torsdag 4 mars 2010

Världens goaste pappa

I morgon ska min pappa Tårta begravas. I Kungsängens kyrka. Jag sitter och försöker samla ihop mig igen efter att ha satt ihop det lilla programbladet... och har gråtsjungit mig igenom de visor vi ska ha med.

Dagen började med en råkonflikt med prästen, som inte vill vika en tum från de riktlinjer som kyrkan tydligen sätter upp för begravningar. När jag träffade prästen för ett par veckor sedan och satt och pratade i hennes kök, tyckte jag att vi kom bra överens. Jag förklarade för henne att vi ville att hon skulle tona ner det religiösa så mycket som möjligt. Då kändes det som om hon verkligen ville att det skulle kännas rätt för oss i familjen.

Förra veckan pratade jag med organisten och bestämde vilka sånger vi ska sjunga. Eftersom vi är de hedningar vi är, ville vi helst inte sjunga några psalmer. En psalm valde jag ändå, för den är bland de vackraste jag vet, Ylva Eggehorns Var inte rädd. I stället för den andra psalmen valde jag Tove Jansson och Erna Tauros Höstvisa. Organisten tyckte det var OK.

Eftersom jag bytt ut prästens förslag på Härlig är jorden, ringde jag henne för att berätta om ändringen. Jisses vilken reaktion jag fick. Jag blev alldeles överumplad. Hon hävdade att två psalmer var föreskrivna och det gick inte att frångå. Jag sa försiktigt att jag inte kände mig bekväm med den i mitt tycke lite stolpiga psalmen. Prästen blev allt ovettigare i telefon, Höstvisa hade hon aldrig hört. Jag kände mig väldigt överkörd. Mest av hennes otrevliga ton. Jag blev så ledsen att rösten började darra och tårarna rann. Jag kanske är lite extra känslig nu i alla tankar kring Tårta och begravningen. Vi kom i vart fall inte till någon lösning vid det samtalet. Jag lovade skicka både text och ljudfil, så hon förstå att det är en fin visa att sjunga vid en begravning.
Jag väntade naturligtvis att prästen skulle återkomma och ge ett besked samma dag. Men icke. Dagarna gick och det började kännas lite stressigt att inte få programmet klart. Till slut fick jag hjälp av den snälla begravningsenteprenören Janne. Fem minuter senare ringer prästen. Lika tvärstopp. Den gången hade jag familjen runt omkring mig som ivrig påhejare att vara psalmvägrare. Prästen lovade att hon skulle höra efter med kyrkoherden om vi kunde få göra ett undantag.
I morse ringde fru präst igen och sa att det måste bli en kompromiss. Lika skarp och tvärsur på rösten. Om vi vill sjunga höstvisa MÅSTE vi ha ytterligare en psalm. Jag orkade inte argumentera längre och inte heller hitta någon fin psalm i sista minuten. Jag började känna att den här konflikten skulle förstöra hela vår avskedsceremoni för Tårta. Nu ska vi sjunga härlig är jorden för allt vad tygen håller.

För att trösta mig och försöka hitta tillbaka till varma känslor och minnen, letar jag nu upp några bilder från i midsomras. Där sitter Tårta i solregnet under parasollet och småsnackar med Maya, Jocce och deras bästa vänner.

Skål på dej Tårta! Världens bästa pappa!

14 kommentarer:

Christina sa...

Men Karin, så hemskt det låter! Det här borde ni ju inte ha accepterat. Nu är det för sent att byta ut prästen, men ni borde anmäla det här så inte andra råkar lika illa ut.
En präst bör ju inte agera så här okänsligt.
Självklart ska en begravning vara till för de anhöriga och inte för en rigid präst.

Väldigt underligt att hon inte hade hört talas om Höstvisa, den måste ju vara en av de mest spelade melodier på begravningar i det här landet.

Usch, när jag hör sånt här så känns det bra att ha gått ur statskyrkan.

Hoppas att begravningen blir fin i morgon trots prästen. Jag tänder ett ljus för Tårtan i morgon.

I morgon begravs även Bi's mamma, så här kommer det att brinna två ljus.

Karin på FOX sa...

Tack för stöd i eländet! Jag hoppas det blir en fin stund ändå. Det viktigaste är ju att träffas och jag hoppas på fin musik i övrigt. Gammal fäbopsalm och Time to say goodbye på orgel. En trubadur ska sjunga Dan Andersson, som Tårta älskade.
Jag har inga stora förhoppningar på prästens ord. Jag är också glad att jag är utgången ur statskyrkan.

Jag ser fram emot att träffa en massa kusiner som jag inte sett på länge. Och så kommer ju Emma och Anders ända från Jämtland:) Gulliga!

