On the road

Sista dagen i Melbourne var det mycket musik. Det pågick en internationell matmässa. Vi hamnade i Thai-kvarteren. Förutom alla matstånd pågick uppträdanden och workshops.

Lite längre bort fick barnen delta. Det var en fest i färg och form.

 Jag fastnade särskilt för det här gänget smågrabbar.

 Måndag. Då var vi på väg igen. Vår arbetsvecka i Melbourne gick snabbt. Nu har vi en dryg vecka kvar av vår Australienvistelse. Idag hyrde vi en bil och for västerut på ”Great Ocean Road”. Vi hyrde också en GPS, som framför allt hjälpte oss ut ur Melbourne. Lennart får köra. Vänstertrafik är läskigt. Jag är glad att jag klarat mig en vecka från att bli överkörd som fotgängare.

 Vi nådde havet vid Torquay. Surfarnas högborg. Många av surfmärkena lär ha sitt ursprung här. Efter ett par dagars regnande var det trevligt att se solen igen. När vi kom till Melbourne var det värmebölja och 35 grader varmt. Redan dagen efter dalade temperaturen och blev ”svensk sommar” och vidare till kylig svensk sommar. På uteserveringarna sattes infravärmen på. I Torquay hittade vi ett ”Myrorna” och Lennart köpte shorts och badbrallor. Inget mer badande i kallingar på den här resan:)

 Gubben vilade i gungan efter hjärngympan bakom ratten, medan jag vandrade ut på sanddynerna och mötte tidvattnet och en dam med en nybadad Bordercollie.

Den här veckan tänker vi ta som den kommer. Stanna när vi hittar något att se. Nästa stopp blev en fyr vid ett ställe som kallas Split Point. Vi hade just innan vi stannade sagt att i de här buskmarkerna vågar vi oss inte ut barbenta och i sandaler. Vid första anblicken tyckte jag detta var en kapad ormsvans av skaplig tjocklek. Men när jag lugnat mig såg jag att det bara var en överkörd stackars ödla. Vi håller oss ändå till stigarna ormrädda som vi är

 I motljuset ser man hur vattenångan från havet klättrar uppför de eftermiddagsvarma klinterna. Vi läste på en skylt vid fyren hur vädersystemen fungerar här. Luftströmmarna cirklar åt ”fel” håll här söderut och vid pålandsvind i samband med lågt lufttryck kan vågorna då bli väldigt höga. Det är väl det som surfarna söker.

Nu har vi tagit in på ett motell i Apollo Bay, som taget från en amerikansk road movie. Bilen parkerad utanför dörren. Vi föll för den stora skylten om WIFI. Det var dock inte så bra som det lät. Vi fick betala en slant för att få inloggningsuppgifterna. Det visade sig att bara en av oss kunde vara inloggad. Dessutom är det begränsad datamängd. Superkrångligt att logga in och ut. Vi har varit bortskämda med fri WIFI på både caféer och boende i Melbourne, så det här känns stenålder. Ska det vara så här resten av resan blir det glest mellan blogginläggen.