Demonstration för Ship to Gaza

Ett till bredden fyllt Sergels Torg mötte oss när vi kom till måndagskvällens demonstration till stöd för Ship to Gaza. Det märktes att dagens massaker på de fredliga aktivisterna hade upprört många som vanligtvis aldrig brukar demonstrera. Det var mäktigt!

Jag hade Ylle med mig och ville helst inte ge mig in i trängseln. Vi stod lite i utkanten tillsammans med barnfamiljer och en hel del andra hundägare.

Ylle blev alldeles exalterad när applåderna dånade efter varje talare. Hon verkade övertygad att alla applåderade henne och förväntade sig förstås godis. Däremellan låg hon lugnt och väntade på nästa applåd.


På kulturhusets vägg klättras det.

Skönt när vi äntligen började gå mot Israels ambassad.


Här kommer några videosnuttar som jag hoppas kan förmedla lite av stämningen från dagens demonstration.










"Arga gubben" som alltid brukar stå och gasta från sin balkong när det är demonstration vid Israels ambassad hade inte ens hunnit få på sig kallingarna idag. Men till och med han var så tagen av dagens händelser att han apploderade talen. Det har jag aldrig tidigare sett.


Efteråt gick Lennart och jag och letade efter en uteservering där vi kunde ha Ylle med när vi åt. Vi hittade en italiensk restaurang. Strax hamnade vi mellan en liten Chihuahuaherre och en ståtlig Vorsteh. Ylle som just idag börjat löpa hamnade alltså mitt i smeten.


Restaurangen visade sig vara väldigt vänligt inställd till hundar. Strax kom kyparen och frågade om Ylle ville ha vatten. Man får till och med ta med hunden in, men bara i baren.

Vorstehn Torsten är ett 7 månaders charmtroll som lockade många förbipasserande att pussas.
Det fick oss att för en stund samla oss efter dagens förtvivlan och vrede. Men inte att släppa taget.

FÖRDÖM ISRAELS ÖVERGREPP MOT FREDLIGA SOLIDARITETSAKTIVISTER!
FORTSÄTT ATT VISA VÅR AVSKY MOT DESSA ARROGANTA MÖRDARE!
KRÄV BOJKOTT MOT ISRAEL!

Vansinnesdåd mot Ship to Gaza

Jag hittar inte ord för vad jag känner. Israel har visat sitt rätta ansikte. Attacken mot båten i morse resulterade enligt radions rapportering i 10 döda och 60 skadade på båtarna. Jag pratade just i telefon med min syster i Israel. Där rapporteras att det är 20 döda på båtarna, kanske är det något bakvänt propagandaförsök att öka sina militära framgångar. I övrigt har censuren satts in och i Israel får man inga bildrapporter i media.
Jag har under morgonen haft radion i ena örat och flera av båtarnas livestreamkanaler på datorn i olika fönster. Här är engelska aljazeeras rapport. Jag är skakad. Bilderna från den turkiska båten är vidriga.

Här är Mikael Löfgrens rapport i P1 Morgon.

Nu måste väl världen vakna. När man med så grovt våld angriper en fredlig hjälpsändning där det finns många barn och gamla helt försvarslösa människor över 80 sjömil utanför Israeliskt territorium. De sköt även på sovande människor läste jag på witnessgaza.com.

Demonstration i kväll 31/5 18.00 på Sergels Torg med dessa paroller:

Allt stöd åt Ship to Gaza.
Bryt Blockaden.
Frige våra fängslade kamrater.
Den svenska regeringen måste fördöma Israels piratverksamhet och försvara rätten att segla på internationellt vatten.

Krumeluren på gång

Jag blev bjuden på morsdagsmiddag hos krumeluren och hans föräldrar. 7 månader gammal har han just kommit på att det är kul med Briovagnen på egna ben. Skateboarden han fick av pappa i julklappp får åka med.


Nyinflyttade som de är har de möblerat med vad som finns till hands. Soffbordet av flyttlådor och en kartong fungerar utmärkt.

Maya och Jocce visar en lägenhet de spanat in ett stenkast från FOX. Det vore roligt om vi blev grannar!

Sailor och Ylle

Ylle anar att den långa sjöresan påverkat Sailor i en något underlig riktning.

