Sommarvärme

 Nu övar vi bländarval på fotokursen. Förra veckan var det tidval. Jessica fotade mig igår när jag gjorde första uppgiften. Såg rätt kul ut, men var svårare än jag trodde.

Nere vid Gröna udden hördes stoj och skratt. Någon skola hade friluftsdag skulle jag tro. En mamma och hennes lillkille lekte med en drake. Ylle och jag strosade länge och blev extra sena till jobbet.

Till sist slänger jag in en bild från igår. Jag gick förmiddagspromenaden på tippen i Hässelby. Då kom jag att tänka på några bilder som jag sett, men inte kunnat göra för att jag inte haft något foto snett uppifrån ett stadsområde. Grejen är att försöka få det att se ut som ett landskap till en modelljärnväg eller liknande. Här är mitt första försök.

Jalmars lidande

Jag är kattvakt den här veckan. Olle (son) är i Blekinge och gräver med sin arkeologikurs. Katten Jalmar, en fin bondkatt på tio år blev kattbiten i frambenet i januari. Kattbett är luriga. Nålvassa tänder går djupt. Det blev ett infekterat sår. Efter några veckor hade såret läkt, men Jalmar slickade på sårskorpan och infektionen tog fart igen. Veterinärbesök, antibiotika, tratt. Flera omgångar den här våren. Nu är benet fint, men för att inte upprepa tidigare misstag att ta bort tratten skulle Jalmar vara i husarrest med tratt nån vecka till. Gårdagskvällen gick "sådär". Fyra gånger slet han av tratten.

I morse for jag till jobbet och lämnade en sovande katt med tratt. Jobbade sent och bad Lennart gå och titta till Jalmar när han kom från jobbet. Han ringde mig och sa att tratten var bortriven igen, men att Jalmar mådde bra och att han väntade med att sätta på den tills jag kom hem. När jag väl kom hem fann jag Lennart i sonens hus med dörren på glänt men ingen katt. Jalmar hade smitit ut den luringen. Jag förstår honom. Husarrest är inte kul.

Nu har jag låst upp kattluckan och väntar. Jalmar kommer väl när han blir hungrig.

Fotokurs

Jag hatar att läsa manualer. När jag köpte ny kamera beslöt jag att jag behövde gå en kurs. Det var säkert tjugo år sedan jag senast hade en systemkamera och då var den ju analog. På Folkuniversitetet hittade jag en kurs på tre lektioner, med inriktning just på att lära sig systemkamerans knappar och inställningar. På bilden ser vi vår lärare Björn Babba Callius förklara för några av kurskamraterna hur man enkelt kan mäta ljuset när man tar porträtt i motljus.

Här skulle vi jobba två och två i någon slags zen-meditativ uppgift. Det funkade "sådär". Vi är ännu så fokuserade på tekniken. Lokalerna är dock inspirerande med det öppna galleriet med stora takfönster.

Vi pratade också om fördelarna med svartvita bilder. Det inspirerade mig att leta bland mina gamla foton och testa hur de kan bli som svartvita. Rooooligt!

Bokskogspromenad

 Äntligen blev det varmt igen. Tänk vad allt blir lättare. Energin återvänder. Förra helgen blev vi varse mjölbaggar i köksskåpet. Det blev utrensning och rengörning. Alla torrvaror som såg OK ut packades i plastkassar för en reningskur i frysen. Ingen müsli eller havregrynsgröt på hela veckan. I flera dagar jagade jag sen överlevande baggar som kröp fram ur springorna, men idag beslöt jag att det var lugnt att plocka in varorna i skåpen igen.  Sen längtade jag ut i solen. Det är inte ofta jag får med mig Lennart ut i skogen, men det glada vädret gjorde också honom promenadsugen.

 Dagens mål blev bokskogen på Stäksön.Nånstans där det gick att gå lätt i sandaler var önskemålet. Först såg det ju bra ut...

Men snart upptäckte jag att jag tagit lite miste på vägen. Vi måste passera  ett litet träsk. Ylle  passade såklart på att ta ett dopp i ävjan.

 Märkligt hur en gammal böjd pil kan skjuta nya friska skott.

