överraskad kunde jag pusta ut!

På mållinjen

Idag är deadline-dagen för två jobb.
Sommarjobbet med svenskaboken som jag slitit med så länge... fast jag egentligen inte skulle ta nåt uppdrag under sommaren. Myllerbilder som tar en massa tid och energi. Den här bilden är en av de roligare.... Mitt sommaruppehåll med korsordsbilder (injobbat under tidspress i juni) avbröts abrupt och idag är också deadline för sex bilder till Hemmets Journal. Roligare bilder med större frihet.
Kanske klarar jag mållinjen innan klockan slår tolv.
I morgon är det ett planerat strömavbrott, så jag måste få iväg bilderna innan dess. Jag lyssnar oroligt efter åskmuller och scannar fler  bilder.

Hurra!

Sagan om Tristan och Isolde

Idag kunde jag säga nej till ett uppdrag! Det är mycket ovanligt när det gäller mig. Inte ens när jag har mycket jobb brukar jag klara av att tacka nej. Nu ville ett förlag att jag skulle göra provteckningar till en inspirationsbok för gudstjänster. Gillade de dem skulle jag få göra 78 bilder.

Jag förklarade att jag är grav hedning och kanske inte kan få till den rätta inlevelsen i uppdraget...

Det kändes otroligt skönt.

Välkommen fikapaus

 Jag ligger fortfarande efter i tidschemat. Men jag knappar in. Nu målar jag det som skulle levererats i fredags. För att effektivisera målar jag två bilder på samma papper och har sex bilder på gång samtidigt. Då tjänar jag in torktid... och så blir det roligare.

 När Maya knackade på med hembakta äppelmuffins fick vi en liten extrapaus. Ylle blev minst lika glad som jag.

De fina muggarna jag köpte i Striberg hos Bi är perfekta på jobbet. Formen med den insvängda kanten är jättebra när man tar med sig muggen till skrivbordet. Stadig och ingen spill-risk.

Ylle har börjat löpa och får ha brallorna på. Kanske hormonerna hade sitt finger med i spelet när hon sjöng så vemodigt häromdagen.

Korsordsbilder

Jag har fått ett roligt jobb. Varannan vecka gör jag bilder till Storkrysset i Hemmets Journal. Den här veckan kommer mina första bidrag. Dem kan jag ju inte visa här, men ni ska få fundera över vad några andra korsordsbilder kan betyda. Första ordet har åtta bokstäver...


Här kommer nästa kluring på tio bokstäver...

Malte möter Ängel

Miras Mirakel har idag ett vackert inlägg om vildsvinet och ödlan. Det påminde mig om en bok jag illustrerade för några år sedan. Maria Hellstadius Wibergs "Malte möter Ängel - en majkväll på Millesgården". Jag dök ner i min bildlåda för att leta upp vildsvinsbilden. Hittade den inte... väldigt få bilder från boken finns kvar. Flera har sålts på en utställning och spridits för vinden. Och det här var innan jag börjat skanna mina bilder själv. Men jag hittade en CD med några få av dem, som blivit vykort.

Boken handlar om en liten kille som kommer till Millesgården efter stängningsdags. Ängel hör hans knackning och öppnar, trots att alla skulpturerna har ledigt vid den tiden.

Maria Wiberg Hellstadius arbetade som konstpedagog på muséet och brukade ta hand om barngrupper. Hon vet vad barnen tycker är spännande att se. När vi jobbade med boken gick min yngsta dotter Maya i mellanstadiet. Jag tog med klassen till en av Marias visningar för att få barnkänsla i bilderna. Sen gick jag förstås dit många gånger ensam också, för att teckna och fotografera.

Det här är en bit av omslagsbilden. Jag hade en av våra grannpojkar, Mattias, i huvet som modell till pojken. Han ställde villigt upp på natt bli fotograferad medan han lekte hemma på gården. Sedan fick han en bok för besväret.