Varmt

Temat för fotoutmaningen denna vecka på whatthefuckdotcom är "varmt". Jag återvänder gärna till den här bilden av siestan på verandan från min Brasilienresa i vintras. Där var det verkligen varmt i flera bemärkelser.

Klicka här för att se de andra deltagarnas bilder.

Barndomskompis

För ungefär en månad sedan ringde en barndomskompis till mig. Sedan vi slutade 9-an hade vi träffats en gång, för sådär 26 år sedan. Det visade sig att han var på besök i Stockholm och jag var på ateljén för min varannandagssovöver-session. Vi beslöt att träffas över en middag på Fox. Jag jobbar ju nästan jämt men äta måste jag ju ibland. Det blev en kväll med så mycket prat att vi nästan inte rört vår mat när klockan slog 24. Vi hade såå mycket gemensamt. Våra situationer på senare tid hade också beröringspunkter med stora familjer och flergenerationsboende, leukemi och annat.

Idag var jag i Linköping för att öppna min pappas bankfack. På hemväg tänkte jag ta vägen förbi min barndomsvän. Jag sökte hans nummer på 118118 och hamnade hos hans mamma. Min kompis var komiskt nog i Stockholm på jobb.

O vad roligt att träffa henne. En 90-årig pigg kvinna. När jag senast träffade henne var jag en bufflig fjortis som provocerade med att rapa utan anledning. Nä förresten, rapade gjorde jag nog i andra klass, men resten är sant.

Bloggvännen Elisabet brukar ju visa fönster. Detta är min barndomsväns mammas köksfönster. När jag letade mig fram till huset såg jag ett gäng kronhjortar hukande för regnet under ett stort träd. Jag blev bjuden på te och hembakta bullar. Ylle gjorde konster mot betalning av ostbitar och drack ur kattens vattenskål.

Tid för lek?

Nu tar jag en dag ledigt. Deadline är oroväckande nära, men torsdag är min heliga ridmorgon. Hur trött och eländig jag än är blir jag som ny när jag kommer till stallet.

Sen far jag till Linköping för att avsluta Tårtans bankfack. Bankkontoret ska läggas ner och nu är det sista chansen.

Men i morgon kväll är jag tillbaka på jobbet. Om jag orkar.

Profilering

Nu har vår pennburk kommit ut för att hälsa sommaren välkommen och berätta om vad vi på FOX illustration håller på med. I skyltfönstret visar Lena Ackebo utdrag ur sin nyutkomna bok Fucking Sofo.

Vår närmaste granne frisersalongen c/o Sofo är färgglad i år!

Här visar Li's Tapetseri och Fia Fox på Stilbrott vad de håller på med. Det var de som för ett par år sedan väckte idén om att vi skulle profilera oss för flanörerna på gatan.

Roligaste arrangemanget tycker jag ändå Mackelbot har gjort. Det är en datafixarfirma, som vi har stor glädje av att ha som granne. Vi har bara 50 meter till räddningen om datorn fått fnatt. Han samlar på allsköns avlagda sladdar och mojänger. Har din svindyra sladd gått av kan du säkert hitta en här för en tjuga. Dessutom samlar han på gamla cyklar som han fixar till och säljer till hugade spekulanter.

Ship to Gaza

Nu är det snart dags för avfärd för Ship to Gaza. Den svenska och den grekiska Ship to Gaza har gemensamt utrustat fartyget Sofia och lastningen är i gång. Här kan du se fler av Dror Feilers bilder från lastningen. Skeppet ska i konvoj med sju andra fartyg gå mot Gaza med förnödenheter till den belägrade befolkningen.

På deras blogg kan du följa skeppet med livestream-video.

Per Garthon skrev en artikel i Aftonbladet om hotbilden mot fartygskonvojen. Läs den.

Sveriges regering bör klargöra för Israel, att israelisk lag inte gäller på internationellt vatten, att våldsanvändning mot skepp som fredligt färdas långt från deras territoriella vatten, strider mot internationell rätt och att Sverige står på den internationella rättens sida i denna fråga. Jag uppmanar därför alla som inte redan gjort det att skriva på namnlistan på länken här.

