Kinaresan

 Nu har jag börjat komma till mina sinnen igen efter en av de mest spännande resor jag gjort. Äntligen blev den av, resan vi pratat om i så många år, Christina Alvner och jag. Vår vän Shu är på ett längre besök hemma i Kina och vi tog tillfället i akt att hälsa på honom och därmed få en fantastisk ciceron i det stora landet.

Vi landade i Beijing tidigt på morgonen den 13 april, efter en sömnlös obekväm natt på planet. Där möttes vi av en pigg Shu, som hade ett fullspäckat program planerat för oss. Full fart direkt. Han hade bokat rum på ett litet hotell i gamla stan, i närheten av Himelska Fridens torg. In med ryggsäckarna - och ut på upptäcktsfärd.

I närheten hittade vi genast vår drömbutik. Med Shu som kvalitetsbedömare förstod vi att detta var en seriös penseltillverkare. Hit skulle vi komma tillbaka och storhandla innan vi reste hem.

 Första lunchen - nybakade dumplings. Christina filmade förstås det skickliga mathantverket. Till maten serveras alltid varmt vatten att dricka.

 Tiantan-parken. På väg mot Himmelens tempel. Här såg vi gamla människor göra allehanda gymnastiska övningar och här och där dansades sällskapsdanser. Min dator är tyvärr så uråldrig att jag inte kan se mina filmer än. Vi bleka europeer väckte nyfikenhet. Christina blev genast upplockad som foto-motiv av ett ungt par. Vi kallas Halos av kineserna. Så småningom förstod vi att det beror på att det enda ord på engelska, som alla kineser kan är Hallo!

 Himmelens tempel byggdes färdigt under Ming-dynastin. Det är en av Kinas största tempelanläggningar. Den kinesiska arkitekturens idé om balans och symbolism.
Här i (Quiniandian-templet byggt 1420)  tillbad kejsaren himlen och förfäderna om god skörd i samband med vintersolståndet.

 Rött är den kejserliga färgen. Vi fick stanna i dörröppningen och förundras över ringen av oxar i sten, symboliska offergåvor.

 Det runda taket symboliserar himlen.

 Överallt fotograferades flitigt med digitalkameror och mobiler.

 Den blå takfärgen är himlens färg. I varje hörn vaktar djurkretsens varelser.

 Drakmotiven på marmorstolparna anger templets kejserliga status.

 En strid ström av kinesiska turister strövade runt i anläggningen. Många klädda i sina provinsiella dräkter.

Överallt bevakades vi av lejon. Efter en bussresa som kostade 1 krona, har vi tagit oss till den Förbjudna staden.

Första borggården.  Det var omöjligt att fånga rymden i kamerans begränsade utrymme. Den här platsen, som jag sett i flera filmer tog mig i besittning.

 Gård efter gård följde på varann. Området är överväldigande.

 Som en pandoras ask öppnade sig nya vyer.

 En avspärrad del av trapporna. Marmorrelieferna måste skyddas från nyfikna fötter.

 Högtidliga familjer på besök i huvudstaden. Man visade stor respekt för den äldre generationen.

 Våra kameror blev våra ögon.

 Praktiska byxor på småfolket. Blöjindustrin har inte mycket att hämta i Kina.

 En liten skvätt i förbigående.

Här började vi krokna. Pustandes på en soffa fick vi sällskap av en glad farbror, vars yngre släktingar snabbt arrangerade för fotografering.

Jellon.

 Här vandrar vi i den Förbjudna stadens ytterkvarter, där kejsarens bror hade sitt palats.

Shu lämnade oss urlakade på vårt hotell och sa godnatt, men fyllda av all adrenalin den första dagens intryck gett, smet vi ut i gränderna för en öl och....

.... grillade räkor och kycklinghjärtan. Vi hade hamnat i en småstadsliknande del av de gamla hutongerna som ännu inte nåtts av renoveringshetsen.

Nyårshälsning

Jag fick en nyårshälsning från vår vän Shu i morse. Kaninens år.
Vi ses i Beijing, skrev han. Snart hoppas jag kunna hälsa på honom!

Midsommar

I år firade vi midsommar i farmors hus på Färingsö. Vår kinesiske vän Shu har bott där sedan i höstas. Snart ska han åter göra en långresa tillbaka till Kina, landvägen genom många länder. Vi startade firandet vid Färingsö hembygdsgård.



Vi hittade en liten plats för vår utflyktsfilt mitt i vimlet.

Krumlurens första midsommar. Nu har han fått syn på...

...Mormors nykrullade hår.

Hej!

Maya å Jocce.

Olle, Shu och Ylle i samspråk.

Krumeluren och morfaster fasansfull.

Krumelurens eskapader...



Krumeluren har mååååånga sysslingar.

Shu och jag kollade hembygdsgårdens alla insamlade gamla föremål. Här ett bord...

...som kan bli en stol.

Sen fortsatte vi i farmors trädgård. Min kollega Åsa, som Shu känner sedan tidigare var förstås bjuden. När jag skulle förklara vägen för henne, visade det sig att hennes kompis Cissi, scenografen, bor granne, så då var det självklart att också hon blev inbjuden.

Grillad majs hör Brasilianska midsommarfirandet Sao Joaou till.


Badmington med takkänning.

Kinesiskt nyår - Tigerns år

Vi var bjudna att fira det kinesiska nyåret hemma hos Shu, som nu bor i farmors hus på Svartsjölandet. Han hade också bjudit in Lennarts bror och hans familj, som bor i närheten.

Ylle är helt nöjd med att vara i centrum, bland grabbarna, medan Maya och jag försökte snappa upp lite av Shus konster i köket.

Shu bjöd på en underbart god nyårsmiddag. Först fick vi en soppa med kyckling, tofu, frikadeller och krispiga grönsaker. Toppad med färsk koriander, mums. Maya fick förstås en speciallagad vegetarisk portion.

Sedan kom rätt efter rätt fram. Shu hade jobbat hela dagen. Han hade inte ens varit utanför dörren, såg vi när vi kom, för det låg ett fint otrampat pudersnötäcke på gården.

Efterrätt på gång. Friterad banan med glass.

Det godaste jag ätit, sa Marc. Mycket bättre än på restaurang!

Farmor var nog med på ett hörn. Jag tror att hon skulle varit lycklig över att hennes hus fortsätter att vara en plats för fest och glädje.

Farfar också. Han hade nog velat vara med i hatt-spexandet som sedan följde.

Maya har hittat farmors hattlåda.

Vad sägs om denna?

Hatten i taket för Tigerns år!

Det var min tur att vara chaufför, kan man förstå när man ser Lennart bjuda upp dill dans.

Helt OK.

Sötast av alla.

Nu blev det natta!

Man får stå ut med mycket.

Det är inte så lätt att göra konster när man blir filmad. Men envis som han är, Marc, så lyckas det till sist.

Muffa strosade förvirrat omkring. Hon har lite svårt att orientera sig nu för tiden. Nästan blind och så gott som döv. Det var lite dramatiskt en stund. Maya hade släppt ut hundarna på kisspaus medan vi satt och njöt av maten. Det tog ett tag innan vi märkte att hon saknades. Vi fick ge oss ut på jakt efter den gamla damen. Vilse i mörkret och kylan.

En bra bit bort på landsvägen hittade Maya henne. Framför en stillastående bil... "Hon gick rätt in i lyktan" sa kvinnan, som turligt nog stannat och nu redan hunnit gå runt och fråga i de närmaste husen om någon kände igen den förvirrade hunden. Muffa hade inget emot att bli hemburen, trött och frusen som hon var. Som tur var helt oskadd.