Vi ses igen, La Gomera

 Hemma igen i snöiga Sverige, tittar jag på mina sista La Gomera-bilder. Det känns lite overkligt och väldigt avlägset.
Sista "hela" dagen hade vi bestämt oss för att försöka nå ända fram till vattenfallet vi tänkt gå till på vår första vandrardag. På väg ut träffade vi vår hyresvärd, som uppskattade våra vandrarstavar. Hon tog fram en "riktig" La Gomera-stav och demonstrerade med ett skutt hur de används. Staven liknar ett spjut med järnspets. Hennes farfar hade använt sig av en sån när han skulle ta sig fram i bergen. Numera är det ingen som har den rätta tekniken, hävdade hon. Hennes farfar kunde ta sig nerför berget på fem minuter om det knep.
Hotellhunden Pancho svansar omkring oss. Han kom gärna in till vår lägenhet. Jag hade glömt tömma fickorna på min jacka innan jag lämnade Sverige och hundgodiset var populärt.

 Nu var vi bättre förberedda än första gången och hittade snabbt rätta stigen.Vi mötte ett bräkande litet får som konverserade med ett gäng instängda kamrater.


Vattenfallet var värt vår ansträngning. Det tog oss närmare två timmar att nå dit. Vattnet var iskallt. Mina ben domnade strax och jag avstod från doppet jag tänkt ta.

 En paradisisk plats... med fikonlöv och frid.

I backen ner till staden passerade vi ett flertal bananodlingar. Klasarna är redan paketerade till skydd mot insekter.

 Här packas klasar på löpande band. Jag blev utskälld och informerad om att fotografering var strängeligen förbjuden. Undrar varför?

 Hemresedagen var havet lugnt när vi traskade mot hamnen. Då hade vi kunnat bada vid kullerstensstranden om vi haft tid. Tidigare under veckan hade vågorna kastat sig mot betongmuren och stänkt ner oss där vi gick på vägen. En morgon var vägen full av kullersten som slungats upp av vågorna.

 Vi stannade en sista gång vid monumentet över öns frihetshjälte Hautacuperche. Han ledde ett uppror mot de spanska erövrarna 1488. Statyn sattes upp 2007. Under Francotiden hade det givetvis varit otänkbart med ett sådant monument.

 Som tur var för oss, hade färjelinjen återupptagits igen. Den hade ju lagts ner vid nyår och vi hade haft mycket besvär att få besked om hur vi skulle ta oss hem. Nu gick den enligt tidtabell, men till dubbla priset.

 Den här gubben fick mig att tänka på Hemingway.

Medresenärer på Tenerifes södra flygplats. Woody från Toy Story var också ute och reste.