onsdag 3 februari 2010

Torgliv och badutflykt

Gatan och torget är allas vardagsrum. Det är så olidligt varmt inne, så man samlas och umgås i skuggan och där det fläktar lite.

Det kom en festivalfin flicka med dito hund förbi.

På torget har man aldrig tråkigt. Det händer alltid något man kan titta på och prata om. Fernando har sin favoritbänk... samma som Lennart satt och spanade vid när han var här 2005.

Och här sitter Motorcykeltaxi och väntar på jobb. Det finns en telefonkiosk som ringer ibland. Ofta har taxikillarna inte alltför bråttom att svara. Det är skönt i skuggan. Den lilla farbrorn med kepsen är en stammis.

Här en bild på honom när han handlar av Nicolli. När han beställer en sup får moster Lucinha ta över.

Så här kring månadsskiftet regleras skulderna för dem som handlat på krita. Moster Lucinha räknar och stämmer av.

Hunden Luki stannar ovanför trappan. "Vi har inte lärt honom gå i trappor, säger familjen, därför kan vi ha dörren öppen mot gatan utan att han springer bort." Klicka på bilden, den är en av mina favoriter.

Det kommer en flyttbil. Jag går nyfiket närmare. Det står Jesus, på alla lastbilar här. Och de är så vackert dekorerade för att det ger tur.

Vi åkte någon mil ut från staden för att bada i en flod. Levís fru hade tipsat om ett ställe med naturpooler.
Junior övertalade vår värdfamilj att ta med hunden Luki. Sedan vi kom, hade han inte ens fått gå på promenad. De hittade inte hans koppel. Jag led, kanske värre än hunden(?). Turligt nog gav Ailini med sig och kopplet hittades mirakulöst nog. Men det blev jag som barbent fick ha det lilla spratteltrollet i knä i bilen. Därför har jag inget foto att visa på det fantastiska skådespel vi mötte på vägen:

Hundratals vaqueros red i tropp från olika byar mot Guarabira, för att samlas vid ett minnesmärke högt uppe på ett berg. Där står en stor staty av Frei Damiao (stavning?) En präst som dyrkas nästan som en gud här i Guarabira. Han dog för ett tiotal år sedan, 93 år gammal. Terezinha kommer ihåg honom från när hon var barn. Mormor Matildi har ett foto av honom när han var tjugo år gammal. De ridande männen skulle göra sin årligt återkommande hyllning till en vaquero som blivit mördad av okända män för några år sedan.

Luki badar för första gången i sitt lilla liv. Vattenhundsgenerna syntes tydligt. Han ville i igen och igen! Hans matte blev först förskräckt när jag lät honom hoppa i på det djupa stället. Han kan ju drunkna sa hon oroligt:) Han sam med njutning!

video

Lisa håller tungan rätt i mun och klarar att vada över strömmen med kameran torr.

Kunta Kinte vid vattenfallen.

På andra sidan forsen hängde monstreor ner över klippan.

Nandinho på upptäcktsfärd.



video
På parkeringen var det fest. Här dansades Fórrò som är den populära dansen här i norra Brasilien.

Det har regnat ovanligt mycket i år. Här har allt blivit så frodigt och grönt. Förra gången jag var i Paraiba var det snustorrt och kor och hästar var magra. Nu är det goda tider.
Längre söderut i Brasilien är det värre. Kring Sao Paulo ser vi varje dag på TV inslag om översvämningar och jordskred.

Medan vi väntar på att alla bilar ska komma igenom vattenhindret passar Lisa och jag på att promenera en bit. Landskapet är överväldigande. Det går inte att visa på foto vilket dramatiskt sug det är i omgivningen. Det kvittrar och svirrar av insekter och porlar av bäckar - värmen - och alla dofter. Jag vill inte åka hem!

Det gäller att hålla sig undan när det regnar mangofrukter och pinnar. Alla blir som galna så fort vi ser ett mangoträd. Det är högsäsong nu. Det kastas saker och ruskas på grenar.

