Stadsvandring i Fatih

Det här blir mitt sista inlägg från Istanbul... i alla fall för den här gången. Jag reser gärna dit igen. Den första fotot är på mig för ovanlighetens skull. Det är ju mest annars jag som knäpper. Som vanligt gick vi iväg på upptäcktsfärd efter frukost.

Redan andra dagen fick jag mina skor borstade. Glansen höll i hela veckan. Skoputsarna hade så tjusiga lådor att jag gärna visar en.

Den här dagen tog vi spårvagnen västerut till Yusufpasa. Därifrån vandrade vi in bland kvarteren åt nordost. Vår karta var inte så detaljerad och smågatornas namn fanns inte med, så när vi kom till en park satte vi oss för att lista ut var vi var.

De små pallarna visade sig vara ett mobilt kafé.

Här är själva innehavaren. Bakom parkbänken har han sina attiraljer. Vi tog var sitt glas te.

På andra sidan parken går den gamla akvedukten. Den är ett bra exempel på hur gammalt och nytt integreras i Istanbul. Den sexfiliga gatan går under den, varje fil under ett valv.

Gissar att det här bageriet har vedugn.

Längre in blir gatorna trängre och husen charmigare.

Hemmagjorda lösningar.

Ibland hamnade vi i återvändsgränder. Eller så fanns en trappa till nästa gata.

De här unghönsen såg märkligt lättklädda ut.

Damerna var däremot välklädda. Här är kön till grönsaksbilen.

Bilen fotograferade jag för Emmas och Lisas skull:) ...mina raggarvänner.

När vi stötte på människor fotograferade jag från höften för att inte genera. Det blir många sneda missar, men ibland träffade jag rätt.

Vi gick i många väldigt skruffiga kvarter. Så småningom kom vi fram till den gamla stadsmuren uppe i norr. Bitvis kan man gå på den och få en strålande utsikt över staden.

Även i nästan fallfärdiga hus bor det människor.

Här är det en blandning av fint underhållna och försummade hus.

Så här fint kan man bo!



Det finns inga räcken så det är bra om man inte har anlag för svindel när man klättrar på stadsmuren.

Coola grabbar.

Ännu ett höftskott som duger. Jag tycker de gamla kvinnorna är så vackra.

Den gamla bebyggelsen är helt klart hotad av rivning. Det blir rätt trista nybyggen, även om de här försöker efterlikna den gamla trähustraditionen. Vi såg på de halvfärdiga husen att det bara är träpanel spikat på betongfasaderna.

Alla våra vandringar har bjudit på många överraskningar.  Nu hamnade vi på en duvmarknad.

Där fanns duvor i alla färger och modeller.

Det var en helt manlig verksamhet.

Det byttes och förhandlades om priser.

Vi blev erbjudna att köpa en duva för 3TL.

De här duvorna har pytteliten näbb. Man undrar hur de kan äta.

Mitt bland husen finns på många ställen små begravningsplatser. Den här har en blandning av väldigt gamla och något modernare stenar. Den närmsta stenen måste vara från tiden innan de bytte till västerländskt alfabet. Stenen längst bak i mitten har en skulpterad turban som krönsten. Sådana stenar är rätt vanliga.

En vecka tidigare, då vi kom från flygplatsen, möttes vi av banderoller som annonserade att tulpanfestivalen började den 1:a april. Då var ännu inga tulpaner utslagna. Vår sista dag i Istanbul blev en explosion av tulpaner.