Ponnyryttare

 Tillbaka på Åtvidabergs ridklubbb. Förra helgens "ridläger" gjorde mig sugen på mer. Bokade in mig på en  lektion på söndagskvällen. Fick mig tilldelad en ponny, Alina.

Många år sedan jag red en ponny! När jag började rida, efter flera års tjat på mina föräldrar, (jag fick först träna judo för att lära mig falla, haha) då var jag 12 år och redan så lång att jag fick börja rida stora hästar. I alla år har jag ångrat att jag inte börjat min ridbana på ponnyryggen. Några ridläger i barndomen är mina erfarenheter i ponnyrytteri. Stor häst för en 45 kilo tung nybörjare är en utmaning. Nu, drygt 20 kg tyngre, bekymrar jag mig om hästen. Men vi red en promenad i skogen. Aline pinnade på ivrigt och jag kände mig balanserad.  Kul!

Jalmar jägaren

Sitter och jobbar i den sena timman, när Jalmar kommer och jamar. Det är nåt han vill visa! En nyfångad sork. Jag belönar med en extra portion blötmat. Duktig katt!

 Min rumpa är fortfarande öm efter helgens ridläger. Efter en sommar utan ridning tar det på mjukdelarna att rida två lektioner om dagen i tre dagar. I vintras när jag satt och surfade på nätet hittade jag att Åtvidabergs ridklubb hade ridläger. I ett snabbt infall klickade jag in och anmälde mig.
Tänkte att det var spännande att se hur ridskolan nära mitt sommarviste var.

 Det blev en fin helg! Mysigt stall med fin stämning. Bara tre deltagare på lägret gjorde det extra trevligt. Tyvärr tog jag inte något foto på min fina häst Stjerne. Jag hade fullt upp med allt nytt.

 Här fick vi en lektion i longering. Det var intressant. Sånt missar man när man bara rider sina vanliga ridlektioner.

Gruppflätning på gång hos stallgänget.

Intåg i sommarhagen

Så har jag fått vara med om ännu ett betessläpp. Det är så härligt att få se de annars hårt arbetande ridskolehästarna återta en liten smula vildhästidentitet. Med något undantag. Den som orkar titta på hela filmen kan notera Mulle. Han har varit med förr. Spring ni, jag äter... stör mig inte, säger han småsurt när han nästan blir påsprungen.

Torsdagsmornar

 Jag fick just mail från min ridfröken Agneta. Hon fotograferade oss för ett par veckor sedan. Suddigt, men ändå kul att se sig själv. Det är mörkt i ridhus, så det är svårt att få till bra bilder. Nu vet ni vad jag har för mig om torsdagsförmiddagarna.

 Hästen heter Linus. Jag har ridit honom en gång i veckan hela våren, med något undantag. En trevlig häst att rida. Inte lika trevlig att göra i ordning innan. När hårfällningsperioden var som värst kom jag alltid hem med blåmärken efter tjuvnyp eftersom han är kittlig. Men man vänjer sig vid sånt också och den duktiga hästen gör det värt besväret. Det är alltid veckans höjdpunkt.

 Slänger in ännu ett av Agnetas foton. Så vackert i sin suddighet. Den skickliga ryttaren är en av få i gruppen som inte heter Karin.

Hältor - en veterinärlektion

Den här veckan har vi haft teorivecka på ridskolan. Tidigare hade man en teorilektion per termin i sin ridgrupp. Jag har berättat om en sådan tidigare här, "Teori i Karingruppen". Nu har ridskolan börjat med ett nytt system. En hel vecka är hästarna lediga och det hålls en teorilektion varje dag som är öppen för alla. Det betyder att man kan välja att gå på alla lektioner, eller välja godbitar efter tid och intresse. Jättebra tycker jag. Jag valde att se när ridlärarna red uppvisning i torsdags och visade hjälper på hästar av olika utbildningsnivå. Från den typiska lektionshästen till välskolade dressyrhästar på högre nivå.

Idag gick jag också på en föreläsning av en veterinär som jobbar på Strömsholms djursjukhus. Den handlade om hältor. Jag har klippt ihop en liten film för den som är intresserad. Håller ni på med hästar kan det vara värt att se den.