Josys kille Lolinha, sekunderna innan han upptäcker tjuren bakom sig. Jag missade precis hans jätteskutt... och tjurens. Vem som blev mest rädd går inte att säga.

Tjuren stannade några meter bort. Lolinha var redan ute ur bilden.

Det kändes tryggare att plocka mangon uppe i trädet:)

Till kvällsfikat blev det tapioka. Lisa river cocos och Josy siktar mandioka-mjöl i en kastrull och river ost.

Josy strör nysiktat, lättsaltat mandioka-mjöl i en torr stekpanna. Det går ihop till en "pannkaka". När hon vänt den lägger hon på fyllningen, som idag var cocos och riven ost. Vik ihop, ät och njut!


8 kommentarer:

Mian sa...

Så helt suveräna dina bildberättelser är, nu säger jag det igen! Jag njuter verkligen när jag läser.
Vackra bilder.
Fantastiska miljöer och härlig text med massa spännande detaljer om ett land som ligger så långt från Sverige, på många sätt.
Dessutom filmklipp - toppen.
Vilken härlig liten pudelvalp, jag blir alldeles förälskad.
Mangofrukter som regnar ned från träden - vilken lycka!

Mira sa...

Så härliga bilder. Både av natur och av folkliv. Torget, maten, dansen, floden...

Och den lilla hunden Luki som äntligen fick komma ut och bada.

Men Karin. Det där var ingen tjur. Tjurar har tofs under magen... :-)

Christina sa...

Oj, det känns som om jag har tittat på en dokumentärfilm efter att ha läst det här inlägget :)
Vilken resa, vad du får vara med om!

Jag förstår verkligen att du inte vill åka hem.

Bilden på lilla Luki i trappan var jättefin, men jag blev ledsen å hundens vägnar när jag läste vidare. Speciellt när det syntes hur roligt den hade i vattnet.
Hoppas ni fick familjen på andra tankar, genom att ta med den på utflykten!

Jag älskade klippet med dansen på parkeringen, så sinnligt och livsbejakande.

Här hos oss är det snöstorm.

maya sa...

hej mamsen!
saknar dig jattemycket sä jag är ganska glad att du ska åka hem ;P men det är jätteroligt att se vad du gjort och alla fina saker! ska bli roligt att ses snart mamma mu. jättefin bild med hunden i trappan! älskar dig!!!! puss å kram maysan

Cilla sa...

Oj vad du bloggar Karin! Jag som skulle lägga mig tidigt ikväll fastnade totalt ;-) Vad härligt ni haft det, och så kul för oss att få se alla fina bilder! Välkommen hem till vinter-Sverige nu, och till Fox!!

Karin på FOX sa...

Mian: Jag tackar och bugar:)

Mira: Okejdå, det var kanske en ko. Det gör det ju ännu roligare att han blev så rädd.

Christina: Jag hoppas också att de ska gå ut med hunden mera. Antonio Carlos tog faktiskt ut honom och sprang omkring några gånger efter badturen. De hade ju ett så förtvivlat kort koppel till honom, så sista dagen vi var där gick jag till djuraffären för att leta efter ett bättre, men det fanns bara löjligt korta att få. Jag tror att jag ska skicka ett långt koppel till dem när jag kommer hem.

Å Maya - Det ska bli kul att komma hem och träffa er igen! Synd att du inte följde med hit.

Cilla: Välkommen till min blogg! Jo jag har visst blivit bloggbiten:)

Eva H-höjden sa...

Ett riktigt äventyr får man följa med på! Musik och dans och frukter och jätteroliga bilder på vovven och människor. Tänker ideligen att vilken underbar start för mor och barn att vara där bland alla människor som älskar och leker och bär omkring den lille runde goseplutten. Så där ska ju en småbarnsmamma få ha det!

Karin på FOX sa...

Eva: Ja Nando och Lisa har det fantastiskt. Jag tycker att N är så försigkommen. Men vem skulle inte vara det i hans situation? Inga kläder som hindrar, och en massa människor som uppmuntrar! Ja så skulle alla ha det!