Eva H-höjden sa...

Det var det eländigaste jag hört på länge! jag blir riktigt rasande jag som inte brukar bli arg. Fy för fabian! Vilken otur att råka ut för en sån kärring!
Ni verkar göra något bra av detta ändå, jättefint musikval! Det blir ett värdigt avsked.
Vad härligt att du fick behålla din pappa så länge i alla fall!
Eva

maria sa...

Hej
Tack för inlägg på min blogg, jag blev glad :)
Fina bilder av din pappa, så mysigt det ser ut när ni sitter ute... men vilken olycka till människa den där prästen. Hur kan man ha ett sådant dåligt bemötande? märkligt... hon är säkerligen inte lycklig i sin egen själ... ändå är tanken att hon ska hjälpa medmänniskor i sorg.
Hoppas o tror att begravningen av din pappa blev fin prästen till trots.
/Maria
mimio.blogg.se

Karin på FOX sa...

Eva och Maria:
Tack för era fina kommentarer! Det var väldigt skönt att kunna avreagera sig i går kväll och känna att någon läser och tycker. Jag tror som Maria, att prästen säkert är osäker och olycklig. Hon gjorde sitt jobb så gott hon förstod. Hoppas hon lärt sig något på köpet!

Nu är det över och min ilska har lagt sig. Det blev en väldigt fin begravning till sist, mycket beroende på musiken. Det är märkligt att musik kan locka fram och bära så mycket känslor. Organisten spelade mjukt och vackert och trubaduren fyllde hela kyrkan med sin vackra röst. Och musikvalet blev bra. Jag har aldrig gråtit så mycket på en begravning och mått så bra av det. Säkert hjälpte också det osaliga bråket till att lyfta känslorna till ytan. ... och mitt i programmet när alla satt och storgrät, klämde trubaduren i med en GLAD Så länge skutan kan gå. (Hans förslag) Stämningen vände och alla ljusa tankar kom strömmande. Fantastiskt!

Emma R sa...

Karin! Va fruktansvärt, K berättade lite idag och jag kan bara säga att jag tycker det är hemskt att ni och framförallt DU behövde känna och gå igenom en så trist sak innan en dag som denna!

Jag minns att min morfar hade skrivit en lapp med sånger och låtar som han gillade oerhört. En av de få som stod på lappen var "Så skimrande var aldrig havet". När mamma framförde att det var hans och vår vilja att den skulle spelas av organisten på begravningen så fick hon till svar att de inte spelade Evert Taubes (tror det är han somn skrivit den) låtar i kyrkan. Mamma försökte förbrilt förklara att det var en av hans favoriter och att det var vår starka önskan. (Allt var ju liksom redan bokat). men svaret var NEJ. Tillslut löste det sig genom att mammas kusin hade kontakter i krokarna med en tvärflöjtskille som med kort varsel ställde upp och spelade den låten i kyrkan på begravningen på sin flöjt. Det kändes bara så onödigt tråkigt att behöva "tjaffsa" om en sådan sak i ett sådant läge.

Iallafall så var Tårtas begravning SÅÅÅÅ FIIIN! Jag kände en glädje och värme genom allt det sorgliga och hans glada sinne och uppsyn lös liksom igenom!

Han hade bra smak Tårta, för sångerna var jätte vackra! Några av dem spelas ibland på vår närradio.

Det kändes även så skönt att se och träffa er igen. Ni hade många fina släktingar som jag även hann växla några ord med.

Stor kram /Emma

Eva H-höjden sa...

Jag har tänkt på Dig under dagen. Låter som ett bra avsked. Själv har jag inte behövt arrangera något sådant här ännu så jag oroar mig redan... Musik är så viktigt och hur får man tag i någon som spelar..och hur väljer man...
Gammal fäbodpsalm spelades på min pappas begravning men det var 1966.
All musik ni valt var jättevacker!

Lisette sa...

Käraste Karin. Jag har läst inlägget och alla kommentarerna och ser nu att du/ni tackolov har det allra tråkigaste bakom er nu och att begravningen trots allt blev fin till slut. Jag känner verkligen med dig. Denna kärring till präst borde väl "uteslutas ur församlinga" som han säger Hasse Alfredsson. Hon kan ju i allafall inte bidra till att någon söker sig till den.
Nu får du glömma allt tråkigt före och bara minnas det fina ni upplevde på Pappa Tårtas fina begravning.De vackra sångerna kommer att ge dig många fina "återminnen" varje gång du hör dem i fortsättningen. Jag vet.Många kramar .

reneesfotoblogg sa...