Vykortsvackert

Kylan fortsätter och det är otroligt vackert. Idag när jag lämnat hästen i hagen efter vår ridlektion kunde jag inte låta bli att stanna kvar en stund och fotografera.

Tyvärr blev det inga actionbilder i hagarna. Alla hästar stod och myste i solen.

Den söta skäcken med för litet täcke är Casper, en av mina favoriter. Hans kompis får gå naken eftersom han brukar busa så mycket med de andra hästarna att de sliter sönder hans täcken hela tiden.

För en gångs skull lyckas jag fotografera en fågel. Hon valde att spara på energin och sitta still i stället för att flyga, som hon nog egentligen ville, när jag kröp nära. Nu längtar jag efter den nya kameran som jag beställt och som har bättre zoom.

Sen gjorde Ylle och jag vår vanliga runda innan vi åkte till jobbet. I ett stråk på isen hade det bildats stora iskristaller. Det måste varit en spricka i isen som läckt vattenånga i natt. Jag gick ju här för ett par dagar sedan och då var det snötäckt.

På de ställen där pudersnön ligger är det fortfarande issörja under. Någon hade hackat ett litet hål som jag stack fingret i. Isen är nog rätt tjock, men man undrar ju hur hård den är. Jag hade inga isdubbar med, så vi vände tillbaka mot land.

Sommarbetet

I går släpptes ridskolehästarna på sommarbete. För första gången var jag med och jobbade. För att få förmånen att rida hästarna till betet, hjälps alla åt att städa rasthagar och stall. I stallet gjordes alla bäddar rena och torvströet från stallgångarna skottades bort. Jag jobbade med hagarna.

Under våren har vi fått hämta hur mycket gödsel vi vill från rasthagarna till våra trädgårdar. Det gjorde jag ett par gånger. Trots det fanns många kärror hästgödsel kvar att städa undan. Flera gräsklippare puttrade också runt staketen och gjorde fint. Här kommer en liten film/bildspel. Håll ut till slutet för att få se hästarnas sommarlovsglädje. Tyvärr har jag ingen bild vare sig från ritten eller själva släpp-ögonblicket, för då hade jag fullt upp med min häst.



Så blev det äntligen dags att sadla på och rida iväg. Hästarna hade tidigare på dagen fått sina skor borttagna, så några av dem var lite ömfotade. Därför skrittade vi genom skogen mot sommarhagen. Det blev en dryg timmas ridning genom den ångande skogen. De senaste dagarnas regnande gjorde att det bitvis var ganska blött, men den här dagen var fin.

Till sist fick vi slita oss från de lyckliga hästarna och ta oss tillbaka till stallet för att putsa sadlar och träns.

Teori i Karin-gruppen

Jag rider en morgon i veckan i Upplands Bro Ryttarförening. Jag har ridit i den här gruppen i flera år. Här heter de flesta av oss i gruppen Karin. Det är väldigt praktiskt. Det gör att jag tar åt mig av alla instruktioner och kritik riktade till någon Karinarna... Jag lär mig fem gånger mer kan man säga, för i de flesta fall behöver jag också de korrigeringar mina namnkamrater får.

Jag gillar att vi rider på förmiddagen. Det är lugnare i stallet. Ingen ridgrupp varken före eller efter och vi kan ta god tid på oss att pyssla och kommunicera med hästarna. Eftersom det är dagsljus kan vi ofta ta en liten uppvärmningsrunda i skogen också, innan vi går in i ridhuset. Och vi får glädja hästarna med att släppa dem i hagarna efteråt.

En gång per termin har vi teorilektion. Den här gången hade vi önskat att lära oss lite om hästmassage. Jag hade tänkt ta med kameran för att filma, men den glömde jag hemma. Det fick bli en liten snutt med mobilen i stället.



När jag ändå är igång med hästprat, vill jag tipsa om en jättebra nyutkommen bok: Hästen i Rörelse, av Gillian Higgins. Förlaget Natur & Kultur.

Som ni ser på omslaget har man målat hästarna. Det gör att man förstår hästens uppbyggnad och rörelsemönster mycket bättre. Boken innehåller massor av väldigt bra bilder. Plötsligt förstår man hästens begränsningar och möjligheter och ser vad man ska sträva efter i sin ridning. Så att man jobbar ¨med¨ hästen och inte mot den.

