En färg till

Idag har jag äntligen kunnat trycka min tupp igen. Lithofärgen tar så lång tid att torka. Minst två färger till ska det bli. Jag är så himla glad för mina "Ternes Burton register pins" som gör det lätt att passa in papperet perfekt vid flerfärgstryck. Det är Lennart Rhodes gamla press vi trycker på.

Mera högtryck

Nu har jag tryckt andra färgen på ett nytt reduktionstryck. Jag jobbar på en MDF-skiva. Efter varje tryckomgång täljer jag bort lite till. Det innebär att när jag är klar så småningom är stocken förstörd och upplagan blev så stor som antalet dugliga tryck. Skissen på skivan fördes också över på papperet. Det var inte meningen. Men jag ska ju trycka flera färger till, så det kanske syns mindre så småningom.

Den här gången tryckte jag på boktryckspressen. Det var lite pill med att bygga upp under plattan så att höjden blev exakt som en typs höjd. Jag brydde mig inte om att färga in pressens valsar, det blir så mycket att rengöra.

Mera Litografi

Under hösten deltog jag och några av mina kurskamrater i ännu en workshop med mästertryckaren Ernst Hanke på Litografiska muséet. Han visar hur "reduceringsmetoden" går till i praktiken. Den innebär att man kan trycka en upplaga i flerfärgstryck från en enda litografisk sten. På snellpressen Johanna innebär det också att det kan göras under en arbetsdag. För att komma ihåg alla moment i processen filmade jag.
Så här blev den.

Ska jag fortsätta bloggen?

Hej!
Jag har trott att min blogg var oåtkomlig för mig. Det är ett tag sedan jag avslutade det mailkonto jag startade bloggen med. Nu har jag förstått att det går att krångla sig runt och komma åt bloggen ändå. Jag har saknat den litegrann och testar ett tag till. Här kommer en film från hösten när mästertryckaren Ernst Hanke hade ett seminarium på Litografiska Museet om överföringspapper.



Det här är ett sätt att smidigt få över en bild från en teckning till den litografiska stenen. Jag har mycket kvar att lära på det här området, men det är väldigt kul och jag tänker lägga lite energi på det framöver.

Nya tag på Grafikskolan

Nu går jag andra året på grafikskolan i Stockholm. Under sommaren har skolan flyttat från lokalerna i Södra Hammarbyhamnen till stora fina lokaler i Sätra. De första kurserna har varit boktryck, traditionell bokbindning och nu en kurs i kreativa vikningar. Den senaste en kurs jag litegrann bävat för. Vikning av papper har inte precis varit något jag har fallenhet för, men förvånansvärt nog blev jag väldigt inspirerad av även de här teknikerna. Vi har under en vecka hunnit med otaliga knepiga och finurliga sätt att vika och sätta ihop papper. Min kamera var ur funktion till sista dagen, så här visar jag bara vad vi hann med då.
Underst till höger på första bilden visar "skuren rygg". Det syns inte så tydligt, men omslagets rygg har skåror på tvären där tråden korsas. I ryggens fot och huvud låses läggen med extra omtag.
Ovanpå den boken, en "orientalisk bindning", eller "Frensch Binding", där ryggens bindtrådar ligger öppna och omslagets fram och baksida binds med inlagan.
Till vänster en ålderdomlig bindning i kalvskinn där ryggens bindtrådar syns.  I huvud och fot syns låsningen som "kedjestygn".

Omslaget till den orientaliska bindningen är ett misslyckat, eller halvfärdigt screentryck jag gjorde förra terminen. Allihop snabbt ihopknåpade dummies i billigt material, men förhoppningsvis får jag använding av erfarenheterna i framtida projekt.

Stenlitografi, kemi och magi

Det har blivit glest med inlägg på min blogg. Det senaste halvåret är det för att jag har så fullt upp på Grafikskolan där jag pluggar heltid och dessutom försöker hinna med mina illustrationsjobb. Nu sitter jag och pustar i soffan efter ett drygt dagsverke i verkstan. Den här veckan började vi en kurs i stenlitografi. Här är min första sten.
Det är ett digert förarbete innan man hunnit så här långt. Först ska stenen slipas. Då tar man två helst lika stora stenar. Blöter dem och strör ut karborundumgranulat över ytan på den ena. Sedan lägger man den andra stenen ovanpå, greppar två diagonala hörn och börjar röra den i en åtta. Det finns karborundum i många olika grovlekar. Vi jobbade med tre. Först slipade vi stenarna fyra omgångar med den grövsta, med avsköljning emellan varje gång stenens yta slitits till en kalksörja. Vid det skedet borde stenens förra bild slipats bort. Sedan följde vardera två slipningar med två finare karborundumgrus. Kanterna fasas med rasp och fil och slutligen med pimpsten. Ett grovgöra som kan vara tungt beroende på hur stora stenar man har, men meditativt och skönt också.

Bilden ritade jag med lito-krita direkt på stenen. Tekniken uppfanns 1796 av Alois Senefelder. Av en lycklig slump. Det är en lång och fantastisk historia som kunde bli underlag till en film. Stenen som är så bra till tryckning finns bara på ett enda ställe i världen, i Jurabergen i södra Bayern. Bara där är kalkstenen så homogen och ren. Den hade använts i århundraden till golvplattor och bordsskivor.

Alois Senefelder hade länge exprimenterat med olika trycktekniker för att kunna trycka ett av sina teaterstycken på egen hand, efter att tidigare låtit trycka det hos ett boktryckeri och försäljningen knappt täckt omkostnaderna.
Hans mor får besök av en tvätterska som otåligt väntar på att Alois ska skriva en tvättnota, för att veta vad som skickats iväg. Han hittar inget papper och bläcket är slut. Han skriver ner notan på en sten han använder för att riva färg på, med en tusch han använt i sina experiment att få fram täckmedel för sina tryck. När han skaffat bläck och papper skulle han skriva av noteringen var tanken. När han senare skulle tvätta bort skriften från stenen fick han en idé att experimentera vidare. Han gör en kant av vax kring texten och häller skedvatten på. Skedvatten är en blandning av en del salpetersyra och tio delar vatten. Det visar sig då att bara den rena stenen angrips och texten står kvar som en svag relief. Många försök senare hade han hittat en metod att trycka plantryck. Tekniken revolutionerade möjligheten att mångfaldiga bilder. Under mitten av artonhundratalet blomstrade den och fick också konsten att teckna att ta många steg i utveckling och popularitet.

Från tvättnota till "tvättstugelista". Här skriver Hampus upp sig på "trycklistan".

Den här pressen använde jag idag. Jaana vevar fram sin sten, täckt av tryckpapper och en plastskiva vars yta är täckt med fårtalg som glidmedel mot pressen.

Kollar provtrycket.

Max jobbar med sin andra sten. Lito-tusch och stålpenna är hans verktyg.

Fanny gummerar sin etsade sten.

Nu ska gummilösningen torka. Fanny viftar med en "flagga" av aluminium fäst på ett gammalt skaft till ett badmintonracket.

Även Astrid viftar. Snart ska här tryckas.

Hampus och vår lärare Maria Lindström hjälps åt att etsa stenen som har fina laverade ytor som måste behandlas med varierande styrka av gummi och syra på de olika partierna.

Så här blev mitt tryck. Jag är supernöjd. Efter mycket mekande och fixande med sten, slipning, duttning med gummilösning och syra, svampning med vatten, timing, färg, vatten igen osv. blev det till sist en bild. Min hjärna är överbelastad av alla moment, men kul är det!