Vi har två räfsor. Den ena är som synes lite tandlös. Jag ägnar resten av dagen åt pinnfixande.
Vi har alltid ett stort lager ene för sommarens behov. Gäster som kommer brukar uppmanas att tälja sig en smörknv tex. Nu letade jag upp en spetig liten bit, som antagligen var tänkt som väggkrok.
Min brukskniv är en suverän liten täljkniv köpt på Clas Ohlson. Jag brukar tälja till skaftet lite, så att det ligger bra i handen. Slida får man fixa själv. Det är också ett sommarnöje. Den här är väl inte någon av mina vackraste, men den funkar. Sitter med ett klick.
Nu börjar första pinnen bli klar.
Där satt den perfekt!
Det hann bli ett par pinnar till innan det började åska igen. Ombytligt väder den här sommaren!
6 kommentarer:
Vad händig du är!
Sånt där skulle jag vilja vara bra på.
Mian snodde min kommentar! Men den är värd att upprepas: Så händig du är och så fin pinne du fick till. Nostalgin kommer rusande!
Mian och Lisette,
Att tälja räfspinnar är inte så svårt. Det gör inget om de blir sneda och vinda. Ene är också ett så fantastiskt material att tälja i. Har man bara en vass kniv så blir det så fina snitt och det luktar så gott.
Det väcker minnen! Kan se gammelmorfar, August Efraim Karlsson sitt på huggekubben och tälja nya tinner till höräfsan. Även Husbonden är duktig på att tälja men då är det nya selepinnar som gäller. Eller var, ska jag säga, nu för tiden går dom inte sänder.
Renee,
De här gamla höräfsorna är oslagbara. Lätta och effektiva.
Min pappa Tårta var också en hejare på att tälja. Han växte upp på en kvarn där det var många kuggpinnar som måste bytas ut. En och annan selepinne blev det säkert också.
Det där är roligt att pyssla med. Jag har ju mitt barndomshem kvar i södra Lappland och där har jag flera räfsor att tälja pinnar till :-))
Skicka en kommentar