Christina: Hi hi, det påminner mig om när vi tog med en av Lisas utländska kompisar, en söt kille som gillar killar, till Drottningholm. Han ville så gärna bli fotograferad med armen om axeln på den generade bassen som stod med byssan på vakt vid slottet.
Hahahahaha! Och vet du vad jag kommer att tänka på då? I korthet: I många år var jag reseledare i Skottland. På varje rundresa besökte vi en riktigt bra skotsk show med haggis, kiltar, säckpipemusik - you name it. En kväll hade en annan reseledare en grupp blinda med sig. Hon hade bett säckpipeblåsaren stanna kvar en liten stund för att hennes blinda resenärer skulle få se, d v s känna på hans fina uniform. Gissa om han ångrade att han sagt ja när 24 par händer trevade över hans fina, höga strutsmössa (skottar har inte björnskinn), säckpipan, dolken som de har innanför höger strumpa, den lilla väskan på magen, kilten ... Jag gick förbi och viskade i hans öra att snart skulle hemlighetem om vad skottar har under kilten vara avslöjad. Han log inte ens. Hihi!
Vad månde röra sig i den oberörde knektens huvud?
9 kommentarer:
Jess!!! Underbart! Mera!
Tack! Jag slickar i mig din uppmuntran.
Ha ha, han ser ut som högvakten som måste vara helt oberörda vad som än händer runt omkring ;)
Snart tror jag han börjar fnissa....
Christina: Hi hi, det påminner mig om när vi tog med en av Lisas utländska kompisar, en söt kille som gillar killar, till Drottningholm. Han ville så gärna bli fotograferad med armen om axeln på den generade bassen som stod med byssan på vakt vid slottet.
Jag tror som Chris att han bara tänker: ”Jag känner inte de här figurerna, jag bara står här.”
Det är så häftigt att han har en stol där bredvid sig så sötingen kan hålla armkrok!
åh va fiint du har gjort!!!!! det är jätteskojjigt! :D
du är så duktig och påhittig!
kram maya
Hahahahaha! Och vet du vad jag kommer att tänka på då? I korthet: I många år var jag reseledare i Skottland. På varje rundresa besökte vi en riktigt bra skotsk show med haggis, kiltar, säckpipemusik - you name it. En kväll hade en annan reseledare en grupp blinda med sig. Hon hade bett säckpipeblåsaren stanna kvar en liten stund för att hennes blinda resenärer skulle få se, d v s känna på hans fina uniform. Gissa om han ångrade att han sagt ja när 24 par händer trevade över hans fina, höga strutsmössa (skottar har inte björnskinn), säckpipan, dolken som de har innanför höger strumpa, den lilla väskan på magen, kilten ... Jag gick förbi och viskade i hans öra att snart skulle hemlighetem om vad skottar har under kilten vara avslöjad. Han log inte ens. Hihi!
Hihihi, tack Kesu för den berättelsen!
Skicka en kommentar