I väntan på Anticimex

 En förlorad arbetsdag! Anticimex skulle komma för att göra sin rutinkoll, som hör ihop med hemförsäkringen. Avtalad tid mellan 10 och 12, enligt brev, telefonsamtal och bekräftat mail.
Köksskåp urplockade för ändamålet och väg röjd till vind, krypgrund och andra ställen allt enligt instruktionen. Kvart över 12 hade ännu ingen inspektör dykt upp. Jag har massor av jobb som ligger på ateljén, sent ute som vanligt. Så väntan blev en aning stressande.
Ringer till Anticimex kontor. Där har man antecknat att besiktningen skulle vara mellan 12 och 14. SUCK! Snäll som jag är satte jag mig att vänta igen. Ända till kvart över tre höll jag ut. Sen skrev jag ett ilsket mejl till de respektlösa och gav mig av till jobbet.

 Till höger kan ni se mitt pausklotter. Nu har jag börjat på en liten poncho. Den kan vara bra att ha på resa, både som ytterplagg, extrafilt och som underlag att klottra vidare på under tågresor till exempel. Börjar lite trevande i nederkanten. När jag får upp ångan knåpar jag mig uppåt.

 Så här löste jag knäppningen på min lilla syväska.

Locket blev en aning för långt, så jag sydde en liten kanal. Lagom stor för en ätpinne. Kanske blir det en pinne med knoppar framemot sommaren, när täljknivarna kommer fram. Det här får duga så länge.

Broderiet får form

 Min keltiska krumelur är färdigbroderad. Nu gäller det att få till något användbart av den. Det blir en liten väska att ha sygrejer i.

 Så här ser den ut nu, med locket uppfällt. Tanken är att få plats med några trådrullar, kanske en liten sax och en klump bivax i väskan. Nålarna får sitta på den trekantiga fliken.

Undersidan av locket ser ju inte så kul ut, så jag funderar på att fodra den med vinrött linne, som jag har restbitar av.

Sedan återstår att klura ut ett sätt att låsa locket. Kanske med en snodd eller en knapp.

 Under nålfliken sitter ytterligare en trekant. Där ska jag sätta mina skinnålar. De har ju skarpa kanter, så det är bra att de sitter skyddat.

Jag köpte grå, röd och svart vadmal på syfestivalen. Sidstyckena blev svarta. Hoppas nu att vadmalen är tillräckligt filtad för att klara sig ofållad.

Celtic Art

 För några veckor sedan visade Mira sina fina broderier och berättade om sin kärlek till irländsk kultur. Just innan hade jag börjat längta efter att brodera. Hon tipsade om en bok med mönsterbilder från Book of Kells. Jag beställde en genast och nu har den kommit.

Massor av finurliga krumelurer

Jag slängde mig genast in i att försöka få till en kringla. Mina besvär med att rita upp mönster ställde förstås till det. Margaretha "på livets trassliga bastmatta" tipsade om att man kan badda krita genom hålen på sitt mönsterark. Det tror jag skulle kunna fungera, men ännu har jag inte hittat kritpulver. Därför försökte jag än en gång sporra över kopierpapper... det var ju bara en liten figur jag tänkte brodera. Det började bra, men snart gick jag vilse bland prickarna, som alltmer suddades ut när jag tummade på tyget.

Därför tråcklade jag upp några stödlinjer och satt med ritningen för ögonen och satte igång. Det är svårast att börja, sen går det ju som på räls.

Nu börjar det likna något. Kul är det i alla fall. Garnet kommer från Fingerfärda broderimaterial.