Kvällslek

Nere vid Gröna Udden har kommunen satt upp leksaker för vuxna. Det måste vi testa!

Öppna förskolan

Idag är jag mormor hemma i Kungsängen. Krumelurens pappa Junior är "shaper" och bygger vågsurfingbrädor. Han har sin verkstad i vårt uthus och nu är det högsäsong. De tuffa surfarna utnyttjar höstvindarna vid havet i Nynäshamnstrakten. Det sliter på surfbrädorna och många behöver lagas. Det lär finnas en sten ute vid Torö som kallas Juniors sten... när surfarna krockar med den får Junior mer jobb. Så nu har den lilla familjen bott här hos oss några dagar.

I morse gick vi till öppna förskolan, Krumeluren och jag. Det är en fantastiskt bra inrättning. Alldeles gratis. Krumeluren har varit där en hel del, men idag var första gången för mig. Jag blev runtvisad av en snäll förskolelärare i de olika lekrummen. Har man med mat finns kylskåp och ett litet kök. Halv elva börjar sångsamlingen varje dag. Idag var det rytmik. Kuuul. Men det tar på krafterna att leka med alla barn. På hemvägen hann vi bara gå 100 meter innan Kanelbullen somnade.

Då hämtade jag Ylle och tog en barnvagnstur neråt Mälaren. Där hade de vitkindade gässen sångsamling vid stenskramlet.

Keramikdrömmar

En av mina skålar från keramikhelgen hos Bi. Christina Alvner fotograferade.

För snart ett år sedan åkte jag till Striberg på keramikhelg hos Bi Berg med ett gäng bloggdamer. Lisette, Kesu och förstås Christina Alvner som bor där och skramlade ihop oss. Det blev också en inspark i bloggvärlden för mig och vid vår andra helg där, jag gjorde mina första vingliga inlägg.
Idag när jag uppdaterade inlägget om terrakottaarmén, börjar jag längta efter att kladda ner mina händer igen. Kerstin Törngren Lind, som gjort verket Kejsarinnans armé har en hemsida som jag tittat runt på. Hon har bland annat varit i Malawi och lärt sig afrikansk keramik. Hon har en länk till ett ställe vid Malawisjön, dit man kan komma på två eller tre veckors kurs. Nån mer som blir sugen?

Terrakottaarmén... och Kejsarinnans

Det är höstlov på Nyckelviksskolan, så idag gick Maya, Krumeluren och jag på museum medan mamma Lisa pluggade. Svårt att välja bland alla utställningar vi vill se, men så valde vi Östasiatiska muséet och den kejserliga Terrakottaarmén. Medan jag skriver det här kommer Jessica och berättar att Mira också varit på samma utställning. Med bättre kamera och stadigare hand än jag... men jag lägger ändå in några bilder. Vi strosade runt i egen takt och njöt av allt och brydde oss inte om någon guidegrupp.

Utställningen visas nere i ett bergrum, som sprängdes 1940, för att marinkommandochefen och örlogsvarvschefen med staber skulle flytta ner där om kriget kom hit. Det första man ser är ett fyrspann som drar en täckt vagn av brons. Bronsvagnen är en kopia, men alla lerfigurerna är original.

Den förste kejsaren, Qin Shi Huangdi, enade de sex stora kinesiska rikena till ett enda och styrde det mellan 221 till 210 f. Kr. Terrakottaarmén skulle försvara Qin Shi Huangdi i livet efter detta. Här ser vi en av officerarna. Den märkliga huvudbonaden knuten under hakan visar hans rang. Ursprungligen har han hållit en lång lans i ena handen och antingen en sköld eller ett svärd i den andra.

Här står en fotsoldat med toppig mössa. Alla figurerna har olika drag och uttryck. Bakom honom ser vi en körsven.

 Han styr sina hästar med stor koncentration.

 

 En bågskytt står beredd på strid.

Den här rustningen består av en massa stenplattor, sammanfogade med kopparremsor. Man gissar att kejsaren tänkt sig behöva förstärkning av rustningar till sin armé, eller så var de avsedda för de höga ämbetsmän som begravts nära kejsarens egen grav. Att man valde att göra rustningarna av sten kan ha varit för att avstyra attacker från onda andar. De skulle inte klarat angrepp av vapen av järn eller brons. Sammanlagt har 87 kroppsrustningar och 43 hjälmar hittats vid utgrävningarna.

 I nästa bergasal rider kavalleriet förbi.

Här är figurerna i mindre skala. Allehanda boskap och tjänare. Kon kanske hade riktiga horn när det begav sig.

En av grisarna är helt klart gravid. Gott om proviant för kejsaren och hans folk.

Modell av ett hus. Handynastin, 206 f.Kr. - 220 e.Kr. Porten framför är från Västra Handynastin 206 f.Kr - 9 e.Kr.

Krumeluren tyckte att det var en rolig utflykt och han hade lika stor glädje av stenarna i kanten som av alla figurer. Han lullade omkring och hejade på alla museibesökarna.

 Uppe i Östasiatiska muséet hittade vi ett gäng damer med fantastiska miner och nätta små lotusskor på parad. Det är ett verk av Kerstin Törngren Lind. När vi var där fanns ingen skylt eller ledtråd till vad det var eller vem som skapat dem, men idag på fredagsmorgonen hittar jag i DN en annons där det står att hennes utställning, Kejsarinnans armé, börjar idag 22 oktober, så de var helt enkelt inte riktigt klara med "hängningen" när vi var där.

 Skalman tittar glosögt upp när vi går förbi.

 Museets egen port är också pampig!

 Ut i kylan igen. På med vantarna!

Kuryakin

Oj vad tiden går! Igår lyssnade jag på P3 Lab när jag satt och jobbade. Fick höra en intervju med Petter Gjöres och Johan Norberg som berättade om sitt band Kuryakin och sin nya skiva, A new day. Å vad glad jag blev! Petters familj var våra favoritgrannar när vi just flyttat till Kungsängen. Min teckning är ett försök att visa hur han såg ut när vi först träffade den sprallige lillgrabben på dagiset Geologen. Med nyss utslagna framtänder,  halmgul kalufs, Polarn&Pyretrandig och med uppnosiga näbbtofflor.
Genom åren har vi lyssnat till hans cellospel på många skolavslutningar, musikskolekonserter och allt möjligt musicerande på fester hemma i Kungsängen.

 Och nu kan ni alla få höra vad det blev av pilten. klicka och njut!
 Myspace by Kuryakin

Ylles okända förfäder

Mycket är höljt i dunkel, när det gäller Ylles gamla italienska släkt. När vi städade i hennes lådor, trillade det här fotot ut. Vi gissar att det är gammelfarfars farfars ogifta mostrar. Kända för sin utsökt mustiga matlagning.

Moster Lucinda till vänster i bild, var mycket sträng och höll noga på att alla familjens valpar skulle ha fint borsskick. Hon höll också sin syster Gina, till höger på bilden, under herrans tukt och förmaning och tillät inget gläfsande i köket. Det hjälpte dock föga. Gina var en riktig pratmakare och berättade historier dagarna i ända.

Ett stort tack till Lucia Röed, som bidragit med material till denna bild.

På spaning efter barn

Nu har Lisa börjat skolan igen och jag får vara barnvakt ett par timmar, några dagar i veckan. Nytorgets lekpark ligger bara ett stenkast från ateljén. Krumeluren tittar storögt på alla barnen. Här får ni en glimt av hans kontaksökarteknik.