Oaser på Söder

Dagens morgonpromenad bjöd på fågelsång, hundmöten och luften fylld av dofter från alla blommande träd. Ner från en kulle i Vitabergsparken kom två små hundar rusande. Deras mattar satt på en bänk med ryggen till och hade inte en aning om vad deras hundar hittade på.

Ylle blev omringad och undersökt. När hon tyckte det räckte fräste hon till lite, men återtog lugnet snabbt. Mattarna vaknade dock till och började ropa på sina hundar. Jack Russelkillen var lydig, men den lilla Affenpinschern ville hellre följa med oss. Ylle och jag blev tvungna att traska upp för branten till tanterna med lillhunden innan vi kunde gå vidare.

Ylles barndomskompis Loranga och hans matte hade tipsat om fina kvarter mellan Lilla och Stora Blecktornsparken, så vi gjorde en upptäcktsfärd dit.

Här skulle inte vara dumt att bo. Men husen är SKB-hus, så det är nog många års köande för det.
Fina oaser mitt i stan.

Vi såg dagens andra hackspett.

Sen gick vi "hem" till ateljén och jag målar vidare på den oändliga uppgiften. Nu har jag nääästan hunnit klart med alla substantiv. Bara verben och adjektiven kvar. Ska vara klar om en vecka, pust.

Triangeldrama

Vad månde röra sig i den oberörde knektens huvud?

Auktionsfynd

Under helgen på landet ville familjen gå på auktion i Linghem. Jag följde med på visningen men överlät till de andra att gå på själva auktionen medan jag satt böjd över datorn och gjorde konturteckningar.

Gissa om jag blev glad när de kom hem med en bunt gamla foton som jag önskat mig. Jag brukar titta på Susan Sanfords underbara konstverk som hon gör av gamla foton eller prylar på sina två bloggar Art Spark Theatre och Tiny Theatre. Nu kanske jag också kan prova att leka på Susan-vis. Men det här gamla fotot var så roligt, så det får stå för sig själv. Kanske lika bra det, så jag inte frestas smita från jobbet mer än nödvändigt. Kolla också på Jessicas inlägg från syttende mai om ni missat det. Där har hon ett jätteroligt släktfoto.

Sommarkänning

Igår hade vi det så här skönt.

Vildvuxen morfar med glad krumelur. Lisa fotograferade.

Krumeluren har synpunkter på vår skruttiga uteplats. Han får en tjusig fyrfotagång på det stickiga underlaget och piper i kapp med fåglarna. Det är dags att snickra ihop ett nytt trägolv. Vi gör upp planer, mäter och funderar.

Bra idé

Jag lyssnar på radio i datorn medan jag jobbar. Nu hörde jag ett intressant inslag om en kvinna i Göteborg som konstruerat en hundbur tänkt att ha utanför butiker.

För en femma låser man in sin hund medan man handlar. Lyssna på inslaget.

Bild på buren finns på den här länken.

Hunden på bilden har inget med inslaget att göra. Den gjorde jag till den senaste boken om Emily. Emilys nya liv, skriven av Gull Åkerblom. Utgiven av Opal 2010. Hunden som suttit modell till illustrationen heter Queen och bor i Duved.

Vi minns John

I morgon 8 maj är det 4 år sen John dog. En av de sista genuina Söderkisarna.
Han hade sin snickarverkstad i källaren till huset där vi har ateljé. Han kom nästan varje dag förbi och snackade. Rätt mycket. Ofta hade vi ju inte alls tid, vilket han inte tog så mycket notis om. Men han var en guldgruva av historier. Visste allt om husen i stan. Arkitekter, skandaler, kuriosa, historia. Film, litteratur, sport och poesi. Och världspolitiken. Hans analyser av gulfkriget, som pågick då, var briljant. Det var i början lite överraskande. John med sin Söderslang och sitt svärande, som hämtat från en 30-talsfilm.

Om vintern var det han som höll trottoaren fri från snö framför vår dörr.

Och han hjälpte oss många gånger att fixa saker till lokalen. Här har han specialanpassat en av våra arbetshörnor. "Det här blir BRA, sörru!"