Här är ett av vildsvinen. Det är svinet med skalbaggen. Ödlan finns också med i boken, men den bilden hittar jag inte.

Som ni kan se på Miras foto av ödlan har den ofta blivit smekt, så som Malte gör här.


Malte och ängel går på djurjakt runt om på Millesgården. Malte blir orolig att han varit borta för länge. Då går de till Ängels kollega som sitter och kliar ett myggbett vid fontänen, han har nämligen klocka.
Europa och tjuren finns ute i parken också.
Ängel är bussig att flyga hem den trötte Malte och hans cykel.

Boken går fortfarande att köpa på Millesgården, eller från deras webshop. 140 kr kostar den.

Sommarjobbet

Ojoj vilken sommar. Nu har vi röjt i en och en halv vecka i mina föräldrars hus. Det är nästan skönt att det inte längre är så fint väder. Vi behöver inte hela tiden längta ut till stranden. Men jag anar att hela skogen knakar av växande svamp som väckts av allt regn och dem kommer vi också att missa. Vi jobbar under tidspress.

Det är en hård regim under min storasyster. Varje morgon börjar med en lång rask promenad före frukost. Hon har en stegräknare som manar på till "aerobics-takt". Min kompis Cattis kom som en glad paussignal till helgen och vi unnade oss en halv dags ledigt med påföljande sovmorgon till klockan 8.

Men sen är det bara att hugga i igen. Här en bild av en liten del av sopberget. Vi har redan hunnit bli stammisar på sopstationen.

Grabbarna som lånar Tårtas garage har nu två helger hjälpt oss att tömma en av vindarna. Det är den här fina Camaron som blivit ompysslad i huset de år Tårta bodde hos oss i Kungsängen.

Vad ska man spara och vad kan vi slänga, eller skicka till auktion? I min späda barndom hade jag två dockor. Korven och Grisen. Här har jag hittat Grisen, lite tillplattad, ihoptorkad och sprucken. Hon är i alla fall värd en porträttbild på bloggen innan hon får traska in i evigheten. Hon och Korven var mina sängkamrater i spjälsängen. Jag tror hon fick heta Grisen på grund av sin färg. Likaså Korven... han var alltså korvfärgad. Vart han tog vägen vet jag inte. Möjligen dyker också han upp så småningom i huset där ingenting någonsin kastades.
Småtrollen tillhörde min barndoms fantasivärld. Jag har tre till i samma stuk, fast med resväskor som det står Sundsvall på. Men de här två var de viktigaste. Jag tyckte han med flugsvampsbaskern var så lik min mamma. Själv identifierade jag mig med trollflickan. Någon gång måtte jag ha matat henne med något smarrigt, säkert chokladpudding. Hon har fortfarande rester kring munnen.

Fox idag-här firas det

Jag fick besök idag. Många. Först kom min uppdragsgivare (bauta-evighets-jobbet) från Örebro och hälsade på tillsammans med en kollega. De hade med sig BLOMMOR, som tack för slitet. Gulligt tycker jag.

Slutrusch idag med de sista bilderna dit. Måste ju bli helt klar nån gång. Nu har jag bara 48 konturbilder kvar att göra. Kul att bli firad lite i förväg i alla fall.
Dessutom firar jag att det nu har varit 1000 besök till min blogg sen jag började räkna i mars. Hurra!

Lunch i det gröna. Här sitter mina kollegor Cilla och Jessica och smörjer kråset. Ylle säger att det är orättvist att hon inte får smaka. (Hon fick lite av mina mackor sen)

Jag har dagen till ära besökt grannen frisören och knollrat håret. Har man en krullig hund får man ju göra sitt bästa som look-alike. Nu får jag inte kamma mig på två dygn.
Sen har det varit ett lämmeltåg av besök av kompisar barn och barnbarn. Men nu är jag och Ylle ensamma kvar och det är dags att börja jobba igen.

