Så väldigt vackert man byggde förr. Ett kinesiskt muminhus... Jag ser framför mig hur människorna kurade under taket vid regn medan de väntade på tåget.
Irriterande klotter. När mina barn var i klotteråldern hamrade jag i dem att aldrig måla på vackra gamla fasader. Det tror jag de lydde.
Så många fina detaljer. Dörrarnas plåtskoning med nitar i mönster gör mig glad.
Vi hittade en korvkiosk alldeles intill stationen och satte oss i gräset.
Promenaden tog vi kring Valla gård. Ett friluftsmuseum i utkanten av Linköping. Ylle var nöjd.
Stugan bakom muren heter Östra Torp och är hitflyttad från Rystad. De breda vindskivorna berättar att huset haft torvtak. Jag läser på en skylt att timret i stugans äldsta del fälldes 1661. Det gör det till ett av Östergötlands äldsta bevarade hus i trä.
Salen byggdes till under tidigt 1700-tal och målningarna i taket är bland de äldst bevarade i ett hus av det här slaget.
Den gamla mullbrädan grinar vänligt med sin vassa tandrad.
Stugan visar hur familjen Sofia och August Johansson hade det på 1880-talet. Många av deras möbler står kvar än idag. Sofia Eriksdotter var född i Kimstad 1835 och August Johansson, Gråbonn kallad, för den omålade stugans skull, var född i Rystad 1836.
Boden har flyttats med stugan och är en utkragad tvåvåningsbod byggd under tidigt 1700-tal.
Tvärs över gårdsplanen ligger Mjellerumsgården. Den är hitflyttad från Kisatrakten. En av mina svägerskor har förfäder som ägt gården. Den byggdes under 1700-talet. I hallen finns en inskription daterad 1772. År 1873 köpte Carl Johan Jacobsson och hans far Jacob Germund Johansson Mjellerumsgården av fanjunkaren Gyllenhammar. C J Jacobsson hade 1863 gift sig med Clara Mathilda Carlsdotter. Hon kom från Bänarp i Norra Vi och kallades tack vare sin skönhet för "Ydres ros". Clara Jacobsson skadade sig i höften när hon halkade, och fick då en obotlig benröta. Hon avled 1877 till följd av detta. C J Jacobsson avled 1915.
Ylle inspekterar en ventil från huvudvattenledningen i Kaserngatan - Drabantgatan från 1950-talet. Hon trodde först det var en Agilitytunnel och sprang glatt fram och tittade in i röret, men det var stopp i mitten. Som klättersak dög den bättre.
Odalsmannens Museum var tyvärr stängt för säsongen.
Bonn själv var lika glad ändå.
Hans gamla Oliver-traktor vilar i gräset.
... nån slags väghyvel? Fabrikat: MunkTell.
Inbjudande grind vid allén till Valla Gård.
Min syster är numera väldigt vältalig, men det dröjde ett tag innan hon sa sitt första begripliga ord. Det var sommaren då hon var två och ett halvt år. Då tittade hon enligt min mor upp i skyn och sa: Hämlä blä, vilket betydde himlen är blå. Ett par dagar senare sa hon nästa begripliga ord: Tottohästabro. Det är just en sådan som den nedanstående bilden visar.
Ankorna skrattar åt Ylle, som snopet hindrades av Gunnebostängsel när hon ville jaga dem.
Bakom ett annat staket flirtar geten med oss.
Hennes getkollega blir kliad i pannan av en dam som hittat en praktisk kliarpinne.
Sen gick vi hem och det gjorde getterna också.
5 kommentarer:
Vilken härlig dag ni hade du och Ylle! Och så mycket fint ni fick se. Du är så bra på att berätta om saker som är vackra, roliga och intressanta i vardagen, men som vi andra mindre konstnärliga tomtar kanske inte upptäcker. Tack för den här bildsviten. Hoppas att vi ses snart också! Kramar.
Hej Lisette. Ja hoppas det snart är dags för spel och dobbel i Striberg. Mössen borde väl vara utrensade vid det här laget:)
Vilken fin utflykt! Vilken tur att du har ylle annars skulle du jobba ihjäl dig! Va fint du gjort på din blogg! Trodde att jag hade hammnat fel först. :) kram
Tack för att jag fick följa med på utflykten. Så fina bilder! Fastnade speciellt vid fönster-bildern, vackert!
Återigen tack för ett fint utflyktsreportage! Och de här getterna är inte döda...
Skicka en kommentar