måndag 13 juli 2015

Tåget tuffar och jag bromsar

Stinsen Olle i sin fina uniform kollar en sista gång innan han ger klartecken för avgång. Destintaton Risten med mellanstopp vid Rosenhills station.

foto Aysin Karul
Jag är bromsare.Vår bana är lite backig, så i nedförsbacke är det jag som ser till att färden går mjukt och smidigt. Vid växlingar där loket byter från att dra till att skjuta på är det bra att tågsättet är bromsat när loket kopplas till igen. Några gånger korsar vi landsväg på vår färd. Då är det också viktigt att vara på alerten. Det gäller att ha synkontakt med lokföraren och ge klartecken med utsträckt arm där. Om något fordon eller någon levande varelse är farligt nära, är det vifta som gäller. Många tons fordon tar ett tag att bromsa även om marschfarten inte brukar överstiga 10 km/h.

Idag var Gert förste konduktör. Han gillar att berätta och har i många år jobbat på Tekniska Muséet. Därför delegerar han gärna biljettklippandet till unga adepter medan han håller låda om banan, historia och teknik.

Bagage som väntar på sitt tåg vid Lakviks station.

Lilla caféet har idag fått några "nya" gamla reklamskyltar. 

Krumeluren gräddar virkade våfflor med dito sylt och grädde. Lilla Varför springer och serverar gästerna.

Kaninen Albin fick följa med till Stationen. Här spanar han in växtligheten vid ett stickspår som inte används. Mycket smaskigt tyckte han.

Unga resenärer bekantar sig med Albin. Han är en väldigt lugn och social kanin.

lördag 11 juli 2015

Finbesök i Lakvik

 Äntligen är det fullt hus igen här i Lakvik. Krumeluren med familj kom med sin kanin Albin och Juniors jobbarkompis med son, som jag kallar lilla Varför. Han är tre år och har många frågor. Det är sällan jag har något bra svar.


 Att vattna är kul.Vrida på munstycket och få till olika strilar spännande.

 Albin har varit innekanin i hela sitt liv. Han har nyss kommit till Krumelurens familj. Nu funderar vi på vilken sorts utebur vi ska bygga.

 Krumeluren tränar på hur man kan vara en bra "storebror". Det är ibland knepigt när man varit van att vara minst och gulligast hela livet.