Jag har ett lite kärvt förhållande till ormar. Ett av mina allra första minnen är ormrelaterat. Vi hade ett sommarställe vid en annan del av den här sjön. En låg, liten timrad stuga några kilometer från vägen. Vi fick gå genom hagmark och skog för att komma dit. Bakom stugan låg vedbacken. Jag var ett och ett halvt år och hade klättrat upp på en timmerstock som låg där. Nedanför mig väste en huggorm, ihopringlad med huvudet sträckt mot mig. Jag stod som förstenad och balanserade på stocken. Jag har ingen tidsuppfattning, det kanske bara var ett ögonblick, men det kändes som en evighet innan jag blev bortlyft.
Senare tvingade min mor oss barn att ha stövlar på mitt i sommarvärmen, för att skydda oss från ormbett. Ett annat tidigt minne är från samma torpställe, som vi kallade Prällebo. Vi rodde över sjön för att gå ett par kilometer till affären i Lakvik. Jag har ett bildminne av vägen, med massor av ormar som hindrade mig. Det måste ha varit på våren, när ormarna just vaknat till och låg i solen på vägen/stigen. Varje gång jag nu går den här vägen tänker jag på den här händelsen.
Huggorm eller snok? Här kommer min filmsnutt:
5 kommentarer:
Ni har en inneboende som förhoppningsvis håller musstammen på en låg nivå. För övrigt har jag nog samma erfarenheter vad det gäller ormar som du: Stövlar på! Och ett väl grundat obehag som sitter i ryggmärgen sedan barnsben men långt ifrån hysteri dock. Har faktiskt klappat en Pyton under ordnade förhållanden och den var silkeslen och mycket behaglig att ta på.
Renee,
Ja, det finns ju fördelar med ormar också:) Just nu har vi ju sonens katt som fixar mössen, men det vore ju superbra om ormen håller sig vaken när höstens musinflyttning börjar. Men kanske den har gått till vintervila vid det laget.
Svårt att säga om det är en svart snok eller en svart huggorm. Har du fått något svar på din fråga? Stackars proppmätta krake som inte kom in genom sitt hål...
haha kul att den fastnade :P vilken bra naturfilmare du är. hade kunnat va med i mitt i naturen :)
Mira och Maya,
Det är fascinerande att se hur elegant den rör sig ändå. Så småningom lyckades den komma in i husgrunden. Jag är fortfarande lite osäker på om det var en snok eller en huggorm, men lutar åt snok. Dels för att jag har för mig att huggormsögon har mer orange i irisen, dels för att den var så lång. Jag har aldrig sett en så stor huggorm.. Om den hade springa eller rund pupill såg jag inte helt tydligt.
Skicka en kommentar