Bryggartäppan invigd!

Så var det äntligen klart för invigning av lekplatsen i Bryggartäppan. Trängsel och feststämning!

Bland invigningstalarna fanns ingen mindre än Björn Ranelid.

 

Men barnen gillade Clownen Manne bättre!  

 

Våra vänner Bockarna Bruse från Stora Blecktornsparken var också på plats dagen till ära.

Nu öser jag bara på med bilder. Det blev lite för trångt för Ylle och mig, så vi smög iväg till jobbet.

Här fanns jycklare, positivhalaren Jan-Evert och den galne eldslukaren Magnus.

På kvällen, när vi var på väg hem från ateljén, var parken fortfarande full av barn och vi  stannade till för att njuta lite mera.

Här bor Per Anders Fogelströms Henning och Lotten med sina barn.

Något jag gillar är att det inte är en perfekt parkanläggning med gräsmattor och gångar. Här kan i stället fantasin flyga vart den vill. Säkert finns mycket att göra sig illa på och nässlor här och var, men så blir det ju också en liten bild av hur det såg ut här på Söder för inte alltför länge sen.

Sommar i Bleckan och smygtitt i Bryggartäppan

Häromdagen hade jag en barnvaktardag i högsommarvärmen. Krumeluren hade haft ögoninflammation och fick inte gå till dagis. Inte så dumt att få en sån anledning att smita från jobb och andra plikter. Vi drog oss mot Stora Blecktornsparken, där det finns en fin parklek med en massa djur. På vägen ville han stanna vid tulpanplanteringarna. "Jag äääälskar blommor", sa han. Just nu är hela Söder prytt av tulpanbunkar i sjuttiotalsfärger.

 Krumelurens favoritsång för tillfället är den om Bockarna Bruse. Den sjöng han såklart när vi gick förbi fåren i Stora Blecktornsparken. Jag frågade om han inte kunde någon sång om får. Hade väntat mig en snutt Bä bä, vita lamm. I stället gjorde han en genast en framställning av Eric Saades Manboy med koreografi och allt.

 Sen kom vi fram till Bockarna Bruses hage och vi återgick till barnvisan medan vi plockade lite maskrosor åt getterna.

I Bryggartäppan är lekplatsbygget i full gång. Nu närmar sig invigningsdags. Ni kanske minns att jag berättade om den i mars.

Nu ser man bättre hur det kommer att se ut. Det blir hur fint som helst! Den frodiga grönskan och blommande syrener gör det helt oemotståndligt. Syrendoften blandas med den mättade doften av Falu rödfärg och nytjärade dörrar.

14 juni kl. 14.00 blir det invigning med pompa och ståt!

Häromdagen när jag gick förbi, hörde jag en kommentar från en man som passerade - Varför bygger de så skruttiga hus? De ser ju helt fallfärdiga ut!

 Det hade han ju helt rätt i. Jag blir så inspirerad av alla sneda och vinda hus! Jag vill bygga själv i sommar! Här är en bild från i april när jag var förbi och blev visad runt av lekplatsbyggarna. Då var jag orolig att husen skulle vara farliga att klättra på, men jag blev överbevisad om hållfastheten när jag fick se hur stadigt allt är byggt. Det här är som ni ser ett dass i miniatyr. Min ciceron och jag diskuterade om de eventuellt skulle råka användas för sitt ursprungliga syfte. Den här parken har ju länge varit fyllekamraternas favoritplats. "I så fall får vi väl skruva fast dasslocken", sa han.

Bryggartäppan

 Idag händer det grejer! På väg till Konsum slängde jag som vanligt en blick in mot Bryggartäppan, för att se hur det går för lekplatsbyggarna. Efter några bistra vintermånaders stillestånd myllrade det av glada snickare.

 Grunderna var klara i december. Hela tiden har parken varit stängd med gallerstaket. Annars sneddar vi alltid genom den. Den lilla bruna pricken till höger i bild är snickarhunden, som njuter i solen.

 Temat för lekparken är Per Anders Fogelströms roman "Mina drömmars stad". Det är Lekplatsbolaget som står för utformningen. På deras hemsida kan man läsa om deras olika projekt. Krumeluren och jag har varit på Mulle Meck-parken i Solna. Den är verkligen fin.

Ursprungligen var Bryggartäppan en muromgärdad fruktträdgård som tillhörde kvarteret Tegen, norr om parken. Byggnaderna där uppfördes 1720 som en bryggerianläggning, som staten sedan köpte och använde till kronobränneri. 1827 byggdes husen om till sjukhus för fattiga. Nu finns där bostäder och ateljéer.
Själva parken har i alla år jag funnits i krokarna, varit samlingsplats för ett glatt gäng A-lagare. Det har väl irriterat en del och förra sommaren togs parksofforna bort, kanske för att göra det mer A-lagsovänligt. Det hjälpte inte mycket. Snart hade en ny soffa byggts av skräpvirke och gänget sitter ju förresten gärna i gräset. Jag har inte störts av dem. De har alltid varit trevliga när jag kommit förbi och ofta har vi pratat en stund om livet och ditt och datt. Nu blir det spännande att se vilka som kommer att njuta av parken i fortsättningen.