Får jag gå hem nu?

Tre nätter i rad har Ylle och jag sovit på jobbet. Nu håller jag på med efterarbete och sitter och spar om alla mina bilder från photoshop till TIF för att leverera dem. Ögonen går i kors. Kunden har tipsat mig om ett bra sätt att skicka bilder. Jag skickar ju flera hundra megabyte i taget. På siten Sprend kan man ladda upp stora filer och ange vilken e-mail som ska vara mottagare. De går bara att hämta en gång, sen tas de bort. Mycket snabbt och smidigt... och gratis.

Under evighetsjobbet har jag roat mig med att plocka in egna och andras djur där det passat. Till och med FOX-ateljén fick vara med. Ylle sitter i dörren och kikar ut i bilden"bilen står på gatan".

Här har Margaretha på Bastmattan varit bussig att låna ut sin katt Åskar som modell.


Man kan tro att Lisettes och Mians Alice har varit här och nosat, men det är nog snarare en avlägsen släkting. Adjektiven "pigg och trött" var temat. Just nu känner jag mest igen mig i bulldoggen.

Nu kilar jag hem och hoppas träffa Olles Jalmar om han vågat sig ut i regnet.

Jobbarkväll

Sista färgbilden i bautajobbet klar! Som om det var för att gratulera, tågade en sambagrupp förbi i allén.



Nu har jag bara ganska många svartvita konturbilder kvar att göra av alla färgbilder. Dem gör jag i Photoshop med wacom-platta. Mina duktiga döttrar har varit bussiga att hjälpa mig att rita såna lite då och då under våren. Men jag insåg att jag inte skulle hinna i tid ändå. Därför kom Lennart på den lysande idén att skicka ett nödrop till Misa för att fråga om det fanns några intresserade tecknarkunniga som kunde göra en blixtinsats. Två killar hörde av sig och fick provrita. Den ene hoppade tyvärr av, men den andre har nu jobbat två dagar här på ateljén. Det har fungerat riktigt bra. Han är "manga-tecknare" som drömmer om att jobba med serier och lärde sig ritplattetekniken på nolltid. Han kommer i morgon också och då hoppas jag att vi med gemensamma krafter ska hinna i mål.
I kväll har det varit rena tecknarindustrin här. Lisa hade redan suttit och jobbat ett par timmar när Misakillen slutade för dagen. Då kom Maya och tog över hans arbetsplats. Tur att vi har tre wacom-plattor i familjen.

Ja, så här blev sista bilden. Den ska illustrera adjektiven "rädd" och "modig".
Själva getabocken träffade jag för ett par år sedan hos en granne till Eva H-höjdens sommartorp. Han var inte ett dugg farlig.

...men påhittig som alla getter. Här har han hittat fodertråget.

Han hade ett lustigt sätt att snutta på sin snopp. Christina skrattade så hon grät.

Sen log han så njutningsfullt med uppdragen överläpp.

Profilering

Nu har vår pennburk kommit ut för att hälsa sommaren välkommen och berätta om vad vi på FOX illustration håller på med. I skyltfönstret visar Lena Ackebo utdrag ur sin nyutkomna bok Fucking Sofo.

Vår närmaste granne frisersalongen c/o Sofo är färgglad i år!

Här visar Li's Tapetseri och Fia Fox på Stilbrott vad de håller på med. Det var de som för ett par år sedan väckte idén om att vi skulle profilera oss för flanörerna på gatan.

Roligaste arrangemanget tycker jag ändå Mackelbot har gjort. Det är en datafixarfirma, som vi har stor glädje av att ha som granne. Vi har bara 50 meter till räddningen om datorn fått fnatt. Han samlar på allsköns avlagda sladdar och mojänger. Har din svindyra sladd gått av kan du säkert hitta en här för en tjuga. Dessutom samlar han på gamla cyklar som han fixar till och säljer till hugade spekulanter.