måndag 9 april 2012

Prinsöarna - Kizil Adalar

Ögruppen ligger i Marmarasjön, sydost om inloppet till Bosporen. Sitt namn har de fått pga att prinsar och andra kungligheter vistats där i exil både under den Byzantinska och den Ottomanska perioden. Från fastlandet går reguljära färjor till de tre största öarna. På turistinformationen hade vi fått veta att vi skulle ta spårvagnen till Kabatas för att komma till färjan. Men när vi dagen innan var i Kadiköy, hade vi sett att man kunde åka därifrån också. Priset för spårvagn och båten till Kadiköy kostar båda 2TL, så då lockade båten mer än att trängas på spårvagnen. Öfärjan kostade 4TL. Så billiga resor är vi inte bortskämda med i Stockholm.


Vi steg av färjan på den största ön, Büyküada.
Den här ön visade sig vara ett riktigt paradis för en hästgalning som jag. Ett kvarter från hamnen hamnar man på ett torg fyllt av hästdroskor. En lång kö av kunder ringlade sig mot "taxistationen".


Vi beslöt oss vänta tills den värsta rusningen lagt sig, så jag strosade runt bland ekipagen och njöt av de vackra vagnarna och de fina hästarna. En sån mängd! 


Något som vi lagt märke till under våra dagar i Istanbul är att gatorna är väldigt rena även i fattiga kvarter. Folk är nog disciplinerade, men det finns också en stor kader fotfolk som går runt och sopar upp skräp  kontinuerligt. Här på Prinsöarna har hästarna utrustats med en uppsamlingspåse för att underlätta städningen.


Både kärror och hästar är gummiskodda, så ekipagen tar sig fram i det närmaste ljudlöst.


Det här var vår droska. Vid första pausen under vår rundtur passade jag på att lyfta på hovarna för att kolla skoningen. Hästarna var väldigt trygga och trevliga. Tur att Kerstin och jag hade bunkrat upp med morötter när vi besökt alla grönsaksmarknader dagen innan. Dem avstod vi gärna till de vackra hästarna. När vi fortsatte färden fick jag sitta bredvid kusken på kuskbocken. Han var en fin hästkarl, som körde mjukt och hela tiden pratade med sina djur.


Nästa stopp blev en tio minuters paus vid några marknadsstånd. Alla hästar var inte så vackra och välmusklade som vårt ekipage. De får nog jobba rätt hårt för födan.


Många av turisterna hyrde cyklar och drog omkring i svärmar. Vi tog det lite lugnare och promenerade för att se de vackra husen. Skönt att komma undan från folkvimlet kommersen  vid hamnen.


Det var lite Kamomilla stad över den här platsen.


Vi saknade ändå inte dramatik. Måsen är på väg mot...


... soptunnorna, där det pågick sopsortering.


Med ömsesidig vaksamhet gjordes det upp om fynden. 


Maten delades utan några våldsamheter.


I fiskehamnen var det lugnt. Där tog vi ett parti Backgammon och en kopp turkiskt kaffe på ett fik.









Här var de flesta cykelburna. Biltrafik är förbjuden, förutom enstaka nyttofordon. Det är nog ett trevligt ställe att vara barn på.


Innan vi tog färjan tillbaka till storstan hann jag titta lite mer på hästarna.




En av de vackraste väntsalar jag sett.


4 kommentarer:

reneesfotoblogg sa...

Det var trevligt och befriande att se att man har vett att ta hand om sina hästar. En självklarhet för oss men tyvärr inte överallt i världen. Du kunde då gott ha fått köpa med dig en sådan flott "kareta" hem till mig, det hade varit något att köra runt i byn med.

olgakatt sa...

Lika beklämd som man blir över halta och vanvårdade hästar i vissa turistsammanhang lika glad blir man när man ser blanka, välskodda och pigga kusar! I Polen såg jag för ett antal år sedan arbetshästar på landet med skinande hårrem och spelande muskler och prydnader i seldonen. En ren fröjd.

Takten på livet när det inte får finnas biltrafik är en lisa för en modern själ! Nu MÅSTE jag till Istanbul! Har du ännu mer på lager, tro?

Karin på FOX sa...

Renee, Du skulle göra succé! Det är kanske ett alternativt näringsfång även för er att köra hästtaxi om sommaren?

Olgakatt, Du har rätt, det var nog det där lugna tempot som fick oss att må så bra. Då har man möjlighet att "se" sina medvarelser, både människor och djur.

Pettas sa...

Där skulle jag mera än väl åka "taxi". Man kan känna både harmoni och lugn av allt du visar upp. Uppsamlingspåsen är ju förträfflig, praktisk och bra. Skulle jag bo där skulle jag genast lägga rabarber på innehållet och tömma över mina rosenrabatter...som jag bara när i drömmen tillsvidare;)
Brunnsgubbar och djurliv. Harmoniskt

Karin