Bosporen

Ispirerad av Marianne med bloggen "Nya äventyr", for vi med båt uppför Bosporen till öppningen mot Svarta havet. Där finns en försvarsanläggning på den asiatiska sidan som heter Yorosborgen. Ett lämpligt mål för en dagsutflykt.

Utefter stränderna finns många fina hus. En av medresenärerna på båten var en drygt 70-årig kvinna. Hon bar en "National Geographic-keps" och hade två dunderkameror med långa teleobjektiv om halsen. Med sig hade hon en kvinnlig guide, som hela resan berättade för henne om vad vi såg. Jag försökte såklart tjuvlyssna så mycket som möjligt. Jag har för dåligt minne för att referera här... men det var sånt som "här bor den och den celebriteten" och "i det röda huset med den lummiga trädgården bor en av Istanbuls mest berömda kirurger".



Många vackra stora trävillor åkte vi förbi.

Någostans utefter vägen såg vi den här borgen. Det var förstås viktigt att kontrollera den här vattenvägen.

Båten gjorde ett antal stopp på vägen för att släppa av folk och ta nya passagerare. Efter ett par timmars färd var vi framme i Anadolu Kavağı,  ett litet fiskeläge med många restauranger för turister och en militärförläggning. Därifrån vandrar man uppför gränderna mot den gamla Yorusborgen.

Fiskelägets hundar mötte upp och följde turistflocken upp. Det kunde ju vankas smulor från matsäckskorgarna.

En märklig soffgrupp stod i hagen nedanför vägen.

Flera restauranger finns utefter vandringsleden. Vid en av dem såg vi detta fina fågelhus.

Framme vid borgen ville många bli fotograferade mot bakgrunden av öppningen mot Svarta havet.

Kerstin kollar fängelsehålorna.

 

Det var Fenicierna som först byggde en försvarsanläggning här. Den byggdes vidare under det bysantinska väldet.

Min syster och jag tappade bort varann medan vi gick runt i borgen, men hon hittade snart en ny kamrat.



Vi hade inte riktigt fattat att det redan var Yorosborgen vi hade kommit till. Vana vandrare som vi är tyckte vi att vi nått den alltför snart och vi missleddes av att det stod "Cenevíz Kalesi" vid ingången. Därför vandrade vi vidare, men hejdades efter någon kilometer av denna skylt. Hehe, vi fick några extra steg i vår stegräknare.

Sen vandrade vi ner till byn igen och spanade efter föda. Det gjorde också traktens katter.

Vi tog en fralla fylld med pinfärsk stekt småfisk och sallad. Gott!

Frukosten på vårt hotell är utmärkt. Salladsbuffé, soppa, ägg, yoghurt, fårost och bröd, men vi har saknat lök!!! Ingenstans i de små matvaruaffärerna runt hotellet hade de någon heller. Här hittade vi äntligen vad vi längtat efter och köpte en rejäl knippa för att lämna till kökspersonalen på hotellet.

Vi satt länge och knaprade solroskärnor på en bänk vid stranden utanför byn. Kråkan sitter på stängslet intill militäranläggningen .

Här samsas hundar och katter om skuggan i all sämja.

Snart är vi omringade av byns vänliga hundar och katter.

Var sin kopp turkiskt kaffe hann vi med innan det var dags att åka hem. Vid grannbordet spelades det brickrummy.

Solen stod redan lågt när vi tog sista båten tillbaka.