tisdag 10 april 2012

Stadsvandring i Fatih

Det här blir mitt sista inlägg från Istanbul... i alla fall för den här gången. Jag reser gärna dit igen. Den första fotot är på mig för ovanlighetens skull. Det är ju mest annars jag som knäpper. Som vanligt gick vi iväg på upptäcktsfärd efter frukost.


Redan andra dagen fick jag mina skor borstade. Glansen höll i hela veckan. Skoputsarna hade så tjusiga lådor att jag gärna visar en.


Den här dagen tog vi spårvagnen västerut till Yusufpasa. Därifrån vandrade vi in bland kvarteren åt nordost. Vår karta var inte så detaljerad och smågatornas namn fanns inte med, så när vi kom till en park satte vi oss för att lista ut var vi var.


De små pallarna visade sig vara ett mobilt kafé.


Här är själva innehavaren. Bakom parkbänken har han sina attiraljer. Vi tog var sitt glas te.


På andra sidan parken går den gamla akvedukten. Den är ett bra exempel på hur gammalt och nytt integreras i Istanbul. Den sexfiliga gatan går under den, varje fil under ett valv.


Gissar att det här bageriet har vedugn.


Längre in blir gatorna trängre och husen charmigare.


Hemmagjorda lösningar.


Ibland hamnade vi i återvändsgränder. Eller så fanns en trappa till nästa gata.




De här unghönsen såg märkligt lättklädda ut.


Damerna var däremot välklädda. Här är kön till grönsaksbilen.


Bilen fotograferade jag för Emmas och Lisas skull:) ...mina raggarvänner.


När vi stötte på människor fotograferade jag från höften för att inte genera. Det blir många sneda missar, men ibland träffade jag rätt.



Vi gick i många väldigt skruffiga kvarter. Så småningom kom vi fram till den gamla stadsmuren uppe i norr. Bitvis kan man gå på den och få en strålande utsikt över staden.


Även i nästan fallfärdiga hus bor det människor.


Här är det en blandning av fint underhållna och försummade hus.


Så här fint kan man bo!



Det finns inga räcken så det är bra om man inte har anlag för svindel när man klättrar på stadsmuren.


Coola grabbar.


Ännu ett höftskott som duger. Jag tycker de gamla kvinnorna är så vackra.


Den gamla bebyggelsen är helt klart hotad av rivning. Det blir rätt trista nybyggen, även om de här försöker efterlikna den gamla trähustraditionen. Vi såg på de halvfärdiga husen att det bara är träpanel spikat på betongfasaderna.


Alla våra vandringar har bjudit på många överraskningar.  Nu hamnade vi på en duvmarknad.


Där fanns duvor i alla färger och modeller.


Det var en helt manlig verksamhet.


Det byttes och förhandlades om priser.


Vi blev erbjudna att köpa en duva för 3TL.


De här duvorna har pytteliten näbb. Man undrar hur de kan äta.


Mitt bland husen finns på många ställen små begravningsplatser. Den här har en blandning av väldigt gamla och något modernare stenar. Den närmsta stenen måste vara från tiden innan de bytte till västerländskt alfabet. Stenen längst bak i mitten har en skulpterad turban som krönsten. Sådana stenar är rätt vanliga.
En vecka tidigare, då vi kom från flygplatsen, möttes vi av banderoller som annonserade att tulpanfestivalen började den 1:a april. Då var ännu inga tulpaner utslagna. Vår sista dag i Istanbul blev en explosion av tulpaner.

9 kommentarer:

olgakatt sa...

Tack för ytterligare en intressant kavalkad av fina bilder från en för mig helt okänd värld!
Bloggvärlden är ett fantastiskt universitet!

Christina sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Christina sa...

Oj så många fina bilder från Fatih!
När vi var i Istanbul på Ebru-kurs hann vi inte med att se så mycket annat än Sultanahmet där vi bodde och Kadıköy på den asiatiska sidan där skolan låg.
Jag har sån lust att resa tillbaka :-)

Christina sa...

Vet du förresten om att hundar med en sån där grön plastbit i örat är vaccinerade och registrerade herrelösa hundar. Vill man ta hand om en sådan så måste man ta kontakt med myndigheterna i Istanbul för att registrera ett ägarskap.
En vän till vår Ebrulärare kom och hälsade på en dag, och han hade tagit hand om en sån jycke och förklarade systemet.

reneesfotoblogg sa...

Tusen tack för ett fantastiskt resereportage och fina bilder. Det har väckt intresset för Turkiet.

Karin på FOX sa...

Alla, Tack för att ni tittat och kommenterat! Det är roligt att läsa vad ni tänker.

Christina, Det med märkningen av herrelösa hundar hade jag ingen aning om. Alla hundar vi mötte behandlades med respekt så långt som jag såg. De såg också ut att må bra. Möjligen kan jag tycka att det var ovanligt många övergödda hundar, så mat verkar de inte sakna.

Emma R sa...

Vad många spännande detaljer det finns att titta och i detta inlägg! duvor, hundar, burkor, hönor, hus parkgubbar, akvedukter! Blev inspirerad till en resa till Istanbul.
Tack också för bilbilden! Nu ska jag luska reda på vad det är!
KRAM!

Emma R sa...

Efterb lite rekande så kan bilen vara en förlängd Desoto från 1951! :-D Men inte helt säkert... kram.

Äventyret framtiden sa...

Och så fick jag veta varför hunden i ditt tidigare inlägg hade en grön plastbit i örat. Undrar vad de gör med duvorna som de säljer? Det mobila caféet var ju speciellt.
Tack Karin för en fin söndagsmorgonsvandring i Istanbul...

Karin