Koalor hade vi spanat efter under hela resan, så snart vi var i eukalyptusskogar. Nu var det verkligen på tiden att få se några. På Phillip Island finns ett koalareservat, dit vi åkte.
Ändå var det inte lätt att hitta några. De är väldigt stillsamma djur och sitter ofta rätt högt uppe i trädkronorna. Det var nästan som när man letar trattkantareller om hösten. När vi väl fått syn på en koala, hade ögonen kalibrerats och vi såg plötsligt fler och fler.
Flera sorters papegojor såg vi också, men det var bara en som var stillsam nog för att fastna på kort.
Wallabys fanns också. De tog sig lätt över inhägnaden som hindrade koalorna från att smita.
4 kommentarer:
Vilka bilder,vilka ställen ni får vara med om. "Trattkantarellkoalorna"
är en höjdpunkt. De rör till det i hjärtat på ett särskilt sätt...för att inte tala om den lilla fågeln med blå blomma på kinderna, ja allting.
Nu ska jag läsa fast mig här på din blogg, njuta och ha det gott.
Önskar er detsamma där ni är!
Glad påsk, något försenat
Fantastiska bilder! Även om jag inte med bästa vilja kan förstå hur man kan tycka att en Koala är det sötaste och kramigaste på denna jord, för att inte tala om det gräsliga ljudet den frambringar....
Åh vad jag älskar såna här resereportage - nu har jag sagt det en gång till :-)
Nu ska jag läsa tillbaka några snäpp här på din blogg.
Vilken härlig resa och vilka fina bilder! Blir helt betagen i den lilla grå fågeln med turkos dekor i ögonvrån!
Skicka en kommentar