16 juni 1976 protesterade Sowetos ungdomar mot förtrycket och att de tvingades använda Afrikaans som första språk i skolan. Det var en fredlig demonstration, men polisen fick order att skjuta skarpt. Det första barn som sköts var Hector Pietersen. Hectors föräldrar tyckte att han var för liten för att vara ute och demonstrera, men han hade ändå smitit med för att titta när ungdomarna från hans systers skola marscherade.
Alla har väl sett det här fotot.
Fotografen heter Sam Nzima. Han jobbade för tidningen The World och var den ende fotografen på plats. Det berömda fotot var nr 3 i en serie på 6 snabba foton. Han hjälpte pojken till närmsta sjukhus i tidningens bil, men pojkens liv gick inte att rädda. Sam förstod att han hade tagit viktiga och "farliga" bilder och hade sinnesnärvaro nog att genast ta ur filmen ur kameran och lägga den i sin strumpa. Sen gav han filmen till tidningens chaufför och bad honom skynda sig till redaktionen. Senare samma eftermiddag hade bilden spridits över världen.
I Sydafrika censurerades snart fotot bort och tidningen The World tvingades att lägga ner.
Idag firar man Ungdomens dag i Soweto. 16 juni 1976 var dagen då de unga väckte de vuxna i det svarta Sydafrika och solidaritetsrörelsen växte i hela resten av världen. Nu finns Hector Pietersen-museet som påminnelse om kampen och alla som gjort den stora förändringen möjlig. Min familj och jag var där vid vårt första besök i landet 2005. Då träffade vi också Hector Pietersens storasyster Antoinette, som syns springande bredvid sin döende bror. Då jobbade hon på museet.
Läs också vad Wires farbror berättar på Blitz Academys blogg. Han var med på den ödesdigra protesten 1976.
3 kommentarer:
Jag måste erkänna att jag aldrig har sett det fotot.
Hade jag gjort det hade jag sannerligen kommit ihåg det, för bilden är lika ohyggligt stark som Nick Uts berömda bild på den springande och nakna napalmbrännskadade flickan i Vietnam.
Det här är bilder man aldrig glömmer.
Inte heller jag har sett bilden förut. Jag hade precis som Chris i så fall kommit ihåg den.
Intressant att få läsa om fotografen och hur han lyckades få bilderna ut i världen. En bild säger verkligen så mycket. Bra du visar det här Karin.
Jag såg en intervju med Antoinette, då man också fick en liten rundvandring på muséet.
Förhoppningsvis ska världen en dag bli så bra att ungdomar slipper råka ut för sånt här.
Skicka en kommentar