 Vi hittade till sist bokskogen. Jag har varit där många gånger, men då kommit från andra hållet. Bokskogen är som vackrast just när löven börjar spira. Då är marken täckt av sippor. Nu hade redan lövverket byggt sitt tak och vi traskade fram i fjolårslöven. Ingenting kan växa här i skuggan. Mitt i skogen står ett gammalt monument över en älskad hustru:
"Helena Charlotta af Ugglas, född 1786, gift 1807, död 1828.
Sannare tårar än saknaden egnar hennes minne, uttryckte aldrig menniskohjärtat; ty huldare maka, säkrare wän, ädlare menniska än hon har jorden icke burit."
Minnesvården restes 1834.
Runt om i skogen finns flera minnesplatser, gravar, för älskade hästar och hundar.

Sedan travade vi vidare mot ruinen av borgen på Stäksön. Här ett kopparstick av A Perelle ur Erik Dahlbergs Suecia Antiqua, från 1670-1674. Om man ska tro det, så syntes fortfarande på 1600-talet höga murar av borgruinen.  Nu syns mest en gräsklädd kulle.
Redan på 1100-talet var Stäket befäst och tillhörde ärkebiskopen. Själva borgen benämns första gången i slutet av 1300-talet. Den tillhörde länge kyrkan men under 1400-talet fick ärkebiskopen avstå borgen. Den brändes 1434 för att inte frihetskämpen Engelbrekt skulle kunna förskansa sig där. Under senmedeltiden kom borgen åter i kyrkans ägo. I början av 1500-talet var Gustav Trolle ärkebiskop. Han sympatiserade med den danske unionskungen och anklagades därför för landsförräderi. 1518 togs Trolle till fånga och borgen revs efter beslut från riksmötet. Det blev upptakten till Stockholms blodbad 1520, då ärkebiskopen med hjälp av den danske kungen fick sin hämnd.

Ordet "stäk" är besläktat med stock och förmodas syfta på de pålar man slog ner i sjöbottnen för att spärra en farled.

Erins trädgård

 Vår altan är en utmärkt plats med god överblick över Erins domäner.

 Eftermiddagssol och lite kyligt idag.

 Jag är så fascinerad av detta ljudlösa djur, som dyker upp från ingenstans särskilt när man har bråttom. Vältrar ut sin sensuella kropp framför fötterna på en och så tydligt uttrycker att hon JUST NU kräver att bli borstad med kardan. Lyder jag brummar spinnandet igång och hon vrider sig njutningsfullt så att jag ska komma åt på de ställen hon vill bli borstad. Det innebär att det är näst intill omöjligt att borsta de ställen där hon har tovor. Man får vara listig och snabbt dra några tag där innan hon vrider sig igen. Det kan ta flera dagar innan tovan lossnar. Men många små kel och borststunder ger resultat till sist.

 Plommonträdet blommar så fint.

 Ännu finns några enstaka påskliljor kvar bland fjolårsgräs och torra blomstänglar i den otuktade delen av trädgårn.

Äggbatik

Pysselkväll med äggmålning. Lisa och Maya hade blåst ur några ägg. Innehållet blev till pannkakor för ett par dar sen.

Vi använder vanlig äggfärg som man köper i mataffären till påsk. Det man vill ha vitt täcker man först med stearin. Som "penslar" hade vi tändstickor och hårnålar.

Avskrap av stearin värms i en sked över ett värmeljus. Vanligtvis ställer vi skaftet i en potatis, men alla potäter var uppätna så den här gången fick en rödbeta tjäna som hållare.

Ju längre man håller ägget under ytan desto mer intensiv blir färgen. 

Lager på lager stearin med dopp emellan. Krumelurens och Lisas rosa ägg som det såg ut när han gick och lade sig.

När man är nöjd värmer man ägget över ett ljus och torkar av stearinet.

Olle jobbade med nyanser av blått.

Iroda jobbar detaljerat och har en plan.

Mayas och Nils ägg...

...och mitt.

Till sist blev också Irodas ägg färdigt. Alla så olika och så fina!

Påskmorgon