Man kan ju fråga sig var den kärringen får kraften ifrån, inte är det uppifrån i alla fall.
Hade ni inte möjlighet att välja borgerlig begravning?
Det ville min farfar ha och det fick han och inte en enda psalm spelades, utan "profan" musik enligt hans önskemål. Ingen präst utan en officiant som pratade om farfars händelserika liv som musiker och målarmästare. Samma kapell och samma kyrkogård som vid en "vanlig" begravning och det kunde inte varit vackrare och mer högtidigt än så.
Skål Tårta och tack för en till!
mvh R

Kesu sa...

F-n, vad jag blir upprörd när jag läser det du skrivit! Vilka tror dom att dom är, prästerna? (En del i alla fall.) Gud fader själv?!

Det är ju otroligt viktigt att sista avskedet blir bra och som tur är blev det så - har jag läst mig till av dina svar på kommentarerna. Men maken till prästskrälle! Gör som jag: klaga hos chefen. Ja, inte högsta chefen alltså, utan närmast ansvarig.

Vi hade tid att byta prelle vid mammas begravning. Lika uschlig som den första var, lika underbar var den andra, en kvinna. Hennes chef fick höra hur bra hon var, för det ringde jag också och talade om.

Så bra att ni valde även en GLAD sång. Why not liksom? Jag hade lite ågren inför "What a wonderful world" som final, men det kändes ändå rätt.

Och det där som Emma skriver, "vi spelar inte Evert Taube", vad är det för trams?

Usch! Jag blir både arg och ledsen.

Nu gör jag som du Karin, jag scrollar än en gång bilderna med Tårtan! En riktig mysgubbe! Så härlig där han sitter vid midsommar! Tänk vad fint din familj tog hand om honom. Det är det som räknas!

Stor kram

Mira sa...

Var det inte ett kärleksbudskap Jesus förmedlade? Trodde i alla fall jag. Detta budskap har prästaskrället uppenbarligen inte förstått. Då har hon inte i sitt yrke att göra!

Gamla pappor och mammor och gamla hjärtan ska man hedra.

smulan sa...

Jag blir lika upprörd som övriga här. Hur är det möjligt att det finns så rigida och hårda präster? Helt sanslöst.

Jag går inte in i kyrkor frivilligt om jag inte är tvungen.

Hoppas att din pappas begravning blir fin ändå. Trots prästen..

Karin på FOX sa...

Jag har varit lite utpumpad och inte orkat skriva på några dagar. Nu börjar livet återkomma.
Tack för alla vänliga, arga och stöttande kommentarer!
Emma: Vad ni var gulliga som kom på begravningen! Tre av Tårtas favorittjejer, Malin, Åsa och du... och med pojkvänner. Ge Anders en kram!:) varav du är den han pratade oftast om. "Emma, det är en fin jänta det".
Din mamma hade visst lika stelbent präst som vi. Om inte ännu värre. Vår organist spelade ju gärna även profan musik.

Eva: Ja musiken är verkligen viktig! Den kan kanalisera så mycket känslor. Det känns bra att du gillar mina val. Jag har en känsla av att du liksom jag inte är nån ordmänniska i offentliga sammanhang. Då är det skönt med andra uttrycksmedel.

Lisette: Kanske får jag kraft att prata med kyrkoherden om hur vi upplevde prästens bemötande. Men kanske inte med Alfredssons ord, men visst, inte får man någon längtan till själavård i den församlingen, så mycket är säkert.

Renee: Jag föreställer mig att det är så mycket mer att arrangera om man ska ha en borgelig begravning. Först och främst, var ska det vara? Och hur hittar man en borgelig officiant? Jag mäktade inte riktigt med det jobbet. Man skulle önska att det fanns information om sådana, lika lättillgängligt som kyrkans paket-lösningar.
För några år sedan var vi med om att arrangera en borgelig begravning för en "söder-profil", som brukade komma och snacka med oss på ateljén. Han hade ingen familj och ingen telefon. Bodde mest i sin verkstad i källaren till huset där vi jobbar. Men han hade ett stort antal vänner, som han kom och gick hos efter eget sinne. Det blev en otroligt fin begravning. Jag kanske ska göra ett inlägg om honom kom jag just på.

Kesu: Yes, ska klaga hos chefen... men har inga stora förhoppningar om utgången.

Mira och Smulan: Ert upprörda stöd är taget till mitt hjärta.

Kesu sa...

Nej, det blir nog ingen ändring direkt, men om många klagar så kanske ... Men gör det bara om du orkar. Ibland är det skönast och bäst att lämna saker och ting bakom sig och gå vidare.