Jag har fått många aha-upplevelser, som gjort min ridning bättre.

I slutet av boken finns ett kapitel om hur man förebygger skador med hjälp av massage och stretching... Pilates för hästar.

En av de bästa faktaböcker i ämnet jag sett! Rekommenderas.

Lunchrast i hösthagen

Nu är Ylle i en höglöpsperiod. Då föredrar jag att ta bilen en bit när vi tar långpromenaden, för att inte lägga ut frestande luktspår till traktens hanhundar.

 Idag for vi till Örnäs. Det är ett stall med islandshästar. Vi vill ju ha något intressant att titta på när vi stretar fram i höstrusket.

 Tyvärr var caféet inte öppet ännu.... men vi hade tur ändå. Det var dags för hästarnas lunch. Här kommer en liten actionfilm.

Det är verkligen höstkänsla nu. Skymning mitt på dagen.

Stallbyggnaderna är så vackra. Jag älskar gammalt tegel. Det blir en så levande yta.

Alldeles intill ligger Örnäs Herrgårds juicefabrik. Där ser ut att produceras för fullt.

En liten hästkarl

 Krumeluren älskar hästar! Hela sommaren på landet har han sett till att grannens stora svarta vallack fått en daglig dos uppmärksamhet och tillika morot. Nu tjatar han om att han vill rida och har mycket att berätta om sina senaste ridturer. I går firade Upplands Bro Ryttarförening 25 år. Då passade vi såklart på att hälsa på.

 Lillemons Super Rocket, heter hästen. Det är en Welshponny som är ganska nykommen till ridskolan.   UBRF bjöd på gratis ridturer för både små och stora prova-på-ryttare.

 Några hästar är också inkörda. Här är det russet Mulle, som drar iväg med Krumeluren och hans mamma.

 Mulle heter egentligen Midnight Surprice.

Körning är minst lika spännande som ridning tycker Krumeluren, som i morgon firar sin andra födelsedag på Kanelbullens dag.

Ta det lugnt på vägarna!

Snart börjar midsommartrafiken. Vidarebefordrar denna film som en påminnelse om nykterhet. En mycket lojal häst måste jag säga.

Dagens Poppan på fel blogg

Nu har jag hunnit till djur på bokstaven H. Christinas hund Poppan får äran att representera sitt släkte. På bilden är hon en ung dam, relativt nykommen till Sverige.

Hästen är en Pottok. En gammal hästras från Pyrenéerna i Spanien och Sydvästra Frankrike. Den kallas ibland för baskisk ponny. Den här hästen träffade jag i höstas när jag var i Linköping och red Barockridning hos Alain och Maria på Ängstugan. När jag var där såg jag i tidningen Ridsport en efterlysning. Man ville ha tips på ovanliga hästraser i Sverige, för en senare artikel i tidningen. Jag visade annonsen för Maria. Nu när vi skulle åka tåg till Göteborg i lördags köpte jag en Ridsport som reselektyr och tänk, i just det numret fanns just artikeln: Nya raser från världen hittar till Sverige. Där finns också en text om Pottok intipsad av Maria Uhrström. Tyvärr fanns inget foto som illustrerade rasen. Så här kommer nu en ganska exklusiv bild på den lilla trevliga hästen.

Guarabira

Nu har vi åkt 20 mil norrut från Recife, till den lilla staden Guarabira i delstaten Paraiba. Juniors föräldrar kommer härifrån ursprungligen och här bor fortfarande fastrar och mostrar, farbröder, morbröder och allehanda kusiner och lilla mormor, som fyller 83 år i mars.

På tröskeln till Juniors moster Lucinhas lägenhet sitter moster Maria och Antonio Carlos, som är Juniors yngsta kusin. Han var tre år när vi var här sist.

Så här gullig var han då!

Vi är 12 personer från vårt gäng här och våldgästar. Dessutom är moster Marias syster med familj här nu, så vi är utspridda hos olika släktingar. Junior, Lisa, Nando och jag får låna kusin Ailinis (Antonio Carlos storasyster) rum. Det är en jättekul familj. På bilden hälsar Junior på familjens fågel.
Här är pappa Toninho, Terezinhas lillebror, som visar teleskopet han bytt sig till mot sin mobiltelefon.

