För ungefär en månad sedan ringde en barndomskompis till mig. Sedan vi slutade 9-an hade vi träffats en gång, för sådär 26 år sedan. Det visade sig att han var på besök i Stockholm och jag var på ateljén för min varannandagssovöver-session. Vi beslöt att träffas över en middag på Fox. Jag jobbar ju nästan jämt men äta måste jag ju ibland. Det blev en kväll med så mycket prat att vi nästan inte rört vår mat när klockan slog 24. Vi hade såå mycket gemensamt. Våra situationer på senare tid hade också beröringspunkter med stora familjer och flergenerationsboende, leukemi och annat.
Idag var jag i Linköping för att öppna min pappas bankfack. På hemväg tänkte jag ta vägen förbi min barndomsvän. Jag sökte hans nummer på 118118 och hamnade hos hans mamma. Min kompis var komiskt nog i Stockholm på jobb.
O vad roligt att träffa henne. En 90-årig pigg kvinna. När jag senast träffade henne var jag en bufflig fjortis som provocerade med att rapa utan anledning. Nä förresten, rapade gjorde jag nog i andra klass, men resten är sant.
Bloggvännen Elisabet brukar ju visa fönster. Detta är min barndomsväns mammas köksfönster. När jag letade mig fram till huset såg jag ett gäng kronhjortar hukande för regnet under ett stort träd. Jag blev bjuden på te och hembakta bullar. Ylle gjorde konster mot betalning av ostbitar och drack ur kattens vattenskål.
1 kommentar:
Vilken hemkänsla med den stolen!
Och vilken fantastisk utsikt!
Skicka en kommentar