söndag 14 februari 2010

Kinesiskt nyår - Tigerns år

Vi var bjudna att fira det kinesiska nyåret hemma hos Shu, som nu bor i farmors hus på Svartsjölandet. Han hade också bjudit in Lennarts bror och hans familj, som bor i närheten.

Ylle är helt nöjd med att vara i centrum, bland grabbarna, medan Maya och jag försökte snappa upp lite av Shus konster i köket.

Shu bjöd på en underbart god nyårsmiddag. Först fick vi en soppa med kyckling, tofu, frikadeller och krispiga grönsaker. Toppad med färsk koriander, mums. Maya fick förstås en speciallagad vegetarisk portion.
Sedan kom rätt efter rätt fram. Shu hade jobbat hela dagen. Han hade inte ens varit utanför dörren, såg vi när vi kom, för det låg ett fint otrampat pudersnötäcke på gården.

Efterrätt på gång. Friterad banan med glass.

Det godaste jag ätit, sa Marc. Mycket bättre än på restaurang!

Farmor var nog med på ett hörn. Jag tror att hon skulle varit lycklig över att hennes hus fortsätter att vara en plats för fest och glädje.

Farfar också. Han hade nog velat vara med i hatt-spexandet som sedan följde.

Maya har hittat farmors hattlåda.

Vad sägs om denna?

Hatten i taket för Tigerns år!


Det var min tur att vara chaufför, kan man förstå när man ser Lennart bjuda upp dill dans.

Helt OK.


Sötast av alla.

Nu blev det natta!


Man får stå ut med mycket.


Det är inte så lätt att göra konster när man blir filmad. Men envis som han är, Marc, så lyckas det till sist.

Muffa strosade förvirrat omkring. Hon har lite svårt att orientera sig nu för tiden. Nästan blind och så gott som döv. Det var lite dramatiskt en stund. Maya hade släppt ut hundarna på kisspaus medan vi satt och njöt av maten. Det tog ett tag innan vi märkte att hon saknades. Vi fick ge oss ut på jakt efter den gamla damen. Vilse i mörkret och kylan.

En bra bit bort på landsvägen hittade Maya henne. Framför en stillastående bil... "Hon gick rätt in i lyktan" sa kvinnan, som turligt nog stannat och nu redan hunnit gå runt och fråga i de närmaste husen om någon kände igen den förvirrade hunden. Muffa hade inget emot att bli hemburen, trött och frusen som hon var. Som tur var helt oskadd.

11 kommentarer:

Lisette sa...

Vilken kul (hattupptåg), smaskig( Shus underbara mat), dramatisk (Muffa)nyårsafton ni hade. Jag är jättespänd på vad "mitt år" kommer att bära i sitt sköte åt mig :))Välkommen hem förresten.

Eva H-höjden sa...

Så trevligt!!!! Och vilken härlig musik!

Emma R sa...

Välkommen hem Karin!

Mitt hjärta smälter av Muffas nyårsbravader... <3 Underbara gamla urschnauzer!

Det ser ut som att ni haft ett trevlig kväll!

Kram Emma

Karin på FOX sa...

Lisette: Tack. Ja vi får hoppas på ett spännande och kreativt tiger-år!

Eva: Ja, vi fick igång den gamla grammofonen och lyssnade på LP-jazz. När Marcs mamma ville dansa salsa, fick sonen bidra med modernare apparat... han är I-poddare.

Emma: Det var riktigt oroligt ett tag, när vi försökte hitta hundspår i snön. Hon gillar ju inte att pulsa i djupsnö, så de var svårt att se på upptrampade vägar. Folk måste undrat när jag hukade i mörkret och letade vid husen runtomkring.

Unknown sa...

Ååå lillmuffa. Jag kan verkligen se henne framför mig aldelles vilde i mörkret! Ni ser ut att ha haft det jätte mysigt! Det får ni ta och göra om när vi kommer hem! Kramar!!

Susanne och Pebbels sa...

Vilken härlig tillställning :-)

Tackar för gratulationer på bloggen, det var på håret men vi fixade det :-)

Mira sa...

Lilla gamla muffan. Mitt hjärta blöder för småschnauzrar. Så rörande. http://emsersalt.blogspot.com/2010/01/emser-tassa-och-gosedjurshassel.html

Det var tur att det kom skojig hattparad i inlägget också, annar hade jag börjat lipa...

Karin på FOX sa...

Mira: Jag tittade på länken. Ja småschnausrar är fina. Pigga och tuffa. Vi hade en svart dvärgschnauzer när jag var barn. Två mellanschnauzrar följde på det, varav Muffa är den senaste. Av alla rasers valpar jag träffat är nog schnauzer de mest oemotståndliga.

ullrika sa...

eftersom jag bor bara sjuttiofem km från göteborg hoppas jag på att komma undan med "det var roligt att se er så glada i hatten!"! ;) och ja, tur att du körde!

lite läskigt att läsa om gamla Muffavovvsen men skönt att hon kom tillrätta. så rädd hon måste ha varit lilla hon...

läste ikapp mig lite och fastnade på inlägget här nedanför. kattmänska som jag är fångades jag helt av lilla findus och hans familj. otroligt vackra bilder också (såklart!).

nu ska jag snoka vidare!
tjo!

Christina sa...

Det är sådana här stunder då jag längtar tillbaka till Sthlm - åh, ett kinesiskt nyår med Shu och hans underbara mat!
Så fint att det verkar gå bra för honom att bo därute!

Jag rös när jag kom till Muffa-äventyret ;p

Karin på FOX sa...

Chris: Ja, jag saknade dig där. Du hör liksom ihop med Shu och nyårsfirande.