Sista dagen i Brasilien

Nu är det ett tag sen jag kom hem från Brasilien. I morgon kommer Lisa, Junior och Nando. Det blir en väldig klimatchock för dem att hamna i det här snövädret! Men det var ju vad Lisa har önskat, hon har längtat till vintern otroligt nog.

Nu lägger jag upp bilderna från min sista dag hos den goa familjen i Jardim Paulista.

Vi hälsade på hos Evellins pappa Jean, som jobbar i en liten bilverkstad i kvarteret.

Han sägs vara väldigt skicklig med motorer.

Bilverkstäderna är små och ligger tätt i städerna. Jag minns förra gången vi var i Brasilien, när vi åkte med vår gamla folkabuss och gaswiren gick av. Det var bara att rulla fram i maklig takt och välja och vraka bland verkstäder. På en halvtimma var det fixat och kostade ett par tior. När samma sak hände i Sverige med min Mondeo blev det bärgning, flera dagars väntan och många pengar kostade det.

Här får ni nu äntligen se vad som finns bakom muren till huset med det vackra kaklet.

Faster Eta bjöd oss att ta ett dopp i sin bassäng. Det var ett rent paradis som öppnade sig när vi steg genom hennes stora hus. Där bor hon numera ensam. Hennes man, som vi träffade för fem år sedan, hade njursvikt och fick dialys. Han dog något år senare. Det var han som också ägde strandhuset i Pao Amarello som vi firade nyår i 2005. Den här poolen byggde de för att han skulle hålla sig i gång.

Sedan mannen dog är faster Eta en flitig gäst hemma hos Terezinha. Nästan varje dag äter de middag tillsammans och tittar på alla såpor på TV som avlöser varann i Brasilien. Terezinhas parabol är riktad så att den tar in Sao Paulo-programmen. Det betyder att såporna visas en timme tidigare hemma hos dem. Brasilien är ju så himla stort att där är flera tidszoner.

Vi hann med ett sista kalas för Nando som fyllde 4 månader samma dag jag reste hem. Här tar man vara på ALLA tillfällen till fest.

Grannbarnen och deras mammor var förstås inbjudna. Det blev ett kort men kul kalas, för vi måste skynda iväg till flygplatsen. Å vad jag längtar tillbaka redan!