Öronbedövande

Igår hade jag lite tid för mig själv, medan Lennart gick på möten. Jag tänkte mig en lugn dag med fågelkvitter i den botaniska trädgården som jag hört så mycket om. På väg till spårvagnen stannade jag till vid en gatukonstnär och hans utrullade verk.

Jag gjorde en donation. Det vore ju synd om konsten skulle dö.

När jag sedan klev av spårvagnen möttes jag av ett öronbedövande vinande och påmindes om att det pågår en liten biltävling i Melbourne de här dagarna. Jag blev nyfiken och spatserade mot ljudet. Tänkte att det nog var alldeles om hörnet. Det var en bit att gå. Väl framme var oväsendet nästan outhärdligt.

Den som vill kan klicka på filmen och få ett litet smakprov.

Jag hade inte den minsta lust att gå in på området, men om jag haft det, skulle jag fått rannsaka mig själv utifrån det digra regelverk som stod anslaget vid ingången.

Jag vände i stället tillbaka mot parken. Övervägde att ta spårvagnen till andra sidan stan för att undkomma missljudet, men när jag närmade mig grönområdet tystnade plötsligt bilarna och jag tyckte mig hamna bland änglar, eller snarare fjärilar.

Här finns ett monument över de soldater som stupade i det allra första slag vid västfronten under första världskriget som australiensiska bataljoner deltog i. Slaget vid Fromelles 19-20 juli 1916.

Slaget utvecklade sig till en katastrof för australiensarna och man förlorade 5533 man. Under dagarna som följde lyckades räddningspatruller hämta 300 skadade från ingenmansland. När en av soldaterna bar sin skadade vän hörde han ett rop på hjälp: "Don't forget me, Cobber!"   Skulptör Peter Corlett.

Jag kände mig så tagen att jag behövde en fika. Där fick jag själv utkämpa några bataljer med en fräck duva, som ville åt min majsmuffin.

Några bilder från botaniska trädgården följer om en stund.