Ylle går igång på opera. Åtminstone manliga tenorer. När vi åkte hem från ateljén på måndagskvällen berättade i de radio om Per Grundén, som just gått bort. Inslaget illustrerades av några sånger ur hans karriär. Ylle stämde in, känslosamt och tonrent. Det är inte ofta hon låter oss höra sin djupa stämma. Det krävs en operatenor på radion. Samma sak hände när Luciano Pavarotti gått ur tiden. Även då i bilen på väg från jobbet.
Tack till Lucia Kangur Röed, som låtit mig leka med hennes foto av Ylle!
6 kommentarer:
Det tycks vara vissa ljud och tonlägen som utlöser en del hundars sjungande. Min pudel stämde in i klockringar, blockflöjt, orgel och en del sopraner. Inte utan att jag förstod honom - finns saker som skulle få mig att yla, om jag inte vore så väluppfostrad.
Margaretha
Måste de ha dött också???
haha hon är så underbar :) fint kollage mamma mu
kram
margaretha, Det måtte ligga väldigt djupt i det nedärvda beteendebagaget. Måntro vi också skulle må bra av att släppa ut vårt ylande vid behov:)
Mira, Kanske är det så. Jag och Jessica skrattade gott när jag läste din kommentar.
Ylle - en operatalang.
Ja, varför inte!
Hundelegi över avliden tenor...
Skicka en kommentar