måndag 26 augusti 2013

Hittade dörrar ... och skrik i natten!

Häromdagen satt jag och lusläste blocket-annonser på jakt efter fönster och dörrar att använda till lekplatsbygget. Då hittade jag istället såhär fina pardörrar till vårt gamla hus i Lakvik! Sen jag fått makens godkännande, slängde jag mig på telefonen. Idag har jag hämtat dem.

Säljaren tror de är från 1700-talet. I väldigt fint skick. Med lite kärlek och målarfärg kommer de att bli superfina till glasverandan vi ska bygga. Innerdörrar fanns också till, men av något senare datum gissar jag. Vi har ju ungefär två meter i takhöjd, så jag blev så glad att de här dörrarna är så pass låga.

Och se så fina krumelurer till sidostycken, eller vad de nu kan kallas. Nu får vi anpassa verandan efter de här nya skatterna!

Dörrarna kommer ursprungligen från en gård utanför Linköping som hette Tollstorp, men som numera är riven.

Medan jag skriver detta hörs hemska skrik utanför huset. Det är kolmörkt. Klockan är strax efter tio på kvällen. Det prasslar och traskar på tomten. Förtvivlade skärande skrik hörs från flera håll. Jag tänker på Ylle som är kvar i det andra huset... tjugo meter härifrån, bortom en av skrikarna. Jag gissar att vi fått besök av en flock vildsvin. Jag såg spår på vägen häromdagen. Jisses, undrar om jag törs gå hem från ateljén? Vill ju inte bli påsprungen av en flock svin. Och jag som skyllt på grävlingen för att ha plockat våra jordgubbar och brutit av tomatplantor. Kanske det också var vildsvin...

Lekplatsbygget fortskrider

Den här söndagen fick jag en byggarkompis i Lena Djurström och vi monterade reglar på den lilla kiosken. Vi tog hjälp av traktens små barn för att välja höjd på serveringsluckan. Spårhunden Saffran övervakade bygget. Tjejer kan!

torsdag 22 augusti 2013

Lekplatsbygge

 Den här sommaren har jag jobbat på Risten Lakvik Museijärnväg igen, som jag berättat om i ett par tidigare inlägg. När det varit fullt med arbetskraft i kaféet, har jag kunnat koncentrera mig på lekplatsbygge. Det kommer ju alltid barnfamiljer och vi har saknat lekplats för alla ungar.
Under vintern efter förra säsongen har Lena Djurström och jag fantiserat och lagt upp planer. Inspiration har vi bland annat fått från lekplatsen nära min ateljé i Stockholm, Bryggartäppan, som jag har bloggat om tidigare. Nu började vi lite smått med att ta dit leksaker. Briotåget blev genast populärt.

I bakgrunden på första bilden ser man tegelhögen som blivit dumpad bakom stickspåret. Det första jag gjorde av våra lekplatsplaner var att jämna ut den för att utöka den möjliga lekytan. Här ska vi göra en tågövergång med bommar som barnen kan fälla. Vi har också fått löfte om ett gammalt diesellok som vi kan fixa till och måla fint. Det blir kul för ungarna att klättra på och pilla på knappar och spakar, när det blir parkerat på den lilla spårstumpen.

 En ny gunga blev inköpt. Curt och jag skruvade ihop den. Holmen hjälpte oss att gjuta fundamenten. Lena inspekterar.

 Här tar jag första spadtaget till bygget av en liten kiosk, där barnen kan leka kafé och sälja våfflor av tyg.

 Gungorna med klätterställning kom snart väl till pass.

 Vad gör du? frågade barnen när jag grävde. Letar skatter och maskar sa jag såklart.

 När sista turen gått för dagen parkerades bromsvagnen i närheten, så att jag kunde hämta singel. En bromsvagn måste vara mycket tung för att kunna bromsa ett helt tåg, men det lilla jag norpade gjorde ingen skada.

 Igår började jag skruva ihop de första reglarna. Nu är tågsäsongen över och jag kan jobba ostört.

 När huset blir klart ska det se ut som en liten kopia av det gamla våghuset från Mjölby station. Man vägde lastvagnarna intill den. Där inne fanns tidigare avläsningsapparaturen till den stora vågen.

I skymningen var golvet färdigt. Nästa moment blir att resa reglar. Ylle hade tråkigt.

onsdag 21 augusti 2013

Augustikänsla

Varje år vid den här tiden blir jag lite melankolisk. Plötsligt märker jag att naturen tystnat. Fågelkvitter och insektssurr har upphört. Vinden friskar i och lövträden susar, som om de hyssjar på oss.
 Jag och Ylle är ensamma på landet. Den här sommaren har varit intensiv och jag har inte haft tid eller energi att blogga, eller ens läsa era bloggar. Vi har haft många gäster i omgångar. Kul och härligt, men nu pustar jag ut, får tid att jobba ifatt. Här kommer några foton från vår morgonpromenad.