Och tänk vilken lycka, de har en liten hund! Ett 8 månaders yrväder av äkta pudel, köpt för 100 R. (400 kr)

Här är butiken som Terezinhas bror och syster driver tillsammans. På morfars tid var det en butik man kunde gå in i, men nu är det en disk mot gatan. Här kan man köpa de nödvändigaste matvarorna och om det kniper, så kan man köpa en plastmugg cachassa för 1 R.

Moster Lucinhas son Leví har just öppnat ett litet internetcafé, på det utrymme som var familjens veranda sist jag var här. För 1 R i timmen kan man surfa eller spela. Nu är det skollov och festival i stan, så det är fullt både dagar och kvällar. Just nu är det stängt för kvällen, för alla har gått till Festival do Luz för att lyssna på musik. Hela centrum är som ett stort tivoli med musikfestival. Därför har jag hela internetet för mig själv och kan blogga ifatt lite!!!

Nu ska jag berätta lite om vad vi hunnit med sen vi kom hit. Vi kom på fredagskvällen. På lördagen var det marknad i stan. Här är en familj på väg dit. Paraplyet är för solens skull. Några har redan handlat färdigt. Bra med skottkärra som shoppingvagn!

Här är marknadshuvudgatan. Fyrdubbla rader med marknadsstånd så långt man kan se, och det fortsätter på alla tvärgator.
Vilken fröjd att lördagshandla här! I flaskorna är antagligen sockerrörssprit, kryddad med en sorts bark som ger den bruna färgen.
Levande höns. Ibland är det obehagliga scener. Här finns det inte så många djurrättsaktivister. Men jag tror de flesta av djuren haft det riktigt gott innan de kom hit.

Man kan få fisken fjällad om man vill.

Trafiken till och från marknaden går trögt. Då är det en fördel att ha en mula.

Det är otroligt varmt. Här handlas med kött utan kylanläggningar.

Den här mannen ville gärna visa vad han just valt för bit till middag.

Grillar av olika modeller. Bodde jag här skulle jag genast slå till.

Lutfisk från Norge. Härom dagen fick vi just det till middag. Terezinha hade gjort en maffig fiskgratin av den.

Skulle mitt snus ta slut, kan jag gå hit och köpa mig en tobaksfläta. När jag var i Peru på 70-talet träffade jag en svensk kille som jobbade som biståndsarbetare som själv beredde sitt snus. Han raspade direkt från flätan och blandade med koksaltlösning och fick till ett riktigt gott grovsnus.

Lisa och jag blev kissnödiga. Turligt nog bor en av Terezinhas bröder alldeles i närheten av marknaden. Här får ni en "hemma-hos-bild". Alla blommor är av tyg, men katten är äkta.

Brorsan är frisör.

Det är många som vill bli fina nu till festivalfirandet.

Vi tar igen oss utanför frisörsalongen. På skylten ovanför Junior kan man läsa att klippning kostar 3 R, men om man vill bli klippt helt med maskin kostar det bara 1 - 2 R.

Hemma igen fullastade med varor. Nu ska det bli feijao på färska bönor. Mormor har just ätit frukost.

Lisa och jag gjorde en upptäcktsfärd i utkanten av staden. Här kommer en man som är ute och går med sin ko och ett par kalvar.

En vaquero på väg med en tjur i band.
På andra sidan järnvägsspåret får ett par hästar sin lunchvila.

Vi trodde att stan tog slut bortom torget där vi bor, men den fortsatte med nya små byliknande stadsdelar. Jag älskar de här lite enklare husen med sina klara färger. I de fashionablare delarna har man börjat kakla sina fasader med trista stora blanka plattor.
Vi frågar om vägen tillbaka. Den ene lille gubben har en stor slangbella. Kanke ska han skjuta en fågel?

Husen blir mindre och mindre. Det börjar övergå till små bondhus.

Sen rundar vi en hage som tillhör en lite större gård. Gumman går med en pinne och stöter ner mango. Hon är nog orolig att kossorna ska ta all fallfrukt.
Den här kossan spottade just ut en mangokärna när vi gick förbi. Lisa bjuder den på en ny frukt som hon hittade utanför staketet. Korna här har smak för godsaker!

Utsikt ner mot vårt lilla torg. Jag började få skoskav av allt promenerande.