Det översta fotot i inlägget tog jag när John hjälpte Christina Alvner att hänga upp den ståtliga Tutan Podenco på betongväggen. Då gick han och hämtade sin dunderborrmaskin och sin ryska militärmössa och ville bli porträtterad. Guldknapparna på snickarbyxorna glittrar i kapp med mössmärket.

Christinas hund Gaia tyckte han bäst om av våra hundar, men sedan de flyttat fick Muffa duga. "Du känner ju mig! Skaru ha en pannkaka?"

Han var en anarkistisk själ av eget slag. Under flera år var han "icke existerande". Fanns inte i några register och kunde följaktligen varken gå till vårdcentralen eller få någon pension eller ha ett bankkonto. Det kom sig av att han fått en mobiltelefon med abbonemang av en vän. När han glatt pratat upp en saftig summa pengar och så småningom förvånat insett att det kostade att använda telefonen, slängde han den och gick under jorden.

Han drog sig fram på att göra snickarjobb åt folk. Levde enkelt och bytte tjänster. En av hans vänner lyckades så småningom övertala honom att "börja finnas" igen. Han hade ju faktiskt en massa retroaktiv pension att få ut. Det visade sig vara både svårt och krångligt i byråkratins värld, men det gick till sist.

Idag mötte Jessica en annan av hans gamla vänner, Stickan, på gatan. Stickan påminde om att det är fyra år i morgon, sedan Johnte dog. Vi har fortfarande hans dödsannons på anslagstavlan, så vi pratade häromdagen om att göra något i fönstret till hans minne. Så nu gjorde vi det.

Christina på Stribergs station har skrivit ett inlägg om John för ett par år sen, under etiketten Människor mot strömmen. Där kan man bland annat läsa Jessicas fina nekrolog till John. Den skrev vi nu ut och satte i fönstret. Jag tror att vi är många i kvarteren häromkring som saknar honom.

På begäran

Här kommer en liten filmsnutt så ni kan se att Berta verkligen rör sig.

Berta på äventyr

Här står vi nu, stolta konstruktörer av Optiska Berta. Hon som följer en med blicken men blygt vänder bort huvudet när man går förbi henne, som jag berättat om i ett tidigare inlägg. Jag gjorde skissen och John Kåberg, från Tekniska Högskolan, snickrade. Han drömmer om att någon gång i framtiden få en matematisk enhet uppkallad efter sig. Nu har han jobbat mer på det praktiska planet, med såg och hammare. Ulla Nyman från Plast och Kemiföretagen knäppte fotot.

Vid Kulturhuset på Sergels Torg i Stockholm pågår Teknikdagarna. Barn från låg och mellanstadiet har kommit för att meka och exprimentera. Alla har fått kepsar i olika färger, med texten Blivande ingenjör.
Här läggs sista handen vid en prototyp av ett fordon.

Så här fungerar det. Man sitter i det runda svarta sätet. Framför sig har man styrsnoddar i olika färger. De gula snoddarna får fordonet att lyfta. Med de röda kan man sänka det mot marken igen. De gröna reglerar farten. Genialt!

Här är det finmekanik och elektronik som gäller. Konstruktionen var vid mitt besök fortfarande hemlig.
"Destroy and remake" är måttot.

Jag fick se många fantastiska uppfinningar. Här kan jag bara visa ett axplock. Vad detta är förklaras på nästa foto.

Testkörning av den dammsugande hund-roboten Hilda.

På högre nivåer i Kulturhuset har Berta samlat några unga kemister.

De får experimentera med drakfärg, under ledning av Berta och Anna Gunnarsson från Navet i Borås.

Berta har tagit med sitt mobila laboratorium. Härifrån inledde hon med att berätta en saga ur sitt äventyrliga liv för barnen. Sista bilden blir en liten glimt inifrån labbet. På väggen sitter släktporträttet från när de skålade med den märkliga Fis-saften, som har en sån underbar färg.
Nu finns också Berta på Facebook. Vill du bli hennes vän, så klicka här!

Krumelurkalas

Klart man får present när man fyller 7 månader. Etiketterna var roligast, näst efter paketsnöret förstås.

Tårta = bolo på portugisiska.

Man blir trött av att kalasa. Mosters "Tigern i trädet-famn" fungerar fint.