Jag hade Ylle med mig och ville helst inte ge mig in i trängseln. Vi stod lite i utkanten tillsammans med barnfamiljer och en hel del andra hundägare.
Ylle blev alldeles exalterad när applåderna dånade efter varje talare. Hon verkade övertygad att alla applåderade henne och förväntade sig förstås godis. Däremellan låg hon lugnt och väntade på nästa applåd.
På kulturhusets vägg klättras det.
Skönt när vi äntligen började gå mot Israels ambassad.
Här kommer några videosnuttar som jag hoppas kan förmedla lite av stämningen från dagens demonstration.
"Arga gubben" som alltid brukar stå och gasta från sin balkong när det är demonstration vid Israels ambassad hade inte ens hunnit få på sig kallingarna idag. Men till och med han var så tagen av dagens händelser att han apploderade talen. Det har jag aldrig tidigare sett.
Efteråt gick Lennart och jag och letade efter en uteservering där vi kunde ha Ylle med när vi åt. Vi hittade en italiensk restaurang. Strax hamnade vi mellan en liten Chihuahuaherre och en ståtlig Vorsteh. Ylle som just idag börjat löpa hamnade alltså mitt i smeten.
Restaurangen visade sig vara väldigt vänligt inställd till hundar. Strax kom kyparen och frågade om Ylle ville ha vatten. Man får till och med ta med hunden in, men bara i baren.
Vorstehn Torsten är ett 7 månaders charmtroll som lockade många förbipasserande att pussas.Det fick oss att för en stund samla oss efter dagens förtvivlan och vrede. Men inte att släppa taget.
FÖRDÖM ISRAELS ÖVERGREPP MOT FREDLIGA SOLIDARITETSAKTIVISTER!
FORTSÄTT ATT VISA VÅR AVSKY MOT DESSA ARROGANTA MÖRDARE!
KRÄV BOJKOTT MOT ISRAEL!
5 kommentarer:
Önskar att jag varit där! Blir tårögd av filmerna! De gamla ramsorna vi lamt ropat andra gånger dånande på det sättet måste ha varit mäktigt!
Skönt med lite hundpussar och en arg näck gubbe ;-) Det lättade lite. Härlig uppslutning! Tack för filmsnuttarna!
Härligt att så många engagerar sig! Jag önskar också att jag hade varit där. Här i Kairo vågar jag inte ge mig ut i demonstrationer däremot.
När arga gubbar plötsligt stöder en, då vet man att man är på rätt väg!
Hälsningar från Marianne i Kairo
Lisa: Din närvaro rent andligen kändes ändå i tåget. Välkommen nästa gång.
Eva: Tack för din kommentar. Jag har varit så bedrövad de sista dagarna att det nästan kändes otillbörligt att berätta om det vanliga livet och hundglädje i detta allvarets inlägg. Dina ord värmer.
Marianne: Varmt välkommen! Jag blev så glad att hitta till din blogg genom Annikas kommentarsfält.
Tack detsamma! Jag svarade inte på din kommentar hos mig eftersom jag skrev att jag inte skulle diskutera i kommentarerna på det inlägget. Om jag svarar dig måste jag svara alla ...
Skicka en kommentar